Pepsi alias korven korvakorv pebben pebbelon och Prinsen
Pepsi är pigg och kry och har inga större ålderskrämpor...mja jo han kan vara lite tjurig...så vi brukar också kalla honom "grumpy old man"...haha När han varit ute på sin morgonkiss ska han ALLTID ligga på ryggstödet på soffan så han kan sitta som en "gud" och blicka ut i trädgården för det kan ju komma någonting man kan skälla på ;-) Han är ganska snabb på att inta sin position så det gäller att vara snabb med filten...ja ni vet när man har en ny fin soffa och dessutom valt beige så blir det som när man har små barn med smutsiga fötter och chokladfingrar...man måste skydda det som går att skydda om man nu är så korkad att man väljer ljusa möbler. Det hade vi ju inte en tanke på...Åh nu har vi nästan vuxna barn! äntligen kan vi ha en ljus soffa! Åh sååå fint det blev! sen kom det en "korvakorv" springande från trädgården med skitiga tassar och intog "poleposition"...och dessutom tittade på OSS när han låg där med en blick som sa; VAD!? vad tittar ni på?? DETTA är min "bästeplats"...ahh såå skönt..Ups...oj lite skitiga tassar...aja det har ingen dött av tidigare..gäsp.
Vad kan man göra mer än att skratta! han är ju underbar och han är också det levande beviset på att det GÅR inte att lära gamla hundar att sitta...eller jo...om dom får sitta på sin "bästeplats"...haha
Det var inte så dumt ändå...med "Växtvärk"
En av mina kollegor och jag skulle träffaspå Preem stationen där vi skulle bli upphämtade av några av de andra damerna. Kl 17.30 släppte min älskling mig på macken och där stod jag och **** väntade och väntade....det visade sig att damerna från Tomelilla var försenade. Suck! Och nu började det snöa också...dubbelsuck! Haha...men **** räddade situationen genom att ta fram en miniflaska Famous Grouse. (whisky) jag tycker inte ens om whisky men vad gör man inte för att få lite värme. Det var riktigt mysigt att stå där och smutta på flaskan...hon och jag, vi bägge.
Väl framme på tivolihuset i Höganäs bjöds det på räkmacka och vin, trevligt och mycket gott! Fortfarande hade jag väl inga större förväntningar på kvällen. Men tänk så fel man kan ha! Jag skrattade så mycket under de två timmar showen pågick att jag hade ont i käkmusklerna efteråt!! För att vara amatörer på scen var alla mycket professionella och samstämda. Nu när jag är hemma igen ångrar sig inte en sekund att jag följde med.Tack Kullateatern och kära kolleger för att ni förgyllde min Fredagskväll.
Bjuder på lite bilder jag tog...men det bör upplevas!
Ledsamhet
När det var gjort kom iallafall känslan av ledsamhet över mig. Det tråkiga med mig är att jag inte kan tillåta mig själv att bara vara ledsen...jag måste hitta en anledning till varför? Jag tänker;
oj nu är jag ledsen...hm varför då? hm..har jag ont någonstans...nej jag är frisk som en nötkärna...eller nej..jag har nog lite ont i magen och i huvudet. Åh då är det nog därför jag vill gråta! haha..nej det är nog inte det förresten..vad grubblar jag på?
hm..jo jag tänker på min älskade loppa som äntligen lyckats ta sig ur ett destruktivt förhållande som pågått i mer än två år men som ändå fortfarande tar illa vid sig av saker som hennes ex hittar på och ljuger om för att såra henne...jag tänker också på hennes nya pojkvän som verkar vara en seriös och genomsnäll kille som förtjänar hennes 100%-iga uppmärksamhet.
Jag tänker på min älskade smula som har träffat en underbar man som verkligen älskar henne och behandlar henne som en prinsessa..men mår hon bra? har hon det bra? klarar hon sig VERKLIGEN bra utan mamma? skulle hon VERKLIGEN berätta för mamma om hon mådde dåligt?
hm...undrar om min lilla mamma har det bra? har hon tagit sin medicin? inga fler dumma självmordsförsök? klarar hon sig med pengar? har hon gjort middag idag? får nog skicka ett sms imorgon...
Undrar om min älskling kommer hem tidigt eller sent imorgon? åh jag skulle önska att han var här NU då kunde han slänga ur sig ett dumt skämt som ALLTID får mig på bra humör igen..
Jag själv då? hur mår jag egentligen? Det är ju det som är problemet...när jag ställer den frågan till mig själv blir ALLTID svaret detsamma. JAG ÄR LYCKLIG JAG MÅR BRA jag har absolut ingenting att vara ledsen över! Jag har en underbar familj, ett underbart arbete, inga ekonomiska bekymmer, inget fel på hälsan, ett underbart hus, den vänskapskrets jag själv har valt och en hund och en katt som jag älskar! Dessutom finns det ju ALLTID dom som har det VÄRRE!
Sååå...då var ledsamheten över för min del. Skönt! Ibland är det faktiskt skönt att få vara ledsen UTAN anledning..hehe
Bild: exploding dog
Vi ska kalla oss för vuxna...
Det finns föräldrar som är så missnöjda med vad dom själv presterat genom livet att dom tvingar sina barn att fullfölja de drömmar dom själv ALDRIG skulle våga fullfölja.
Det finns föräldrar som fortfarande önskar att dom var femton år gamla och VÄGRAR anpassa sig efter verkligheten att dom inte kan ha samma stil på kläder som sina barn.
Det finns föräldrar som önskar att dom hade fullföljt den där drömmen om att bli "modell" och därför inbillar sina barn att dom har "det som krävs".
Det finns föräldrar som ångrar att dom inte fortsatte att "sporta"...tänk jag kunde blivit "proffs"? om bara inte barnen kommit emellan...och sedan driver dom istället på sina barn att du kan ju bli NÅGOT!
Det finns föräldrar som "vägrar" skilja sig fast att kärleken är slut sedan årtionden tillbaka...för ojojoj det är ju synd om barnen...det dom inte fattar är att det är mer synd om barnen om dom fortsatter tillsammans eftersom man då lär barnen att det är okej att lida i tysthet i ett förhållande.
Det finns föräldrar som inte låter barnen lösa sina egna konflikter och problem...de MÅSTE hela tiden lägga sig i och ge sin synvinkel ur en vuxens perspektiv det dom glömmer är att då lär dom INTE sina barn att bli "problemlösare" och stå för sina EGNA handlingar och framförallt ta KONSEKVENSERNA för sina handlingar.
Det finns föräldrar som lär sina barn att det är okej att ljuga...och t.o.m talar om för barnen HUR och om VAD dom ska ljuga.
Det finns föräldrar som önskar att deras barn får den partner dom själv ALDRIG fick eller vågade "ta chansen" med så de tvingar in sina barn i något som de inte kan hantera till slut.
Det finns föräldrar som är så RÄDDA och ovana för främmande kulturer att de ALDRIG skulle våga låta barn bli tillsammans med någon från ett annat land än det dom själv härstammar från.
Det finns föräldrar som som inbillar sina barn att RASISM är en RELIGION...och inte en personlig åsikt.
Det finns föräldrar som lever ett så fruktansvärt TRÅKIGT liv själv...att det enda dom har att göra är att spionera på sina barn och tjuvlyssna på deras liv.
Det finns föräldrar som ALDRIG flyr en konflikt som gäller deras barn trots att det kan skada både dom själva och barnet MER om dom "blandar sig i"...man frossar så mycket i konflikten att man till slut glömmer vad den handlar om.
Det finns föräldrar som ger sina barn stryk om dom inte anpassar sig till DET deras föräldrar bestämmer.
Det finns föräldrar som har så bråttom att ge barnet ALLT det materialistiska som barnet önskar...inte för att det är en önskan från barnet utan mer för att GLÄNSA inför andra.
Det finns föräldrar som INTE borde få kalla sig föräldrar och ALDRIG skulle ha skaffat BARN.
//Peace and understanding//
En helt vanlig Måndag...
Har absolut ingen kreativitet för något inlägg just nu...så istället tänkte jag bjuda på två "strippar" från Ensamma mamman;
Jag ÄLSKAR denna..hehe mestadels för att det är precis så barnslig jag är! Hannahs rum står fortfarande precis så som hon lämnade det...
********************************************************************************************************************
Bild:Cecilia Torudd/Bulls
Och denna för att det var så lillasyster också reagerade när Hannah bestämde sig för att flytta..
******************************************************************************************************************
Men snart kommer Hannah hem igen ett par dagar och då ska vi flytta ner Petra till Hannahs rum i källaren..det kan vara ganska skönt eftersom Petra är en "telefonfreak" på kvällar och nätter! Nämnas bör ju att vårt sovrum ligger vägg i vägg med Petras rum just nu. Då kan hon ligga där nere och pratat hur högt och länge hon vill hädanefter...hehe
Och Hannah kan själv inreda sitt "skånerum" som hon vill...och vi hoppas att hon ALLTID känner sig välkommen att nyttja det!
Samma känsla men ändå inte...
Om ni känner för att höra vad det är för låt som spelas kan lyssna ni lyssna här;
(teknikens under...hahaha..)
Iallafall är det min personliga tolkning av texten just nu...i den fasen av mitt liv som jag är just nu. För ett par år sedan satt jag och min äskade "gubbe" och pratade om ALLTING vi skulle vilja göra när båda barnen hade "lämnat boet". Ojojoj vilka planer vi HADE och fortfarande HAR men det får bli ett annat inlägg.
Anledningen till tanken bakom detta inlägget är en SMS konversation jag och min Hannah hade innan idag. Vi "talade" (kan man säja så fast det är sms?!) om gårdagen och hur duktig valpen är och då berättade jag om att samma låt kom på radion igår igen när jag var ledsen i bilen. Hon undrade givetvis varför jag var ledsen igår IGEN??
Jag ska försöka ge samma förklaring som jag gav till Petra när hon frågade mig i bilen;
- Det är samma känsla jag har i kroppen som när du Petra slutade nionde klass och vi var i kyrkan och du gick fram och fick ditt slutbetyg(müm)
- Jaha...du e typ stolt! (Pe)
- Ja...det kan man säja! stolt & ledsen samtidigt...jag känner att jag har lyckats med något samtidigt som det INTE är jag som gjort jobbet! (müm)
- Ahhh...då fattar jag! (Pe)
Sen tog hon på lurarna till sin mp3 och somnade om...hehe. Petra och jag hade en väääldigt kämpig tid när hon försökte ta sig igenom högstadiet..därav liknelsen.
Men det är så jag känner mig; jag är glad för att mina döttrar, flickor, MINA ÄLSKADE PUSSUNGAR!! (från den lilla sjöjungfrun för er som inte känner till våra interna skämt) har blivit stora och självständiga människor! kvinnor som VET vad dom VILL. Som inte låter någon trampa på dom och som har ett "egetvärde" samtidigt som dom är mycket måna om andra människor! Jag känner att det blev nog inte så fel ändå...man har ju aldrig någon garanti när man fostrar barn på att det man gör blir rätt! man kan läsa hur många böcker som helst om hur man ska fostra bäst och ditten och datten men i verkligheten är det ändå bäst att följa sin intuition tror jag...och sitt hjärtas röst.
När jag gett Hannah samma förklaring per SMS...började jag lipa igen (jajamen, kalla mig känslig...) när hennes svar kom;
" Det är ju visst du som gjort jobbet! Du som fostrat både mig och Petra till de vi är. Utan dig hade vi inte klarat oss! Att vara mamma är inte ett heltidsjobb utan ett livstidsjobb, och du har alltid klarat dig alldeles utmärkt och gör än idag. Du är bäst helt enkelt! :-)"
Och hon har "banne" mig rätt!! jag är bäst!! och jag kommer ALLTID att finnas där när dom behöver mig och jag VET att dom kommer att finnas för mig!
Tänkte avsluta med att publicera en lapp lag fick av Hannah när hon blivit tonåringar. (förlåt Hannah...hehe) Älskar dig.
Inflyttningspresent (äntligen kan jag sova på natten...)
Idag var det uppstigning tidigt som gällde...vi hade planerat vår inflyttningspresent till Smulan länge och noga. Och idag var det äntligen dags! Redan när Hannah bestämde sig för att flytta visste vi att hon kom till att sakna vår lilla Pepsi mest av allt. Vi har också länge känt till att hon ville ha en "egen" hund den dagen hon skulle flytta hemifrån och det skulle vara en dansk/svensk gårdshund..eller cirkushund som jag kallar dom. Den 28/12 kom det in en annons på Blocket om valpar till salu. Eftersom vi visste att det var svårt att få tag på en valp av den rasen till ett rimligt pris slängde vi oss på luren och ringde direkt! Det fanns bara en hane i kullen och den tingade vi mot handpenning.
Nu började en lång väntan för mig! Jag är extremt dålig på att hålla överraskningar hemliga, speciellt inför min Hannah eftersom jag vet hur nervös hon blir när hon inte har "koll" på precis ALLT som händer. Givetvis var hennes blivande sambo invigd i hemligheten. Hade ju inte känts "schysst" att bara dumpa en valp på 8 veckor hos dom om han inte var intresserad. Man är ju ändå två som ska ta hand om det lilla livet.
I torsdags veterinärbesiktigades och chipmärktes valpen och allt var utan anmärkning. Imorse körde vi alltså för att hämta honom. Allting gick jättebra vid hämtningen. Han tog farväl av sin mamma och systrar som en "man" och blev buren ut till bilen som den "pojke" han är. Lillasyster fick äran att ha honom i knät på väg upp till Göteborg. Vi hade förberett allting väldigt noga...därav min dåliga sömn den senaste tiden. Jag har gått igenom hur vi ska gå tillväga i mitt huvud varje kväll senaste veckan. Konstigt att alla såna tankar oftast kommer så fort man lägger huvudet på kudden. Iallafall...vi hade köpt en liten korg, koppel, lite valpleksaker och valpfoder. Vi hade också en låda som korgen passade perfekt i! Planen var att gå ut och rasta honom en liten bit innan Gbg så vi sedan kunde lägga honom i korgen i lådan och överlämna lådan till Hannah med orden; - vi hittade lite mer "skit" som är ditt!
I bilen..så trött.. Korgen där ser skön ut Gäsp..här ligger jag.
Vår plan höll hela vägen!...fram till porten, slå in portkoden, bära lådan (och 2 bord, 2 kassar, borrmaskin & skruvdragare) upp till tredje våningen...jag har nämnt att det är tredje våningen UTAN hiss eller?! hehe
Äntligen stod vi utanför dörren och ringde på...mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen på mig..och Neeej det berodde inte enbart på min dåliga kondition! Dörren öppnades och fortfarande höll vår plan...jag satte ner lådan på golvet och hojtade till Hannah som var i köket och fixade "fika" - Vi har en låda till dig! Hon ställde sig i dörröppningen och tittade på lådan och sa; - va? vad är det? - Det är lite mer av ditt skit vi hittade..hehe, svarade jag. Alla stod och höll andan och var så förväntansfulla. Precis när Hannah ska gå fram och öppna lådan skriker hon till och hoppar bak ett steg. - Lådan rör ju sig! Samtidigt ser man ett litet huvud som tittar upp ur lådan...jaha...han hade vaknat av all uppståndelse! Ridå...
Trots att vår plan inte höll heeela vägen blev det MYCKET lyckat och MYCKET uppskattat. Hannah älskade honom från första stund hon såg honom och han mådde som en prins av att vara i centrum.
Korgen hade sin givna plats i hörnet vid bokhyllan och där fann han sig väl tillrätta. Sedan gick vi och firade med hembakta kakor och smörgåstårta! Tack Hannah och Björn! Nu slipper jag kanske höra Ilkkas eviga tjat om smörgåstårta på ett tag..(det tar väl en dag eller två sen börjar han igen..)
Valpen var MYCKET duktig fast han inte är rumsren ännu...han gnydde och gnällde och sprang omkring som en tok när han blev nödig. Hannah och Björn sprang upp och ner för trapporna i skift och jag kände att detta kommer dom att klara hur bra som helst. Vilket tålamod! och vilken kondition! Shit...spring upp och ner från tredje våningen varannan timme så är ni redo för Vasa loppet snart..hehe
Hmm...vad har jag glömt...jo just det! NAMNET! Dom döpte den lille till "Elmo" och vem som helst ser väl likheten?!
Har ni dom i storlek 26 eller 27?
Idag när jag hämtat min dotter på skolan körde vi ut till Väla för att handla lite nytt till henne. Pe hade sett ett par jeans hon sååå gärna ville ha. När vi kom in i butiken hon sett dom i hängde där en hel del storlekar kvar. Skönt tänkte jag...behöver vi inte jaga Skåne runt för att hitta ett par. Men tyvärr...fanns det inte den stl hon ville ha. Vi gick till provrummet för att se om ett par stl 28 passade. När Pe stod och provade höll jag draperiet som vanligt..för det KAN ju komma en vindpust så det blåser upp en springa och blottar 1 cm av hennes kropp! hehe,,alltid lika kul! - Maaaamma! draperiet håller du?! - Ja, jag står här och håller. - Hm...grrr..mummel...(från provrummet) känns inte som att du står och håller. Tillbaka till det jag skulle skriva..när hon provade såg jag att en tjej visade upp sig för sin pojkvän. Mina ögon spärrades upp när jag såg att hon hade just DOM jeansen min Pe också ville ha! Samtidigt hörde man från vårt provrum; - Neeeej dessa kan jag INTE ha. - Nja, sa jag dom satt inte så illa. - E du ding?! jag vill väl för f'n inte ha "baggybyxor". - Nja, försökte jag igen..det är klart dom är ju inte så tighta som du brukar ha..men dom var snygga!(försöka går ju)haha Iallafall så var det en väldigt sur dotter som lämna provrummet. Samtidigt kom den andre tjejen ut och då snegla jag på storleken hon hade...Oj stl 26! -Psst...Petra...den tjejen har den stl du ska ha. Vi kanske har tur att hon lägger dom igen.
Jag och dotter vandra omkring inne i butiken som osaliga andar...hela tiden spejade vi på den andre tjejen. Nu hör det till saken att jag redan hade frågat ett biträde om fler storlekar och svaret blev; tyvärr asså vi har bara dom som hänger där kvar. Efter en bra stund orkade vi inte vara på spaning mer så vi bestämde oss för att betala det andra dottern hittat och gå ut. När vi var på väg ut från butiken ser vi plötsligt att den andre tjejen började diskutera med sin pojkvän om kläderna hon gick och bar på. Hoppet tändes igen..-Psst...Petra..vi väntar här ett tag..nu kanske hon ångrar sig. Vi ställde oss utanför butiken som två kriminella och spanade igen. Det var ganska rolig konversation vi hade; - Tror du hon lägger dom..(Pe) - Ja det ser inte ut som hennes kille tycker hon ska ha dom.(müm) - Nää dom står och tittar ut en tröja nu som kan passa till. (Pe) - Hm nej det ser ut som hon inte ska ha dom...hon kanske inte har pengar. (müm) När vi stått där ett tag och folk på kafeét bakom oss började titta på oss bestämde vi oss för att gå till en butik bredvid och shoppa istället.
Givetvis fanns där INGENTING som var snyggt nog. När vi passerade första butiken igen såg vi att tjejen betalade sina byxor. Då gav vi äntligen upp. Du får tänka ut något annat att ha på festen imorgon, sa jag. Vi gick till en tredje butik och tittade. När vi strosade omkring där inne väser dottern...- Där e hon igen...den j'vlen med MINA jeans i påsen. Är det klokt vad lite som krävs för att väcka "moderskänslorna" ? jag såg bilder i mitt inre där jag sprang fram och ryckte påsen ur handen på den stackars tjejen och kastade till henne en femhundralapp samtidigt som jag skrek till Pe - SPRING!!! JAG HAR DOM!! SPRING!!! ja...herregud...hahaha..
Det slutade med att jag gick tillbaka till butik 1..(och det var egentligen detta mitt inlägg skulle handla om) och frågade ett annat biträde; -Skulle du vilja ringa till Center syd i Löddeköpinge och höra om ni har dessa jeansen där. - Det har dom inte svarade hon...för dom har inte fått in dom nya ännu. - Näha, svara jag men kan du ringa till Lund Nova och kolla då? Hon tittade på mig uppifrån och ner och svarade; - Vilken storlek? - Storlek 26 eller 27 svarade jag. Direkt kom där med ett skratt i rösten.. - Näää...hihi det har dom INTE...det vet jag. Om du skulle ha en STÖRRE storlek hade vi kunnat ordna det! Fuck this...tänkte jag och gick därifrån.
Det var nu jag började fundera..så sjukt att alla tjejer tydligen har dessa SMÅ storlekar nuförtiden. Jag menar hade det inte varit bättre att satsa på att GÅ UPP LITE I VIKT för då finns det ju tydligen ALLTID storlekar som passar. Också lite konsigt att inte beställa hem så det räcker till alla om man nu vet att det är just dom storlekarna alla har. Om inte för något annat så hade man ju sluppit en massa frustrerade mammor som nästan kan bli våldsamma för att uppfylla sina barns önskemål! Bara ett tips till alla inköpsansvariga därute.
Bild: Ensamma mamman
Den kommentaren väckte en tanke
Haha! Det var en rolig lista du fått ihop! Men skönt att du älskar ditt jobb, mycket bättre än KG Hanssons, eller vad säger du? ;-)Mitt svar är MYCKET BÄTTRE än KG Hansson!
För ca 8-9 år sedan arbetade jag på en handelsträdgård som hette KG Hansson...där var man bara säsongsanställd och det tyckte jag var perfekt när döttrarna var små. Kunde man vara hemma med dom när det var påsk- & sommarlov. Mina planer var att stanna där ett par år bara...men Oj vad bekväm man blev. Jag stannade nästan 7 år!! Arbetet var tungt och skitigt, ca 3 mån i sträck från höst till jul stod vi 12 kvinnor tätt intill varandra i en lada utan fönster och planterade tulpanlök på ett löpande band! Inte helt lätt att hålla sams kan jag säja! Efter nyår var det dags att plocka tulpanerna (för hand!) och paketera dom.
Varje vår kom det spännande människor från andra länder för att hjälpa till med just detta. Jag minns speciellt en kille från Australien..han hette Jeff. Vi kom väldigt bra överens och blev nästan bästa vänner på den korta tid han jobbade hos oss. Jag minns vid ett tillfälle vi satt på golvet nedanför packhallen och pausade då han sa till mig; - vad gör du här? jag fattade inte riktigt vad han menade.. - precis som du så jobbar jag, svarade jag. - men du är för bra för att vara här! titta på dig själv...sitter här i ett par skitiga slitna jeans på ett skitigt betonggolv! Du ska inte vara här..du ska sitta på ett fint kontor någonstans och träffa mycket människor! Jag har tänkt mycket på det han sa...kan det ha varit just dom orden som förändrade mitt liv? För när Jeff hade åkt hem och månaderna hade sprungit iväg talade jag om för min chef att jag inte kom tillbaka igen. Just då hade jag inte bestämt vad jag skulle göra istället, men jag kände att jag MÅSTE göra något innan tiden hunnit ikapp mig och jag slutade mitt liv på KG Hansson.
Det jag gjorde var att läsa in tredje året gymnasium. Vilken omställning att sätta sig på skolbänken igen! Men det året var det roligaste jag haft på länge :D och jobbigaste...läsa intensivt samtidigt som man har döttrarna som kräver sitt är inte helt lätt! Till saken hör också att i samma "veva" träffade jag en ny man som jag (tyvärr) släppte in i mitt och döttrarnas liv. (men det är en annan historia)
Efter min "student" började jakten på jobb. Jag var på två anställningsintervjuer på samma dag! Den ena var som restaurangbiträde på Blå Tuppen och den andra var som teamledare på ett stort serviceföretag. Det jag helst ville ha var det jag var minst kvalificerad för..teamledare. Hur som helst när jag kom hem(någonstans ifrån, minns inte var) ett par veckor senare stod det en bukett blommor till mig på bordet. "Grattis till det nya jobbet" jag vågade knappt fråga vilket av dom det var...- Du fick jobbet som Teamledare. Shit jag minns fortfarande hur j'vla glad jag blev! Tack --------- för att du trodde på mig och gav mig chansen! Om det inte varit för den här personen som gav mig chansen för så många år sen hade jag ju inte klivit upp i karriären och suttit på den stolen jag är idag! Det jag vill komma fram till är att allting har en mening.
Om jag INTE slutat på KG Hansson hade jag INTE börjat som Teamledare och då hade jag INTE skaffat jobb till min dåvarande sambo som lastbilschaufför och då hade jag INTE träffat Ilkka eftersom han och min dåvarande sambo lärde känna varandra på det åkeri som dom båda arbetade på vid det tillfället. Och då hadekanskeINTE mitt liv varit så UNDERBART som det är idag!
Summering: Tag chansen! Var inte rädd för förändringar! Tänk om allting faktiskt händer av en anledning?
Bilder lånade från: K.G Hanssons
Onsdag redan?
Oj vad dessa dagarna har gått fort! Skönt för då kommer vi närmre Lördag fortare...hihi
Idag har varit en typisk Onsdag på jobbet, man jobbar undan för halva veckan har redan gått och man vill inte ha en massa ogjort arbete kvar på Fredag när man stänger kontoret för helgen. Konstigt...men så rullar det på..och ändå tycker man aldrig att man blir klar med det man vill. En klok person sa till mig vid ett tillfälle; du ska ALDRIG titta på hur mycket du INTE fått gjort under dagen, se istället till det du HAR gjort! Nu när jag tänker efter undrar jag om det inte var samma person som gick hem tidigt och sa - Hejdå nu går jag hem för nu har jag jobbat klart för den lönen jag har! haha..det praktiserar jag också nuförtiden..så gott som varje fredag eftermiddag :D Finns en del fördelar med att ha ett arbete som innebär "frihet under ansvar"
Om jag skulle försöka analysera mitt arbete och dela upp det i positivt och negativt skulle det nog bli såhär:
Positivt
2 underbara samordnare som hjälper mig med alla drifts och personalfrågor
alla mina duktiga anställda som gör att vi behåller våra kunder
arbetskamrater man kan snacka lite skit med
en hård men rättvis och väldigt trevlig chef
alla olika människor och kunder man träffar varje dag
problem som uppstår! och som är till för att lösas.(älskar att lösa problem)
ingen dag är den andra lik
man kan planera sin egen arbetstid
mitt trevliga kontorsrum (med bilder på döttrarna såklart!)
att jag är väldigt kunnig på det jag gör
man har ALLTID något att göra...så tiden går fort!
Negativt
alla mina duktiga anställda (måste skriva det eftersom det ibland känns lite övermäktigt med ansvar för ca 65 pers)
mitt ekonomiska ansvar (ca 1.4 miljoner/mån)
kunderna (samma sak här..lite för många att hinna med ca 150 st)
alla centrala avtal som innebär att när någon kommer på något som ska göras så skulle det helst redan vara gjort igår!
allt administrativt arbete som gör att man inte hinner med att vara ute hos sina kunder & anställda
det kan bli väldigt sena dagar om man INTE planerar sin tid rätt!
personal & kunder som kan ringa och tycka att man SKA ha TID när dom har TID för dom är VIKTIGAST i världen
Finns säkert massor jag glömt i skrivande stund men sammanfattningsvis så blir jag glad när jag ser listan :D för den visar ju det jag egentligen redan visste: JAG ÄLSKAR MITT ARBETE!
Får väl tjuvkika på listan imorgon när man sitter på kontoret och tycker att det suger..haha
Tjing!
Blommor piggar alltid upp
Hannah skickade sms idag att hon saknade Pepsi...vår lilla hund om någon undrar. Jag misstänker att han saknar henne med eftersom han sitter och tittar längtansfullt mot dörren..Fast å andra sidan spelar det ingen roll om man är borta 5 min eller 5 timmar så blir han ALLTID lika glad när man kommer hem igen..hehe Det är väl så hundar fungerar antar jag. Vi beslutade att Pepsi skulle stanna hos mig och inte flytta med till Göteborg av två anledningar; han är för gammal(12 år) för att byta miljö...han har ju trots allt bott i detta huset hela sitt liv samt därför att jag är hans "matmor" det kan låta konstigt men faktum är att han är så beroende av mig att han inte äter om jag är borta för länge!
När jag kom ner till affären i byn sålde dom blommor för endast 39 kr st...det kunde man ju inte motstå! Köpte två underbara orkidéer som ni kan se på mina bilder. Vill bara påpeka att jag ABSOLUT inte är någon fotograf...(det överlåter jag till Hannah)men tycker det är roligt att ta lite bilder till min blogg. Buketten på bilden fick jag av min chef igår med orden; Tack för dina insatser år 2008! Beröm och uppmuntran är aldrig fel att få, vare sig man är chef eller inte!
Flytten
Vi var uppe i Göteborg 13.45 och då visade det sig att det inte fanns en enda parkering att uppbringa framför huset dom skulle flytta in i...suck! Lastbilen fick vi parkera på motsatta sidan och springa över gatan med alla lådor och möbler...och det gällde att se upp för ovanpå allting var det en vältrafikerad gata just denna lördagen! hehe
Som tur var kom det två kompisar till B och hjälpte till :D så det hela gick faktiskt oförskämt smidigt! om vi inte räknar med den krossade lampan som hängde i trapphuset :( men lite spill får man ju räkna med!
Lägenheten var helt underbar! ljus & fin med en trevlig liten balkong. :) Givetvis stannade vi kvar och hjälpte till med montering av köksbord och lite annat smått...handlade nog mest om att jag hade svårt att slita mig...
Vid sjutiden på kvällen kände både jag och min älskling att vi mest var ivägen...så då körde vi hemåt igen. Hannah frågade mig med ett leende på läpparna; - känner du dig ledsen mamma? jag svarade Nej inte så mycket...du då? - nej faktiskt inte ett dugg.
Sanningen är ju att jag ljög...vad min älskade dotter inte vet är att jag grät och skrattade om vartannat hela vägen upp till Gbg...men var noga med att bättra på sminket innan vi stannade för rast. Samma sak på vägen ner till Skåne igen...jag grät av saknad samtidigt som jag grät av lycka. Min lilla dotter har blivit stor det är svårt att acceptera samtidigt som jag måste! När jag försökte förklara för min gubbe i bilen vad jag tänkte på när jag grät blev det en väldigt konstig förklaring...det jag tänker på är en sån barnslig sak som Desperate housewifes och Greys anatomi...vem ska jag nu dela dessa serier med i soffan.? JAG VET...barnsligt...men det är sånt jag tänker på. Kalla mig egoist...
Men saknaden är stor samtidigt som jag vet att vi kommer att hitta andra saker att dela...och tänk vad mycket vi kommer att ha och prata om när vi äntligen träffas :D Känslorna är många just nu...
Jag är glad och stolt samtidigt som jag är ledsen och känner saknad. Min förhoppning är bara att min smula verkligen säjer ifrån om hon mår dåligt eller vantrivs. Det måste du lova?!
Ps/ jag förstår att du gillar Göteborg det är verkligen en underbar stad!/ds
Nu kom min yngsta dotter hem så nu ska jag ägna lite tid åt henne istället...vilken tur att loppan bor hemma ett par år till.
Verkligheten kryper på
Jag har ju givetvis väldigt blandade känslor inför det...samtidigt som jag är glad för hennes skull(för hon behöver verkligen detta!) är jag ledsen...rädd för tomrummet hon kommer att lämna efter sig. Vi har alltid haft en väldigt nära relation både som mamma-dotter och som bästa kompisar. Jag är faktiskt helt övertygad om att Hannah kommer att ha lättare för omställningen än vad jag kommer att ha. Men jag VILL inget hellre än att hon ska må bra och hitta sin egen stig att följa här i livet...det är därför jag är ÖVERTYGAD om att hon har fattat rätt beslut som följt sitt hjärtas röst.
När jag beklagade mig för min mamma om att min smula skulle flytta så svarade hon; men jag har fått klara mig utan min smula i mååånga år. - Ja, sa jag då men det var ju skillnad...jag flyttade ju inte så långt bort! Då sa hon något mycket klokt; det spelar väl ingen roll hur långt avstånd det är, saknaden blir ju inte mindre för det! Kloka ord av en klok kvinna.
Vi får ju inte glömma att jag har min Petra kvar här hemma :D och det dröjer förhoppningsvis några år till innan hon flyttar hemifrån. Men Petra har ett helt annat liv...hon är alltid på språng och på G någonstans...ibland tror jag inte ens hon själv vet vart?!hehe..därför jag kallar henne loppan!
Nu ska vi snart krypa ner och försöka sova så vi orkar med flytten imorgon. Blir nog mer psykiskt påfrestande än fysiskt.
Ps/ det är faktiskt inte så långt till Gbg...får se det från den ljusa sidan..det kunde ju varit Kiruna! /ds
Bild: Exploding dog
Tomhet
Men det får ju en mamma att börja fundera..Var har tiden blivit av?!
Eftersom jag tagit hand om döttrarna ensam sedan 1999 fanns det många tillfällen då jag önskade att dom skulle växa upp fort så jag kunde få tid för mig själv. Jag hade så många saker och aktiviteter jag ville göra. Hm...det ironiska är ju att nu när jag KAN göra allt det där jag drömde om så kan jag inte komma på något jag inte kan göra när döttrarna är hemma. Jag minns första gången jag var helt själv i huset och skickade sms med äldsta dottern;
müm: Vad gör du?
smulan: Inget..du då?
müm: Ligger i "lilla" rummet och stirrar upp i taket :(
smulan: Men...varför då?! varför hittar du inte på något?
müm: Finns inget att göra har tvättat all tvätt, städat huset, fixat med räkningarna, varit ute med Pebben & nu finns det ABSOLUT inget mer att göra :(
smulan: Naw...mamma då..du kan åka till Väla och köpa dig något snyggt! Tänk nu kan du ÄNTLIGEN bara bry dig om dig själv och göra PRECIS vad du vill!
müm: Men det är ju just det! Vad vill JAG göra? jag kan inte komma på en enda j'vla sak!
smulan: Nähä..men du mamma...jag kommer hem igen imorgon.
müm: Jaaa..det gör du :D Love you
smulan: Love you too!
Kanske blir man mer beroende av sina barn när man tagit hand om dom som ensamstående? vad vet jag...
en klok person skrev en sak till mig när jag fyllde år i höstas som jag tänkt mycket på sedan dess: Nu har du levt 40 år och nästan hälften av dom åren som mamma! det är inget jag reflekterat över tidigare...men det är ju helt rätt! och det är fantastiskt! mina döttrar är mina allra bästa vänner och jag ångrar inte en sekund jag haft med dom!
Älskar Er <3
Tack smulan!
För min underbara "header" !! Den blev precis så som jag ville ha den :D
Jag avundas verkligen dig som orkar och framförallt KAN hålla på med alla dessa koder för att göra en enda liten sak på bloggen.
Surprise
Döttrarna hade varit på Väla för lite shopping. Där hittade dom den perfekta gåvan till den perfekta mamman...som dom uttryckte sig ;)
Det är en;
"Power Mum som ger dig kraft att navigera fram genom gnäll, smulor, vrålapor, tjat, höga telefonräkningar, vinterkräksjukor och odrägliga tonårsbarn som vägrar hjälpa till"
Älskar mitt hem
Hannah följde med mig ner och hämtade mattan eftersom det är en ganska stor ryamatta.(200x290) Sen var det bara att börja "röja" i vardagsrummet. Resultatet blev outstanding! Så j'kla nöjd! att en matta kan göra sån skillnad på ett rum :D
Har tänt mina ljus på bordet och sitter bara i soffan och myser...
Ibland är det inte mycket som behövs för att göra mig glad och nöjd med mitt liv :D
(nä ge henne en "sketen" ryamatta så blir hon gla´ ;tänker ni...hehe)
Irriterande :(
Nu vet jag varför jag tvekade inför att skaffa en blogg på blogg.se
Man skriver ett inlägg om det man känner för i det ögonblicket...men det blir INTE publicerat förrän nästan TVÅ timmar senare!
Dåligt! Irriterande! Möjlig kandidat till dagens I-lands problem?
Hoppas detta bara är en tillfällig "bugg" i systemet. Eller är det kanske något man får lära sig leva med här i "bloggvärlden"? Precis som man har lärt sig att leva med att ett tuggummi tappar smaken allt för fort...hehe
I min blogg
Min bloggdesign
är givetvis konstruerad av min underbara smula! Hon frågar mig hur jag vill att den ska se ut och så vidare...men eftersom jag inte haft en egen blogg tidigare är det inte lätt att veta. Tror att jag får låta det "växa fram" . Ändra lite då & då när jag vet hur jag vill ha det. Men är redan väldigt nöjd :D
Tack gumman!
müm
För ett antal år sedan när mina döttrar Hannah & Petra var hemma tidigt från skolan brukade jag skicka ett sms när jag var på väg hem från jobbet, det skulle stå: kaffe till mam?
Men av en händelse blev det istället: kaffe fur müm?
vet inte om jag ska skylla på T9 (ordboken) eller min okunskap om sms på den tiden eller vad?! men iallafall tyckte flickorna det var så roligt och gulligt så sen den dagen är jag müm!
ps/och sen den dagen skriver jag fortfarande kaffe fur müm på mitt sms efter jobbet...hehe/ds
Jajamen det är verkligen sant!
Jag har skaffat mig en blogg!
Min smula Hannah frågade mig varför jag inte skaffar mig en blogg så hon kan följa min vardag här hemma nu när hon flyttar till den stora staden!
Eftersom jag alltid gillat att skriva och följt många andra "bloggare" under nästan två års tid behövde jag inte speciellt lång betänketid innan jag "slog till" så här har ni den; min blogg Evamum
Välkomna!
