Ikväll när jag kom hem från jobbet satt det än en gång en liten fågel i uterummet...idag tog jag mig tid att studera den lite närmare. Och kom fram till att det är en liten gärdsmyg som hälsar på! 

 

Precis som tidigare tar jag det som ett tecken från min saknade lilla mamma. och efter att ha läst på litet om denna lilla fågel är jag ännu mer övertygad om att hon är inblandad...

 

Det latinska namnet på vår näst minsta fågel (kungsfågeln är något mindre), Troglodytes troglodytes, betyder ”den som smyger ut och in i håligheter” och det är mycket träffande. Det svenska namnet associerar till stengärdsgårdar – i sådana, i rishögar och rotvältor kilar den omkring och gör sig ofta tillkänna med ett ljudligt knäppande och smattrande läte. Själva sången är förbluffande stark för att komma från en så liten varelse och gärdsmygen sjunger även nu på hösten och vintern.

 

 

Rishögar och täta buskar väljs som boplats och hanen bygger flera bon som honan får välja mellan.
Bobyggnadskonsten är anmärkningsvärd: han flätar förhållandevis stora bollar av mossa, löv och kvistar med runt ingångshål på sidan. Kullen består av 6-7 ungar och ofta kläcks ytterligare en kull. Honan ruvar ensam, men när den andra kullen är på gång flyttar hanen och de äldre ungarna in i ett av de ”oinredda” i närheten. 

 

Givetvis läste jag även i min bok om "djurens språk" vad den lilla Gärdsmygen vill berätta för mig...och visst fick jag mig en tankeställare...

 

Idag är det min födelsedag och som vanligt förväntade jag mig inget speciellt av dagen. Men överraskningarna har verkligen avlöst varandra! 

 

Det började redan imorse på jobbet med ett uruselt utfall på bokslutet...men det var inte det jag skulle berätta. När jag satt där djupt försjunken i mina siffror så hör jag hur två underbara teamledare börjar sjunga för mig i korridoren!! Dessa fantastiska människor skulle jag aldrig klara mig utan i mitt arbetsliv! denna fina present fick jag av dem!