Idag 2011-10-29 är det ett halvår sedan min mamma gick bort. Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen! hur kan ett halvår av ens liv bara försvinna? ett halvår som för ett halvår sedan kändes helt omöjligt att leva har jag nu levt. Utan min mamma. Ett halvår som ska bli ett år...och ännu ett år...resten av mitt liv. Utan min mamma.

Men jag kommer förevigt bevara hennes minne i mitt hjärta...och även om det inte syns utanpå mig...lider jag varje dag, timme, minut och sekund av att inte bara kunna lyfta luren och ringa henne. Jag har ett sms sparat på min mobil som mamma skrev när hon låg på sjukuset...det läser jag ibland när saknaden blir för stor.

"Klart jag inte glömmer lilla stumpan...jag älskar dig oxå... Kram på er godnatt nu ska jag o nasse sova :D"

Sorgen och saknaden efter en älskad människa blir man aldrig av med...men man lär sig leva med den.

Ett halvår har redan gått...det känns som det var igår vi satt i soffan och skrattade..min man, jag och mamma.

Bilden är tagen julafton 2008

Helgen både inleddes och avslutades med födelsefirande. I fredags kom döttrarna med sina sambos ner till skåne för att fira lilla jag som fyllde år den 3:e. Mannen min överraskade verkligen mig genom att ha köpt ett fång av de mest underbara röda rosor jag sett och en mjuk, ullig skön pläd jag kan ha när jag myser framför tvn. Jag hade inte förväntat mig något av honom överhuvudtaget eftersom han redan hade gett mig ett ljuvligt duntäcke på min födelsedag! haha han vet hur frusen jag är..så nu behöver jag inte frysa mer!

  

Döttrarna hade bakat morotskaka! jag älskar ju morotskaka! och kanelbullar (men de ska jag mumsa på i veckan..haha) Alla mina 4 ungdomar hade lagt ihop till GA.MA!! fatta hur glad jag blev! detta är världens bästa plattjärn till håret! nu behöver jag inte gå upp en kvart tidigare mer på morgonen för att platta håret! denna tång blir varm innan du hinner säja...tång! döttrarna hade också köpt öronhänge och ett gulligt kort! Tack för ett underbart firande! Ni är bäst!!

  

Idag firade vi äldsta dotterns sambo och numera även blivande man eftersom de gifter sig nästa sommar! Vi firade hemma hos hans föräldrar och de bjöd på smörgåstårta, kakor och som vanligt många härliga skratt! Det var där i det ögonblicket jag kände mig lyckligare än jag gjort på länge! och det var också där tankarna till detta inlägg kom till...och nu ska ni få förklaringen till min rubrik; åldersrelaterat

Min äldsta dotter är 22 år och mannen i hennes liv sedan många år tillbaka fyller 39 år nästa vecka! Detta är definitivt inget hinder för deras kärlek och det är definitivt ingenting de någonsin tänker på överhuvudtaget! OM inte folk påminner dem om det vill säja. För då kommer tankarna kring dessa infekterade siffror som skjutna ut en kanon..och då måste de bearbeta dessa tankar tills de till slut inser att det är ju faktiskt bara siffror!?

Många gånger när jag diskuterat ålder med folk har jag sagt samma sak; herregud det finns människor som ser ut och beter sig som om de vore 70 år när de inte ens fyllt 25! och sedan finns det människor som man aldrig i livet skulle tro att de är så gamla som de uppger sig för att vara om man inte får se deras ID handling. Min underbara älskade blivande svärson är just en sådan person! första gången jag träffade honom skulle jag ALDRIG någonsin kunna gissa att han bara är ett par år yngre än mig! Och detta beror på många olika anledningar men framförallt därför att han levt ett helt annat liv än vad jag gjort. Han har satsat på sig själv och sin utbildning. Han har b.la studerat i USA (jag vågade knappt lämna byn jag bor i)...han har startat minst 3 egna företag (jag skulle aldrig ens våga starta 1)..han har minst 2 olika kompisgäng som han har känt sedan barnsben som han regelbundet träffar och har sk. speldagar/helger med (jag kunde knappt behålla 1 vän när jag var liten)..och han har inga syskon! iallafall inga helsyskon. (jag har 4)...han har aldrig varit gift. (jag har redan hunnit gifta mig 2 ggr) Han har aldrig fått barn. (jag fick mitt första barn när jag var 21)

Listan kan göras hur lång som helst...men det jag vill komma fram till är; vem fasen har sagt att bara för att man nästan är jämngammal med någon är man stöpt i samma form som dem? det är lika jävla dumt som att vissa människor tror att jag kan prata finska bara för jag är gift med en finne??

Jag blir bara så trött på människors attityd pch kommentarer gentemot personer som funnit den sanna kärleken...jag kan bara tolka det på ett enda sätt; AVUND

"är han inte lite för gammal för dig"   "jaha..du gillar YNGRE tjejer"
"tänk när han är 70 så är du inte ens pensionär??"  "han kommer ju att dö långt innan dig!"
"oj?? jag hade ALDRIG kunnat vara tillsammans med någon som är såå ung!!"
"oj?? jag hade ALDRIG kunnat vara tillsammans med någon som är såå gammal!"
"hur känns det för dig att din dotter är tillsammans med någon som bara är ett par år yngre än dig?"
"hur ska det bli i framtiden för dem...med barn osv?"

OM ni bara visste hur glad jag är över att ha just denna person som blivande make till min dotter! Det dem har tillsammans är väldigt få människor förunnat! för det dem har är just sann kärlek! De är själsfränder! och eftersom jag själv hann bli ganska gammal innan jag hittade min sanna kärlek vet jag precis hur det känns! det finns ingenting som kan stoppa det man känner! jag hade inte brytt mig ett enda dugg om min nuvarande man så hade varit 60 år när jag blev kär i honom! för det jag känner i mitt hjärta är äkta kärlek! och jag upplever hellre det EN gång i livet med en äldre partner än att jag inte får uppleva det alls!

Jag avslutar med ett citat från min älskade & saknade mamma;

"Det kan väl inte pågen hjälpa att han inte träffat den rätta kvinnan i sitt liv förrän nu?" 

Min nya fina tavla som hänger i hallen och påminner mig om min underbara familj!