Ringar på vattnet

Idag hände en sak som jag personligen inte tänkte så mycket på just då...men som gör mig varm i hjärtat när jag tänker på det nu.

Jag var i en matbutik med min dotter och skulle handla. När vi kom fram till kassan tog jag upp mitt "medlemskort" för att vi skulle dra det i kassan. I denna butik får man ju 12 % rabatt på all frukt & grönt. Kassabiträdet frågade då kvinnan framför oss om hon hade medlemskort med tanke på hur mycket grönsaker hon hade handlat. Kvinnan svarade att nej tyvärr det hade hon inte hunnit fixa ännu...jag har varit på väg att skaffa ett länge nu men det kommer alltid annat emellan.
Kassabiträdet svarade; tyvärr har jag heller inget som ligger här som jag kan dra till dig. Då sa jag (spontan som jag är) - Men vi kan dra mitt medlemskort? visst gör det...sa hon i kassan.
Kvinnan med alla grönsaker såg nästan chockad ut och sa: Får jag din bonus då?! Klart du får sa jag och drog mitt kort!
Sedan tänkte jag inte mer på det..utan gick runt bandet och väntade på dotterns varor. Kassabiträdet berättade för kvinnan att det nästan blev 50 kr hon fick i rabatt tack vare kortet.

Det som hände sedan är det jag tänker på och blir varm i hjärtat av. När kvinnan stod framför mig och packade ner sina varor sa hon till sitt barn;
- hörde du vad mycket rabatt vi fick för att vi fick låna den snälla personens kort?
- äh sa jag det var väl inget. Nästa gång är det kanske jag som behöver hjälp.
- jo sa hon...jag tyckte det var fantastiskt gjort av dig. Och det är så sällan sånt händer...att någon är snäll och generös mot en främling. Och det är sånt som ger "ringar på vattnet" för tack vare att du nu var så snäll så kommer jag i min tur att låna ut mitt kort när jag har skaffat ett om någon behöver det. Och jag är helt övertygad om att du kommer att få tillbaka på ett eller annat sätt! Så återigen tusen tack och ha en trevlig kväll!

Inte förrän nu gick det upp för mig att hon har rätt...för mig var det en spontan handling och jag tvekar aldrig om jag kan hjälpa en medmänniska. Jag tillhör även den kategorin människor som många kan irritera sig på därför att jag gärna låter någon gå före i kön om den personen bara köpt 1 liter mjölk och har bråttom. Mig behöver man inte ens fråga...jag erbjuder personen att gå före. Varför? jo för jag tänker...nästa gång är det kanske jag som behöver det.

Så är det inte dags nu för oss människor att släppa lite på våra principer och börja sprida lite glädje och medmänsklighet omkring oss istället! Börja redan imorgon. Sträck ut din hand till en medmänniska och gör en god gärning! jag lovar...ni kommer att må så mycket bättre!


Livets handbok...finns den?

Den 1 Nov 2012 fick jag ett meddelande att min pappa drabbats av en blödning i hjärnan...sedan dess har vi hoppats att han på något sätt ska kunna ta sig tillbaka till att bli sitt "gamla jag". Tyvärr drabbar detta väldigt olika på olika personer och för min fars del verkar det bli bestående men på talet och vissa kroppsliga funktioner. I övrigt har han inga problem att förstå när man pratar med honom och han är fortfarande väldigt rörlig. Min bror brukar spela bordtennis med honom på de korttidsboende han befinner sig just nu. Och min far älskar det! 
 
Det gör ont i mig när jag tänker på att han bara är sjuttio år och nu eventuellt måste tillbringa sina sista år på ett permanent vårdboende. Men valmöjligheterna ser tyvärr ganska bistra ut just nu. Och vi måste tänka på vad som blir bäst för far. Han skiner upp som en sol varje gång han får komma hem till sin lägenhet och sitta vid sitt köksbord och bläddra bland reklamen. Eller sitta i sin älskade fåtölj inne vid tvn med benen lite lojt uppslängda på fotpallen. Man skulle önska att det fanns fler valmöjligheter i vårt välfärdssamhälle. Man skulle önska att det fanns en dundertablett han kunde ta så han blev den person kroppsligt som han är själsligt. Men tyvärr så är det bara i min naiva hjärna det fungerar så.
 
Nu måste man återigen vara den vuxna som tänker logiskt och gör det som står skrivet i livets handbok att man ska göra i dessa situationer. Men helt ärligt börjar jag tröttna på denna "livets handbok" varför finns det aldrig några valmöjligheter som skulle passa mig?! Varför måste människor man är  beroende av dö i förtid eller bli sjuka i förtid? Detta skapar bara en massa ångest och konstiga funderingar i hjärnan på mig...vad ska hända nästa gång? vems tur är det nästa gång? är det ens lönt att vara glad...eller är det lika bra att man är förberedd? Och jag är en person som tyvärr bär hela världens lidande på mina axlar. Och livet har format mig till att alltid vara beredd på det värsta. Att aldrig ta ut glädjen i förskott. 
 
När jag tittar tillbaka på mitt liv såhär långt kan jag känna att jag har väl haft min beskärda del av trauman. Och nu finns det många som tänker: Åh det finns dem som har det mycket värre! Och absolut det håller jag med om! men om jag någongång någonsin bara skulle få tänka på MIG så tycker JAG att jag haft min beskärda del.
 
Min mor sa alltid; "har man en glad dag så nog fan regnar det!" jag är benägen att hålla med henne...
 
Tolka nu inte detta inlägg på fel sätt...jag har så mycket i min omedelbara närhet att vara tacksam för. Min underbara man som alltid vet hur han ska få mig att skratta...mina underbara döttrar som kan läsa mina innersta tankar utan att jag behöver säja något...mina döttrars underbara respektive som jag litar på alltid tar hand om mina flickor på bästa sätt och som är som de söner jag aldrig fick. Och det finns även en liten hund som ger mig så mycket kärlek att jag nästan drunknar i den ibland.
 
Tack för att Ni finns <3 
 
 
Jag och far på hans 70 årsdag <3

Välkommen År 2013


Home


Crying Out Your Name


Det är en Gärdsmyg som smyger omkring i uterummet

Ikväll när jag kom hem från jobbet satt det än en gång en liten fågel i uterummet...idag tog jag mig tid att studera den lite närmare. Och kom fram till att det är en liten gärdsmyg som hälsar på! 
 
Precis som tidigare tar jag det som ett tecken från min saknade lilla mamma. och efter att ha läst på litet om denna lilla fågel är jag ännu mer övertygad om att hon är inblandad...
 
Det latinska namnet på vår näst minsta fågel (kungsfågeln är något mindre), Troglodytes troglodytes, betyder ”den som smyger ut och in i håligheter” och det är mycket träffande. Det svenska namnet associerar till stengärdsgårdar – i sådana, i rishögar och rotvältor kilar den omkring och gör sig ofta tillkänna med ett ljudligt knäppande och smattrande läte. Själva sången är förbluffande stark för att komma från en så liten varelse och gärdsmygen sjunger även nu på hösten och vintern.
 
Lyssna: Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes)
 
Rishögar och täta buskar väljs som boplats och hanen bygger flera bon som honan får välja mellan.
Bobyggnadskonsten är anmärkningsvärd: han flätar förhållandevis stora bollar av mossa, löv och kvistar med runt ingångshål på sidan. Kullen består av 6-7 ungar och ofta kläcks ytterligare en kull. Honan ruvar ensam, men när den andra kullen är på gång flyttar hanen och de äldre ungarna in i ett av de ”oinredda” i närheten. 
 
Givetvis läste jag även i min bok om "djurens språk" vad den lilla Gärdsmygen vill berätta för mig...och visst fick jag mig en tankeställare...
 
 
På bilden ser ni den lilla smygaren i mitt uterum..och ett urklipp om vad den försöker säja mig

2012-10-03

Idag är det min födelsedag och som vanligt förväntade jag mig inget speciellt av dagen. Men överraskningarna har verkligen avlöst varandra! 
 
Det började redan imorse på jobbet med ett uruselt utfall på bokslutet...men det var inte det jag skulle berätta. När jag satt där djupt försjunken i mina siffror så hör jag hur två underbara teamledare börjar sjunga för mig i korridoren!! Dessa fantastiska människor skulle jag aldrig klara mig utan i mitt arbetsliv! denna fina present fick jag av dem!
 
 
 
När jag kom hem från jobbet var det en himla röra på köksbordet med gamla papperspåsar?! och dessa låg inte där imorse...det visade sig att det var min älskade man som varit hemma en snabb sväng och förberett detta!! min man vet verkligen vad jag vill ha! En sovande Buddha och 2 kg lakritspipor!! Tjohoo <3
 
 
Givetvis stoppade jag munnen full med lakritspipor...och just då ringde det på dörren! jag kunde inte säja många ord när jag öppnade...hahaha Det var ett blomsterbud!! med en underbar bukett och choklad. På det lilla kortet stod: Grattis på födelsedagen müm! Önskar Hannah & Björn Petra & Payam
Om ni visste hur mycket ni fyra betyder för mig!! Det går inte en dag utan att jag önskar er all lycka som finns här i världen! Ni är mina speciella människor och jag älskar Er! <3<3<3<3
 
 
 
 

Minnen 2012-08-29

Idag är det ett år och fyra månader sedan du lämnade mig. Små små spår hittar jag efter dig överallt...som kommentarer du lämnade här på min blogg. Dessa spår gör mig glad och ledsen på samma gång...eller jag vet inte...men DU vet hur jag menar. DU förstod alltid hur jag menade när jag sa eller gjorde något.
 
Älskar dig.
 

När en stjärna faller...

 
 

stjärnan faller och en människa dör
du står maktlös undrar hur man gör
varför har ingen pratat om
den känslan som nu river och förgör

se på den som inget annat har
än tomheten som något lämnat kvar
vad gör man då med dagarna och
frågorna som väntar på ett svar

å tid att stanna
å tid att lämna
å tid att förstå
jag kan känna
slutet komma
men stannar ändå
å tid att välja
å tid att följa
å tid att få gå
jag kan känna
marken skälva
men går här ändå

när en stjärna faller
när en stjärna faller och någon…

väntar du ett under någonting stort
står du där och undrar vad du gjort
eller gömmer du dig från alltihop och
tänker jorden snurrar alltför fort
när en stjärna faller

å tid att stanna…

när en stjärna faller
när en stjärna faller och någon
dör en stjärna faller någon föds

 

Längesen jag var såhär sjuk

Natten till onsdagen vaknade jag för att gå på toaletten...utan förvarning kräktes jag som en galning. Hela natten sprang jag på toa och kräkte. Inga andra symptom...inget illamående...inget magknip.

På morgonen hade jag fått feber och kräkte igen..men fortfarande inga andra symptom. Hela dagen igår sov jag...kunde inte äta eller dricka...bara sova. Mot kvällen var jag så fruktansvärt svag men kräktes åtminstone inte mer.

Mitt största problem när jag blir sjuk är mitt dåliga samvete för att jag inte kan gå till jobbet...jag hatar när jag blir sjuk och inte kan jobba. Vet inte varför jag alltid ska tänka mer på alla andra än mig själv. Jag menar..ingen är oumbärlig? mitt jobb står inte och faller om jag inte är där några dagar? Tänker på alla de stackare som är långtidssjuka och lika ambitiösa som jag. Hur dåligt måste inte de må av att behöva vara hemma...när de kanske mest av allt bara vill gå till jobbet men inte kan. Det kan ju faktiskt skapa lite panikångest som gör att man kanske inte tillfrisknar snabbare precis.

Nej jag måste sluta upp dessa destruktiva tankar och börja tänka mer på mig själv! inse att jag faktiskt också betyder något. Och att min hälsa går för jobbet! Idag ska jag ta hand om mig själv och försöka dricka mycket så jag får tillbaka min styrka...och så fort mitt dåliga samvete kommer ska jag motarbeta dessa tankar och säja till mig själv: Ta hand om dig själv nu Eva...du har faktiskt bara ett liv! var rädd om det!





Vila i frid min trogna älskade vän

Idag när detta inlägg publiceras är du borta...för alltid. Och detta brev till dig min älskade vän skrev jag när du fortfarande levde...när du fortfarande låg i din korg på din favoritplats under tvn. Jag skrev det med sorg i mitt hjärta och med tårarna rullande ner för kinderna.

Du föddes i augusti 1996...och det var inte vi som valde dig..du valde oss. På den kennel där vi hämtade dig var du den första lilla valp som kom fram till oss. Med stora nyfikna bruna ögon studerade du oss. och jag älskade dig från den stunden. I bilen hem satt jag med dig i famnen och vi bestämde att ditt namn skulle vara Pepsi.

Detta är nu snart 16 år sedan...och du har alltid varit en riktig tuffing...en riktig kämpe. Du har alltid inbillat dig att du är en riktigt stor hund i en litens hunds kropp. Inte rädd för något. Du har alltid varit extremt vaktande på mig...din älskade matte. Vart jag än gick kom du efter. Jag kunde inte ens gå på toaletten utan att du skulle ligga utanför och vakta mig. Nu får jag aldrig mer höra dina små klackskor som följer mig vart jag än går. Du har alltid varit en bestämd liten herre som vet han vill och när han vill det. Du har alltid haft ett stort kärleksfullt hjärta som aldrig menat att vara elak mot någon. Älskat alla barn! låtit barnen göra vad dem vill med dig, lustiga frisyrer, lustiga hattar, solglasögon...du har t.om haft klänning på dig. Du har alltid funnits här för mig och oss när vi haft det svårt. Tröstat utan att behöva säja ett ord. Hur många hemligheter som viskats i dina fluffiga öron kan jag inte ens hålla räkningen på. Du älskade att bada...helst i havet. Du älskade att vara med i husvagnen. När din blå väska kom fram då visste du att det var dags att ge sig iväg på äventyr. Du har alltid haft en stor fascination här i livet och det är mat. Din favoritmat har alltid varit spagetti med köttfärssås. Det lagade vi med extra stor kärlek till dig igår. För igår var du helt ovetande om att denna dagen idag skulle komma.

Idag när du gick in och lade dig tillrätta i din blå väska visste du inte att det var din sista resa i detta liv du skulle göra. Då visste du inte att din resa över den berömda regnbågsbron skulle påbörjas. På andra sidan regnbågsbron bor alla älskade saknade djur tillsammans när de lämnat sina speciella människor på jorden.Där min lilla Pepsi är du just nu.

Men min älskade kära saknade vän...du var en mycket klok och förstående hund. Och jag är helt övertygad om att du förstår att jag fattade detta mycket svåra beslut för din skull. Av kärlek till dig. När man är en så stark, envis gammal herre som du  måste ibland ens speciella människa fatta dessa svåra beslut. Du blev nästan 16 år gammal. Och jag klarade inte av att se dig i det tillstånd du var. Ditt hjärta och din hjärna ville fortsätta kämpa...men din kropp ville inte mer. Jag led när jag såg hur ledsen du var för du inte kunde följa mig mer...jag led av att se att du inte kunde springa eller ens gå ut i trädgården mer. Du led av att jag skulle behöva bära dig ut och in så du fick kissa. Jag såg det i dina ögon...du skämdes. Det var då jag fattade detta beslut. Jag var tvungen att vara den förnuftiga i vårt 16 år gamla förhållande. Även om jag precis som du min vän skulle önska att vi kunde vara tillsammans för evigt.

Sov nu mitt lilla hjärta så ses vi igen. Du kommer alltid finnas i mina tankar...tack för alla dessa underbara år du delade med mig...älskar dig <3


Redan morsdag igen <3

Hela underbara helgen har tillbringats med äldsta dottern och hennes blivande man. Igår fick vi följa med och titta på kyrkan och festlokalen! Och jag känner mig nästan lika förväntansfull som dottern...tiden går fort nu och plötsligt är den stora dagen här. Tänk min lilla flicka ska gifta sig. Ibland kan jag inte förstå hur gamla mina döttrar faktiskt är...jag tycker fortfarande dem är små..då måste jag påminna mig själv att när jag var 21 år var jag faktiskt både gift och hade fått mitt första barn.

En annan sak som kan göra mig så innerligt glad är att mina döttrar har en fantastisk relation med varandra. De fikar och shoppar tillsammans. När jag var yngre var jag alltid så avundsjuk på tjejkompisar som hade en syster...själv är jag ju uppväxt med fyra bröder.

När vi var i Göteborg sist fick jag mina morsdagspresenter av yngsta dottern eftersom hon inte kunde komma ner denna helgen. Äldsta dottern lämnade sina idag innan de begav sig tillbaka till Göteborg igen. Mina döttrar vet att jag hade nöjt mig med ett enkelt Grattis men de vet också hur glad och tacksam jag blir för att de tänker på mig och vill lägga sina surt förvärvade pengar på mig.

Mina älskade underbara döttrar! utan ER är jag ingenting! och även om jag inte kan närvara fysiskt i era liv varje dag så ska ni veta att mina tankar ALLTID är hos er! och jag kommer alltid att finnas här när ni behöver mig!

Tack för de fina presenterna! Love you <3


 

 


 

Sänder en tanke till min egen älskade mamma som inte heller kan vara hos mig fysiskt mer..men det beror på helt andra orsaker än avstånd. Detta är min andra morsdag utan dig i livet och vet du mamma...ja det gör fortfarande ont att du inte är hos mig...men det gör inte alls lika ont som första morsdag utan dig gjorde. Så den människa som myntade frasen "tiden läker alla sår" visste vad han/hon pratade om.


Grattis på morsdag var du än är! Älskar dig <3


Don´t mess with a pissed off women!

Det krävs väldigt mycket för att göra mig förbannad! Men idag var det bara droppen som fick evamum bägaren att rinna över!!

Vi tar det hela från början;

Den 20 okt bestämde jag & mannen oss för att avsluta våra abonnemang hos T2 (Tele2)...det gällde då fast telefoni och bredband (eller hemtelefon & internet som vi säjer på skånska..haha) Samma dag sa jag även upp vårt Boxer tv abonemang...alla dessa tjänster kan vi nämligen få betydligt billigare hos Telia ett annan fördel som vi såg var EN leverantör EN faktura! Nu ska inte detta handla om reklam för Telia...för ett par år sedan tyckte jag dem var mest skit och sa då upp alla tjänster jag hade hos dem...och nu ska jag alltså gå tillbaka igen.

Samma dag den 20 okt tecknade jag alltså avtal med Telia och fick då besked på att jag INTE fick säja upp mina abonnemang själv hos T2 eftersom jag då inte fick behålla mitt telefonnr. Jag ringde då tillbaka samma dag till T2 (20 min senare för att vara exakt) och annullerade min uppsägning och förklarade läget. Och alla som någonsin suttit i kö hos telefonoperatörer vet HUR LÅNG TID det tar innan du ens kommer fram och får pratat med någon! Iallafall..efter många om och men gick T2 med på att annullera uppsägningen så Telia kunde överta mina abonnemang. Allt var frid och fröjd..trodde jag.

Ett par dagar senare kom en bekräftelse från T2 där det stod att det upphörde den 20 Jan. Sedan tänkte jag inte mer på ärendet förrän i början på Dec...när Telia hörde av sig för att berätta att T2 nekade inportering av tjänsterna till Telia!? Jag ringde då till T2 och efter ca 20 min (som vanligt) i kö fick jag äntligen prata med någon och drog hela historien. Personen jag pratade med kunde inte förstå VARFÖR man nekade inportering till Telia och sa; - allt ligger helt öppet här! så ring tillbaka till Telia och be dem försöka igen.

Efter att ha suttit i kö ca 15 min (lite bättre än T2) hos Telia fick jag förklarat mitt ärende och personen där lovade då att skicka en ny förfrågan till T2. Hon skulle dessutom även skicka med ett mail till T2!
Några dagar senare fick jag reda på att överlåtelsen fortfarande nekades! Nu började jag helt ärligt tröttna...men jag var inte förbannad i detta läget. Tålmodigt satt jag i kö igen i ca 20 min hos T2. När jag äntligen kom fram satt där en nonchalant j*vel som inte fattade inte smack! och jag fick dra hela historien igen!! Han lovade då att om Telia försökte igen skulle inporteringen fungera!

Ahhh äntligen tänkte jag! Nu kan jag släppa detta! hahaha nejdå...ett brev väntade på mig ikväll när jag kom hem från jobbet. Där T2 informerade mig om att NU hade de godkänt inportering till Ta och min flytt beräknades ske den 2012-03-14 och det var NU JAG BLEV RIKTIGT JÄVLA FÖRBANNAD!! 

Efter en kötid på ca 30 min..kom jag fram till en person som trodde han var riktigt påläst..misstänker att han precis varit på kurs.. men han visste nog inte att det har jag också!? efter att ha dragit hela historien EN GÅNG TILL!! blev hans svar - vänta jag ska kolla med en kollega vad vi kan göra.

Fem minuter senare kom han tillbaka till luren för att säja - Vi tittar på ditt ärende...så du inte tror jag har lagt på. Jag återkommer. ( Eh what varför skulle jag tro det? eller han hoppades att jag skulle göra det?) Efter ytterligare fem minuter kom han tillbaka för att meddela att - vi har haft datafailure..våra kollegor har blandat ihop uppsägningarna och det jag kan göra är att ge dig 500 kr i kompensation. Mitt svar blev - JAG ÄR INTE INTRESSERAD AV ERA 500 KR! JAG VILL ATT NI AVSLUTAR MINA AVTAL DEN 20 JAN SOM VI VAR ÖVERENS OM FRÅN BÖRJAN!! Efter diverse diskussioner där jag b.la informerade honom om att dem kunde behålla mitt telefonnr och sina 500 kr bara dem släppte avtalet den 20 jan sa han att jag tror du måste prata med vår Team sales support (eller nåt annat obegripligt namn) hahaha efter ca 10 min i kö..kom jag fram till en person som löste det hela på mindre än 3 min. - Oj det verkar ha blivit något fel här..hm vi gör som så att vi släpper avtalet den 20 jan, inga extra kostnader tillkommer och Telia kan ta över samtliga abonnemang från den dagen.
- Men guuuuud så smidigt detta plötgsligt gick
svarade jag. God Jul! sen lade jag på luren.

Det roliga är att när jag ringde T2 från början denna kväll fick jag förfrågan av en robotröst om jag ville delta i en undersökning ang deras kundbemötande. Efter mitt avslutade samtal skulle jag alltså INTE lägga på luren utan invänta undersökningen. Men...där satt jag och vänta på undersökningen och fick bara ett klick i luren?! hahaha man kan ju undra varför dem inte ville att jag skulle delta.

Så mina vänner..vad lär vi oss av detta;

ANTECKNA datum, tid, vem du pratat med och vad ni kommit överens om!
SPARA alla gamla avtal och bekräftelser!
TÅLAMOD i alla telefonköer!
GE INTE UPP! om de du har avtal med får bestämma har du ju livslång uppsägning. Detta är nog också främsta anledningen till att man inte orkar ta tag i avslut av gamla dyra avtal. Det är ju för fan helt omöjligt att avsluta dem!

Men om jag ska vara helt ärlig var det nog mest en principsak i mitt fall. Om man säjer en sak till mig ska man kunna stå för det! inte lätt för T2 att veta att jag är en obotlig arkiverare och antecknare vad gäller avtal och överenskommelser. Men nu vet dem!!


När fjärde ljuset brinner



När fjärde ljuset brinner,
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan.


När tredje ljuset brinner

Det blev en hektisk Lördag & Söndag! men det tycker vi om...när det händer så mycket roligt med dem man älskar för då känner man verkligen att livet är värt att leva och att man vill ta vara på varje minut man har!

På Lördagen körde jag & mannen upp till Göteborg för att gå på Jul på Liseberg tillsammans med döttrarna och deras respektive. Vädret såg ju inte så lovande ut..med storm och ösregn. Men som ni vet..det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder! och när man väl var på Liseberg hade man inte en tanke på vädret..för det var så fantastiskt med alla lampor och julstämning!! Underbart! kan verkligen rekommendera ett besök! Efter besöket värmde vi oss med glögg & lussebullar hemma hos Hannah & Björn. På kvällen bjöds det på saffransris med fläskytterfilé. Har aldrig ätit saffransris...annorlunda smak men gott!
 
     

     

     


Söndagen inleddes med en välbehövlig sovmorgon (vi fastnade framför en riktigt dålig film...ni vet en så pass dålig film att man bara MÅSTE se hur den slutar!! och sen när man sett slutet...undrar man hur fan man tänkte som satt uppe till långt ut på natten för att se en så dålig film..haha) när vi väl vaknat till liv dukades det fram en riktigt rejäl 3:e advent frukost. Mums! Eftermiddagen tillbringades på gågatan i centrala Gbg. Vi smet även in i Domkyrkan för att tända ljus för min lilla "ängelmamma". Mysigt! Vid halv åtta nu ikväll parkerades bilen på uppfarten här i Skåne igen och nu brinner tredje adventsljuset även här!


Just nedan adventsvers har en stackars mamma tjatat och tjatat in i äldsta dotterns huvud när hon var Lucia på förskolan..oj oj oj vilken nervös liten Lucia hon var. Och ju mer vi tränade på versen ju mindre kom hon ihåg den! Just det sista i versen var det svåraste "fasligt styr"...haha jag minns att dottern till slut sa; - alltså mamma!! vadå fasligt styr!? VAD ÄR ETT FASLIGT STYR?? VAD GÖR MAN ENS NÄR MAN HAR ETT FASLIGT STYR?! ÅHHH MÅSTE MAN LÄSA DEN MENINGEN??

Men hon gjorde det! stod framför alla barn & föräldrar, tände tredje ljuset och läste versen perfekt! ja vissa saker förändras ALDRIG! och precis som nu oroade hon sig i förväg helt i onödan!




När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr
och mor hon bakar kakor
och har ett fasligt styr


När andra ljuset brinner

I fredags kom min lilla loppa hem till Skåne! hon ska stanna några dagar...men kanske jag aldrig släpper hem henne till götet igen!! hehe

Igår var vi och trängdes med miljoner andra julklappsletande människor på Väla köpcentrum..herreminge med folk!! tur att mannen min bestämde sig för att stanna hemma...tror inte riktigt han hade klarat den julhysterin där var. Men en och annan julklapp blev det inhandlat iallafall!



Hopplös som jag är köpte jag en tidig julklapp till mig själv också...Jag är barnsligt förtjust i allt som har med Buddhism och Hinduism att göra ( som jag tidigare skrivit om i detta inlägg)...och har länge letat efter den dansande Shivan!! och nu hittade jag den! men snål som jag är sa jag först nej till mig själv..sen hann vi inte mer än ut i bilen så hade jag ångrat mig och sprang tillbaka in i butiken och köpte den! Och nu ångrar jag mig inte en  sekund! den pryder verkligen sin plats på hyllan!








När andra ljust brinner är snart lucia här,
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.


Not a day goes by...

Idag 2011-10-29 är det ett halvår sedan min mamma gick bort. Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen! hur kan ett halvår av ens liv bara försvinna? ett halvår som för ett halvår sedan kändes helt omöjligt att leva har jag nu levt. Utan min mamma. Ett halvår som ska bli ett år...och ännu ett år...resten av mitt liv. Utan min mamma.

Men jag kommer förevigt bevara hennes minne i mitt hjärta...och även om det inte syns utanpå mig...lider jag varje dag, timme, minut och sekund av att inte bara kunna lyfta luren och ringa henne. Jag har ett sms sparat på min mobil som mamma skrev när hon låg på sjukuset...det läser jag ibland när saknaden blir för stor.

"Klart jag inte glömmer lilla stumpan...jag älskar dig oxå... Kram på er godnatt nu ska jag o nasse sova :D"

Sorgen och saknaden efter en älskad människa blir man aldrig av med...men man lär sig leva med den.

Ett halvår har redan gått...det känns som det var igår vi satt i soffan och skrattade..min man, jag och mamma.



Bilden är tagen julafton 2008


Åldersrelaterat inlägg

Helgen både inleddes och avslutades med födelsefirande. I fredags kom döttrarna med sina sambos ner till skåne för att fira lilla jag som fyllde år den 3:e. Mannen min överraskade verkligen mig genom att ha köpt ett fång av de mest underbara röda rosor jag sett och en mjuk, ullig skön pläd jag kan ha när jag myser framför tvn. Jag hade inte förväntat mig något av honom överhuvudtaget eftersom han redan hade gett mig ett ljuvligt duntäcke på min födelsedag! haha han vet hur frusen jag är..så nu behöver jag inte frysa mer!

  

Döttrarna hade bakat morotskaka! jag älskar ju morotskaka! och kanelbullar (men de ska jag mumsa på i veckan..haha) Alla mina 4 ungdomar hade lagt ihop till GA.MA!! fatta hur glad jag blev! detta är världens bästa plattjärn till håret! nu behöver jag inte gå upp en kvart tidigare mer på morgonen för att platta håret! denna tång blir varm innan du hinner säja...tång! döttrarna hade också köpt öronhänge och ett gulligt kort! Tack för ett underbart firande! Ni är bäst!!

  


Idag firade vi äldsta dotterns sambo och numera även blivande man eftersom de gifter sig nästa sommar! Vi firade hemma hos hans föräldrar och de bjöd på smörgåstårta, kakor och som vanligt många härliga skratt! Det var där i det ögonblicket jag kände mig lyckligare än jag gjort på länge! och det var också där tankarna till detta inlägg kom till...och nu ska ni få förklaringen till min rubrik; åldersrelaterat

Min äldsta dotter är 22 år och mannen i hennes liv sedan många år tillbaka fyller 39 år nästa vecka! Detta är definitivt inget hinder för deras kärlek och det är definitivt ingenting de någonsin tänker på överhuvudtaget! OM inte folk påminner dem om det vill säja. För då kommer tankarna kring dessa infekterade siffror som skjutna ut en kanon..och då måste de bearbeta dessa tankar tills de till slut inser att det är ju faktiskt bara siffror!?

Många gånger när jag diskuterat ålder med folk har jag sagt samma sak; herregud det finns människor som ser ut och beter sig som om de vore 70 år när de inte ens fyllt 25! och sedan finns det människor som man aldrig i livet skulle tro att de är så gamla som de uppger sig för att vara om man inte får se deras ID handling. Min underbara älskade blivande svärson är just en sådan person! första gången jag träffade honom skulle jag ALDRIG någonsin kunna gissa att han bara är ett par år yngre än mig! Och detta beror på många olika anledningar men framförallt därför att han levt ett helt annat liv än vad jag gjort. Han har satsat på sig själv och sin utbildning. Han har b.la studerat i USA (jag vågade knappt lämna byn jag bor i)...han har startat minst 3 egna företag (jag skulle aldrig ens våga starta 1)..han har minst 2 olika kompisgäng som han har känt sedan barnsben som han regelbundet träffar och har sk. speldagar/helger med (jag kunde knappt behålla 1 vän när jag var liten)..och han har inga syskon! iallafall inga helsyskon. (jag har 4)...han har aldrig varit gift. (jag har redan hunnit gifta mig 2 ggr) Han har aldrig fått barn. (jag fick mitt första barn när jag var 21)

Listan kan göras hur lång som helst...men det jag vill komma fram till är; vem fasen har sagt att bara för att man nästan är jämngammal med någon är man stöpt i samma form som dem? det är lika jävla dumt som att vissa människor tror att jag kan prata finska bara för jag är gift med en finne??

Jag blir bara så trött på människors attityd pch kommentarer gentemot personer som funnit den sanna kärleken...jag kan bara tolka det på ett enda sätt; AVUND

"är han inte lite för gammal för dig"   "jaha..du gillar YNGRE tjejer"
"tänk när han är 70 så är du inte ens pensionär??"  "han kommer ju att dö långt innan dig!"
"oj?? jag hade ALDRIG kunnat vara tillsammans med någon som är såå ung!!"
"oj?? jag hade ALDRIG kunnat vara tillsammans med någon som är såå gammal!"
"hur känns det för dig att din dotter är tillsammans med någon som bara är ett par år yngre än dig?"
"hur ska det bli i framtiden för dem...med barn osv?"

OM ni bara visste hur glad jag är över att ha just denna person som blivande make till min dotter! Det dem har tillsammans är väldigt få människor förunnat! för det dem har är just sann kärlek! De är själsfränder! och eftersom jag själv hann bli ganska gammal innan jag hittade min sanna kärlek vet jag precis hur det känns! det finns ingenting som kan stoppa det man känner! jag hade inte brytt mig ett enda dugg om min nuvarande man så hade varit 60 år när jag blev kär i honom! för det jag känner i mitt hjärta är äkta kärlek! och jag upplever hellre det EN gång i livet med en äldre partner än att jag inte får uppleva det alls!


Jag avslutar med ett citat från min älskade & saknade mamma;

"Det kan väl inte pågen hjälpa att han inte träffat den rätta kvinnan i sitt liv förrän nu?" 



Min nya fina tavla som hänger i hallen och påminner mig om min underbara familj!


Lyckan är total...jag har min frälsarkrans!

När prästen skulle beskriva min mamma och hennes liv på minnesgudtjänsten använde hon sig av ett radband med pärlor. Jag kommer aldrig att glömma hur bra hon beskrev mamma med hjälpav dessa olikfärgade pärlor. Jag minns att jag tänkte; hur kan hon veta allt detta om mamma med hjälp av det lilla vi berättade?

Speciellt minns jag hur hon beskrev hur bekymmerslös mamma var med hjälp av den blå pärlan. För det var hon, min mamma.Hon bekymrade sig aldrig i onödan...hon grubblade aldrig över framtiden...eller varför saker blev som de blev.
De tre små vita pärlorna beskrev alla de hemligheter som min mamma bar på. Hemligheter som antagligen ingen mer än hon visste om...och som hon bar med sig över till andra sidan.
De röda pärlorna beskrev den kärlek mamma utstrålade. Hur hon alltid försökte ge av sig själv även om orken och lusten inte fanns. Min mamma hade mycket kärlek i sitt hjärta att dela med sig av...men tyvärr inte lika ofta till sig själv.
Den lilla vita pärlan var mammas ego. Och det stämmer att hon fick ett stort ego de sista åren i sitt liv. Hon ansåg att hon hade gjort sitt; fostrat sina barn och "rott dom i hamn" som hon själv uttryckte det. Nu ville hon tänka på sig själv och bara göra saker som hon ville göra! och när hon ville göra det! sen att det kunde handla om att bara ligga en hel dag i soffan och titta på urusla serier..spelade ingen roll..för det var hennes val och det var något hon ville göra!
Den svarta pärlan symboliserade mammas mörka sida..hur hon dagligen fick slåss mot sina demoner och sjukdomar. Hur hon till slut tog chansen och valde döden som enda utväg. Jag kan bara instämma med prästen att inte många tycker om just det svarta...men prästen gör det (och även jag) eftersom att om du håller denna svarta pärla mot solen är det just den pärlan som bryter solljuset bäst! och faktum är att det är just denna pärla som imina ögon symboliserar min mamma perfekt! hon kanske framstod som en mörk & svart figur men om man höll henne mot solen var hon som en fantastisk, underbart gnistrande diamant!

Och med rubriken på detta inlägg vill jag ha sagt att lyckan är nu total därför att jag nu äger min egen "frälsarkrans" som jag lärt mig att radbandet med pärlor heter! I lördags när vi var på marknad skulle min underbara svärson dricka kaffe i ett marknadsstånd som svenska kyrkan hade. Jag bad honom då fråga om de sålde frälsarkransar...tyvärr var de slut.
Kanske kvinnan från sv.kyrkan såg min besvikelse...kanske såg hon att jag verkligen ville ha dessa pärlor...kanske hon blev charmad av min svärson..vad vet jag? men denna underbara kvinna tog av sig sitt armband och sa;  - Du kan få köpa mitt! Givetvis tackade jag ja! det känns underbart och speciellt att ha detta armband på sig! jag kan inte förklara varför...men jag har något slags inre lugn av att ha det på mig. Och älskar att sitta och snurra på glaspärlorna och tänka på min lilla mamma som jag vet sitter på andra sidan och har mig under ständig uppsikt! Älskar dig mamma!
Klicka på bilden om du vill lära dig mer om pärlornas betydelse!

Är du här hos mig nu.. mamma?


.

Tidigare inlägg
RSS 2.0