För ett par veckor sedan fick jag ett mindre roligt besked med ett brev på posten...ni vet hur man åker iväg på den sedvanliga cellprovskontrollen och sedan tänker man inte på det mer. Det gjorde jag inte denna gången heller..inte förrän jag kom hem en Onsdag för ca 14 dagar sedan och det låg ett brev från Hbg lasarett. Överst i brevet låg ett blått papper där det stod nåt om att jag skulle dit den xxx kl xxx...jag tänkte för mig själv - Äh nu har dem nog blandat ihop det lite...jag har ju redan gjort min kontroll?!

På nästa papper stod restriktioner om vad jag INTE fick göra efter ingreppet; inga fysiska ansträngningar, tampong, bad eller samlag ska på ca 3-4 veckor. Inte ens nu förstod jag vad som stod på...och började titta om det verkligen var mitt namn på brevet.

Underst låg ett brev där det stod: Bästa Eva! Cellprovet som togs vid Ditt besök på barnmorskemottagningen har visat cellförändringar.

Och det är alltså här mina negativa tankar kommer in i bilden...det spelar ingen roll hur mycket jag läser om cellförändringar...hur vanligt förekommande det är...och att det inte behöver innebära att dem är av allvarlig natur osv..så finns tankarna där hela tiden..men tänk om? ja tänk om just jag? min mamma har ju haft cancer i underlivet och opererat bort berörda delar och blivit fri från det? men tänk om just jag inte blir det?

Det som nog stör mig mest är den här eviga väntan...tills det är dags att utföra det dem kallar konisering och sedan ytterligare väntan för att få reda på exakt vad mina förändringar beror på.

OCH kom nu inte och säj att det går nog bra ska du se! för det hjälper inte ett dugg i mitt fall...tyvärr..för det enda jag just nu kan konstatera är att det hade varit bättre om jag inte haft några förändringar överhuvudtaget!!

Såååå skönt att få skriva av sig skiten...tack för ordet!


Bild lånad av www.karolinska.se