Flytten

Lördagen den 17:e var över lika fort som den började...från det att klockan ringde gick hela dagen i ett flygande fläng.
Vi var uppe i Göteborg 13.45 och då visade det sig att det inte fanns en enda parkering att uppbringa framför huset dom skulle flytta in i...suck! Lastbilen fick vi parkera på motsatta sidan och springa över gatan med alla lådor och möbler...och det gällde att se upp för ovanpå allting var det en vältrafikerad gata just denna lördagen! hehe
Som tur var kom det två kompisar till B och hjälpte till :D så det hela gick faktiskt oförskämt smidigt! om vi inte räknar med den krossade lampan som hängde i trapphuset :( men lite spill får man ju räkna med!
Lägenheten var helt underbar! ljus & fin med en trevlig liten balkong. :) Givetvis stannade vi kvar och hjälpte till med montering av köksbord och lite annat smått...handlade nog mest om att jag hade svårt att slita mig...
Vid sjutiden på kvällen kände både jag och min älskling att vi mest var ivägen...så då körde vi hemåt igen. Hannah frågade mig med ett leende på läpparna; - känner du dig ledsen mamma? jag svarade Nej inte så mycket...du då? - nej faktiskt inte ett dugg.

Sanningen är ju att jag ljög...vad min älskade dotter inte vet är att jag grät och skrattade om vartannat hela vägen upp till Gbg...men var noga med att bättra på sminket innan vi stannade för rast. Samma sak på vägen ner till Skåne igen...jag grät av saknad samtidigt som jag grät av lycka. Min lilla dotter har blivit stor det är svårt att acceptera samtidigt som jag måste! När jag försökte förklara för min gubbe i bilen vad jag tänkte på när jag grät blev det en väldigt konstig förklaring...det jag tänker på är en sån barnslig sak som Desperate housewifes och Greys anatomi...vem ska jag nu dela dessa serier med i soffan.? JAG VET...barnsligt...men det är sånt jag tänker på. Kalla mig egoist...

Men saknaden är stor samtidigt som jag vet att vi kommer att hitta andra saker att dela...och tänk vad mycket vi kommer att ha och prata om när vi äntligen träffas :D Känslorna är många just nu...

Jag är glad och stolt samtidigt som jag är ledsen och känner saknad. Min förhoppning är bara att min smula verkligen säjer ifrån om hon mår dåligt eller vantrivs. Det måste du lova?!
Ps/ jag förstår att du gillar Göteborg det är verkligen en underbar stad!/ds

Nu kom min yngsta dotter hem så nu ska jag ägna lite tid åt henne istället...vilken tur att loppan bor hemma ett par år till.





Postat av: Hannah

Vilket fint blogginlägg mamma! Nu sitter jag här och lipar jag med. Du är bäst och snart ses vi igen! Och så fort vi fått hemtelefoni så kan vi babbla flera timmar varje kväll! :-D Älskar dig.

2009-01-20 @ 19:39:57
URL: http://hannahcharlotte.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0