Mitt största problem när jag blir sjuk är mitt dåliga samvete för att jag inte kan gå till jobbet...jag hatar när jag blir sjuk och inte kan jobba. Vet inte varför jag alltid ska tänka mer på alla andra än mig själv. Jag menar..ingen är oumbärlig? mitt jobb står inte och faller om jag inte är där några dagar? Tänker på alla de stackare som är långtidssjuka och lika ambitiösa som jag. Hur dåligt måste inte de må av att behöva vara hemma...när de kanske mest av allt bara vill gå till jobbet men inte kan. Det kan ju faktiskt skapa lite panikångest som gör att man kanske inte tillfrisknar snabbare precis.

Detta är nu snart 16 år sedan...och du har alltid varit en riktig tuffing...en riktig kämpe. Du har alltid inbillat dig att du är en riktigt stor hund i en litens hunds kropp. Inte rädd för något. Du har alltid varit extremt vaktande på mig...din älskade matte. Vart jag än gick kom du efter. Jag kunde inte ens gå på toaletten utan att du skulle ligga utanför och vakta mig. Nu får jag aldrig mer höra dina små klackskor som följer mig vart jag än går. Du har alltid varit en bestämd liten herre som vet han vill och när han vill det. Du har alltid haft ett stort kärleksfullt hjärta som aldrig menat att vara elak mot någon. Älskat alla barn! låtit barnen göra vad dem vill med dig, lustiga frisyrer, lustiga hattar, solglasögon...du har t.om haft klänning på dig. Du har alltid funnits här för mig och oss när vi haft det svårt. Tröstat utan att behöva säja ett ord. Hur många hemligheter som viskats i dina fluffiga öron kan jag inte ens hålla räkningen på. Du älskade att bada...helst i havet. Du älskade att vara med i husvagnen. När din blå väska kom fram då visste du att det var dags att ge sig iväg på äventyr. Du har alltid haft en stor fascination här i livet och det är mat. Din favoritmat har alltid varit spagetti med köttfärssås. Det lagade vi med extra stor kärlek till dig igår. För igår var du helt ovetande om att denna dagen idag skulle komma.