Fjärilar

Sedan några dagar tillbaka har en liten brun fjäril förföljt mig. Varje morgon har den suttit på samma ställe, samma bräda på trädäcket. När jag suttit i uterummet har den flugit omkring där...och en kväll när jag satt och tittade på tv flög den in en runda i rummet. Jag har inte tänkt så mycket mer på det förrän idag...äldsta dottern ringde och var lite "mormor" sjuk...hon var ledsen & saknade henne. När jag satt nere på trädäcket i solstolen och tröstade dottern kom fjärilen igen. Den landade på min mage...och jag kunde studera den lite närmare. Nu var den ingen vacker brun fjäril längre...det såg ut som att den var bränd längst ut på vingarna. Lite luggsliten skulle man kunna säja...när jag berättade detta för dottern flög den sin väg igen...men återkom strax därefter och landade på min mage igen. Jag sa då; - det är säkert mormor som vill säja till dig att du ska sluta vara ledsen och att hon älskar oss. När jag sagt detta flög den och jag har inte sett den sedan dess.


Tyvärr en stulen bild eftersom jag inte lyckades fånga "min" fjäril med kameran.

Nu trodde ni kanske min fjärilshistoria var slut...men icke..för när jag förflyttade mig med telefonen upp till uterummet så satt där en märklig fjäril...jag har aldrig sett en sådan förut. Den var helt grön..och det såg ut som den hade 2 guldränder på vingarna. Den satt helt stilla på golvet och jag trodde den var död. Men när yngsta dottern kom hem väckte vi liv i den och lyckades fotografera den när den satt på min arm. Jag släppte sedan den i den buske (rosenrips) som min mamma älskade här i trädgården.

     
Klicka på bilderna

Nu blev jag såklart nyfiken på om fjärilarna har försökt säja något till mig...och googlade runt lite och fann då dessa intressanta tolkningar;

 Generellt verkar fjärilar betyda transformation. Att utvecklas från en puppa till en vacker fjäril. Det skulle även kunna stå för din egen själ, kanske att ditt omedvetna vill belysa det vackra som finns hos dig!


I boken djurens språk av Solöga står det att fjärilen säger:" Dansa måla skapa uttryck dig själv. Din gåva är att kreativt gestalta det du vill att andra ska se."


Elisabeth Kubler-Ross sökte och fann att fjärilar är en symbol för den fria själen.


När vi är i kroppen är vi omlindade som en kokong...som fjärilarna....och när vi släpper kroppen blir vi fria att flyga i väg.


" Vi fjärilar bär på drömmar, det är vi som förmedlar dem till dig.Vill du leva dem här och nu? Gör som vi .Dansa din dröm levande. " Med andra ord, sluta fundera-gör något kreativt istället.

 

Det sista ska jag verkligen lägga på minnet!

"Dansa din dröm levande"



Lyckan är total...jag har min frälsarkrans!

När prästen skulle beskriva min mamma och hennes liv på minnesgudtjänsten använde hon sig av ett radband med pärlor. Jag kommer aldrig att glömma hur bra hon beskrev mamma med hjälpav dessa olikfärgade pärlor. Jag minns att jag tänkte; hur kan hon veta allt detta om mamma med hjälp av det lilla vi berättade?

Speciellt minns jag hur hon beskrev hur bekymmerslös mamma var med hjälp av den blå pärlan. För det var hon, min mamma.Hon bekymrade sig aldrig i onödan...hon grubblade aldrig över framtiden...eller varför saker blev som de blev.
De tre små vita pärlorna beskrev alla de hemligheter som min mamma bar på. Hemligheter som antagligen ingen mer än hon visste om...och som hon bar med sig över till andra sidan.
De röda pärlorna beskrev den kärlek mamma utstrålade. Hur hon alltid försökte ge av sig själv även om orken och lusten inte fanns. Min mamma hade mycket kärlek i sitt hjärta att dela med sig av...men tyvärr inte lika ofta till sig själv.
Den lilla vita pärlan var mammas ego. Och det stämmer att hon fick ett stort ego de sista åren i sitt liv. Hon ansåg att hon hade gjort sitt; fostrat sina barn och "rott dom i hamn" som hon själv uttryckte det. Nu ville hon tänka på sig själv och bara göra saker som hon ville göra! och när hon ville göra det! sen att det kunde handla om att bara ligga en hel dag i soffan och titta på urusla serier..spelade ingen roll..för det var hennes val och det var något hon ville göra!
Den svarta pärlan symboliserade mammas mörka sida..hur hon dagligen fick slåss mot sina demoner och sjukdomar. Hur hon till slut tog chansen och valde döden som enda utväg. Jag kan bara instämma med prästen att inte många tycker om just det svarta...men prästen gör det (och även jag) eftersom att om du håller denna svarta pärla mot solen är det just den pärlan som bryter solljuset bäst! och faktum är att det är just denna pärla som imina ögon symboliserar min mamma perfekt! hon kanske framstod som en mörk & svart figur men om man höll henne mot solen var hon som en fantastisk, underbart gnistrande diamant!

Och med rubriken på detta inlägg vill jag ha sagt att lyckan är nu total därför att jag nu äger min egen "frälsarkrans" som jag lärt mig att radbandet med pärlor heter! I lördags när vi var på marknad skulle min underbara svärson dricka kaffe i ett marknadsstånd som svenska kyrkan hade. Jag bad honom då fråga om de sålde frälsarkransar...tyvärr var de slut.
Kanske kvinnan från sv.kyrkan såg min besvikelse...kanske såg hon att jag verkligen ville ha dessa pärlor...kanske hon blev charmad av min svärson..vad vet jag? men denna underbara kvinna tog av sig sitt armband och sa;  - Du kan få köpa mitt! Givetvis tackade jag ja! det känns underbart och speciellt att ha detta armband på sig! jag kan inte förklara varför...men jag har något slags inre lugn av att ha det på mig. Och älskar att sitta och snurra på glaspärlorna och tänka på min lilla mamma som jag vet sitter på andra sidan och har mig under ständig uppsikt! Älskar dig mamma!
Klicka på bilden om du vill lära dig mer om pärlornas betydelse!

RSS 2.0