Fredagen den 2 sept var vårt släp fullpackat av saker...och ändå hade dottern sagt att hon inte skulle ha med sig så mycket!? haha nej inte så mycket möbler kanske men med tanke på att hon hade 1 säck full med skor så kan ni nog tänka er vad släpet och bilen var fullt av...

  

När vi kom fram hade vi maximal otur eftersom en annan person i samma trappa också höll på att flytta in..med den skillnaden att hon hade hyrt in flyttkarlar! och det vet väl alla hur lång tid de tar på sig...har ju betalt per timme! så de ockuperade ju den stora hissen även om de bara skulle 1 våning upp. Vi orkade inte vänta och fattade beslutet att bära allt upp för trapporna till 2 vån. Med tanke på att det bara var jag, mannen min & petra gick det väldigt snabbt. Så när flyttgubbarna sa på klämkäck göteborgska - jahapp då var vi klara så ni kan ta hissen! kunde vi kontra med - haha det är vi med! snopet va?
Nästa projekt för oss var att få tag på fastighetsskötaren så vi kunde hämta ut färg till lägenheten. Vi hade gjort en deal att måla det som behövdes själv annars hade dottern & pojkvännen fått vänta med att flytta in...och det gick ju inte eftersom pojkvännen redan hade börjat universitet. Det var helt omöjligt att få tag på fastighetsskötaren! men han hade otur som kom till trapphuset för att sätta upp någon lapp och då frågade vi hur det gick med färgen? Eh...jag har inte fått svar var ni ska hämta den ännu...och förresten ska jag gå hem nu! det skulle han inte sagt! För då ringde müm herself till hyresföreningen och var lite vass i tonen! det tog ca 5 min så ringde fastighetsskötaren till petra och meddelade var färgen kunde hämtas. Nu började tiden rinna ifrån oss...eftersom vi även skulle hinna med ett besök till Ikea för inköp av säng...ja herreminget vilken stressig fredag det blev!

     

Det var bara 2 rum som behövde målas så det gick ganska smidigt. På kvällen kom min äldsta dotter Hannah och bjöd på hembakta kanelbullar! och det var verkligen välkommet! Sedan hjälptes systrarna åt att packa upp i köket medans vi andra målade...när jag hör mina döttrar prata och skratta ihop brukar jag fundera på hur det skulle kännas att ha en syster? jag har ju 4 bröder istället..och även om vi kan skratta och ha roligt ihop inbillar jag mig att det är nåt speciellt med att ha en syster. Det blev sen kväll innan vi  kunde lämna Petra och bege oss till Hannah för att äta och sova.

På Lördagen körde jag & hannah för att handla bullar så vi kunde njuta av en god frukost innan vi gav oss iväg till Petra igen...det var dags för sista strykningen av sovrummet...för lilldottern ville ha vitt..och alla som försökt måla vitt på en mörkgråblå vägg vet kanske hur lätt det är..haha Med oss i släpet från Hannah hade vi en superfin soffa som var hennes & sambons present till de nyinflyttade göteborgarna!
Sedan begav vi oss tillbaka till hannah eftersom petra hade fått ett riktigt pangpris på diverse möbler av hennes underbara grannar! Ännu ett besök till Ikea avverkades också denna dag! och min kära man påpekade att nu har jag fått min Ikea dos för resten av året! jag kan bara hålla med honom...vi älskar Ikea och hela deras utbud MEN stressigare miljö får man nog leta efter! har man inte magsår så får man..

Vi lyckades bli klara en hel timme tidigare än på fredagen och då hade vi ändå hunnit med ett besök på en mataffär också...det var en MYCKET LYCKLIG DOTTER MED POJKVÄN vi lämnade på lördagskvällen! och den glädje och tacksamhet man såg i deras ögon betyder mer för mig än alla pengar i världen! Nedan följer lite blandade bilder från deras underbara lilla lya som passar dem perfekt! och visst håller ni med mig när jag säjer att man inte skulle kunna tro att de flyttade in i fredags!?

     
     

     


Väl hemma hos Hannah igen kunde vi med gott samvete njuta av en underbar middag tillsammans...eftersom vi visste att Petra & hennes pojkvän (numera sambo!) hade allt de kunde önska i sin lägenhet för att få en bra start!

På söndagen innan det var dags för mig och mannen att lämna Göteborg var det kalas för min Hannah som mitt i all flytthysteri har fyllt år! Det blev enligt tradition sång och presentutdelning! Älskar lyckan i mina barns ögon när de får något de absolut inte förväntat sig! Finns det något mer tillfredställande än att ge? nej absolut inte! iallafall inte för mig. Min Hannah är inte bara proffs på heminredning...hon är även proffs på att ställa till med kalas och duka fint med enkla medel.

     
     

Och gissa om mannen och jag blev glada när vi överraskades av världens finaste bukett som tack för all hjälp!

Men sen var det roliga slut...och vi gav oss iväg mot skåne. Det kändes tomt, tyst och skrämmande att komma hem. Men trots det fylldes jag av en obeskrivlig lycka i kroppen! Lycka över att båda mina döttrar har det bra och trivsamt omkring sig. Lycka över att jag kan känna mig trygg med deras val i livet. Lycka över att jag kan känna mig trygg med att deras sambos kommer att göra allt de kan för att mina töser ska trivas och vara lyckliga! Och det är ju faktiskt inte så himla långt till Göteborg...eller som en kollega sa idag - Men Eva, var glad att du har dem samlade på samma ställe!

Äldsta dottern Hannah flyttade ju till Göteborg i januari 2009 för att hon skulle läsa på universitet och hennes pojkvän hade business att utföra där…och imorgon går flyttlasset igen. Denna gång är det yngsta dottern Petra som flyttar… och bli nu icke förvånade men även hon flyttar till Göteborg! Vad är det med denna stad som ”tar” mina döttrar ifrån mig?? Är det alla otaliga Lisebergs besök när de var små som gör det? Någon slags hemlig konspiration?! Eller är bara den logiska förklaringen att det finns ett universitet där… Petras pojkvän ska läsa där och givetvis ville dottern inte bo kvar i Skåne då. Det måste ju en stackars mamma förstå. Jag får istället leva på hoppet att om 3 år när både Petras pojkvän och Hannah tagit examen går flyttlasset igen… MOT SKÅNE!

Ärligt talat har jag haft mina stunder då jag sett fram emot den här dagen. Då jag fantiserat om allt jag ska göra sen. Sen när barnen klarar sig själva och flyttar. Stunder när jag varit trött och sliten och kunde gjort vad som helst för att få sovmorgon eller kunna komma hem från jobbet utan att ha två små barn som klänger, pratar i mun på varandra och tjatar om middag.

Nu är det plötsligt sen… och jag kan stundtals få panik när jag tänker på det… plötsligt är båda mina små töser utflugna ur boet! Självständiga, starka individer som vet vad de vill!

Nu är plötsligt sen, och jag kommer att ha oceaner av tid jag inte haft förut,( inte för att mina döttrar varit speciellt tidskrävande) jag har bara mig själv och en till att tänka på, och han är ju en väldigt självgående man som dessutom är ute och flänger med en lastbil på vardagarna. Så vad ska jag då göra av tiden?

Jo jag ska kolla vad mina så plötsligt stora töser har för sig i denna stora stad. Följa dem på Facebook, läsa deras bloggar, ringa och smsa stup i kvarten. Åka till Göteborg så fort det finns tillfälle med bilen full av saker som jag bara måste skämma bort dem med!

Jag som alltid varit så upptagen och utmattad av mitt arbete, jag som ofta känt att jag aldrig riktigt räckt till och fått dåligt samvete om jag inte varit tillräckligt rättvis. Vad ska jag nu grubbla på? Vem ska jag nu sucka och beklaga mig för? Mitt i allt känner jag en frustration över att min mamma avled i våras… jag menar alla dessa år jag nästan prioriterat min mammas behov framför mina egna och döttrarnas… och nu? När jag hade haft all tid i världen att ägna åt min mamma så finns hon inte mer?!

Det är som om jag vill spola tillbaka tiden. Allt jag inte gjorde som är för sent att göra nu, allt jag gjorde som blev fel.

Nu när det är plötsligt är sen skulle jag kunna ge nästan vad som helst för att kunna spola tillbaka tiden och bara en gång till få sitta i soffan framför Disneydags och äta chips och dricka läsk, eller läsa Emil i Lönneberga och Långt ner i dala tills jag somnar av utmattning.

Allt har sin tid och nu är det en ny tid i mitt liv, jag ska hitta en ny roll och plats här i livet som jag inte riktigt kan förstå ännu, jag lever under nya förutsättningar nu som är så ovanliga för mig som spenderat halva mitt vuxna liv med att finnas till hands och fostra mina döttrar. Men det där med att finnas till hands kan ni nog aldrig växa er ur… för det kommer jag ALLTID att göra. När helst ni behöver mig!

Och hemligheten är; jag är så stolt över er! Att ni båda vågar ta det steg jag själv aldrig vågade ta! Nämligen att flytta så långt bort från mamma!

Jag älskar er

"Långt ner i dala där björka står vit
där kommer en kråga å släpper en skit
Då skyndar sej Kålle me gaffel och kniv
han pipprar å saltar å tar sig en bit"

Ensamma mamman Cecilia Torudd/Bulls