Dags att vända blad

Efter många långa dagar, veckor, månader med min mammas sjukdom gav hon till slut upp. Hon tog chansen när hon fick den..och det gjorde hon rätt i. Jag kommer alltid att sakna min mamma...men jag vet att hon inte skulle vilja att jag går under av sorg. Därför måste livet gå vidare! när jag väl bearbetat att mamma dog i mina armar i mitt uterum...kan jag nog istället se det som något positivt. Hon slapp vara ensam när det hände...hon slapp lida eftersom det gick fort...och hon dog lycklig eftersom hon äntligen skulle få flytta till sin älskade marklägenhet som hon längtat efter i 10 år. Ibland blir jag egostisk..och tänker VARFÖR?? varför kunde jag inte få ha henne kvar några år till? varför blev min mamma bara 68 år? men dessa tankar måste jag försöka få bort...min mamma valde denna vägen eftersom det kändes rätt för henne när det hände. och jag måste respektera hennes beslut.
Vad jag däremot inte kan acceptera är att mamma har haft ont i magen sedan 2008...och inte förrän i mars 2011 upptäcker man att hon är full av cancertumörer i hela magen. Är det konstigt att man tappar förtroendet för vården i vårt samhälle...OM någon hade orkat engagera sig tidigare hade mamma kanske fortfarande levt. Jag kan heller inte acceptera att mamma dagen innan hon dog ringde till avdelningen där hon legat inlagd och bönade & bad att de skulle lägga in henne eftersom hon hade så ont i sitt ben. Svaret hon fick var att hon fick vända sig till akutmottagningen...naturligtvis var mamma för svag för att göra det. Det är ännu en sak jag måste leva med resten av mitt liv..OM jag hade kört in med henne till akuten hade hon då levt idag? hennes läkare säjer nej..De hade inte kunnat göra mer för henne än det jag gjorde. Jag utförde hjärt/lungräddning på mamma i nästan en kvart innan akutbilen kom...och det tog ytterligare 10 min till innan ambulans anlände. Jag fick tillbaka henne till livet...hon tittade upp på mig och log och sa; "var rädd om mig" det blev henns sista ord i livet. På vägen in till sjukhuset gav hon upp. Jag har fått reda på av hennes läkare att hon dog av lungemboli. Det var därför hon hade ont i sitt ben dagen innan...en propp i benet lossnade och satte sig i lungan. Det gick så fort allting...ibland kan jag fortfarande inte förstå att det har hänt. Hon skulle ju bara gå 5 meter från soffan till uterummet och titta på tapetprover jag varit och hämtat till hennes nya lägenhet...ibland känns det som en ond dröm som jag försöker vakna upp ur.
Samma vecka som mamma dog hade jag lovat henne att begära ut hennes journaler. Mamma sa; Även om det inte är till någon hjälp för mig...kanske det kan förhindra att mitt öde drabbar någon annan. Så jag tänker hålla mitt löfte till min mamma..och begära svar på de frågor vi har kring hennes sjukdom. Och jag tänker hädanefter KRÄVA läkarvård om jag känner att något är fel med mig själv eller mina medmänniskor. Jag tänker inte möta samma öde som min älskade mamma fick göra. Så många frågor och så lite svar. Alla tankar bara snurrar...
För att bearbeta den värsta sorgen har jag sysselsatt mig med att göra en minnesbok om mamma...där har jag klistrat in en massa fotografier och små handskrivna lappar jag hittat i hennes lägenhet. Det känns skönt att öppna boken och minnas...detta är min mamma...och även om hon inte finns här kroppsligt längre är jag säker på att hon fortfarande delar min vardag med mig på ett eller annat sätt. Och jag lovar dig mamma, att jag ska klara detta! och för alltid hedra ditt minne! min fina starka underbara mamma Jag älskar dig nu och för alltid!
Bild: Exploding dog

Postat av: Pe "Loppan"

Så fint skrivit mamma, och vad fin bild.. Du är så stark och duktig ska du veta, det är inte många som hade klarat detta så bra som du gör det, och visst är det sant som du säger, mormor skulle inte vilja att du går under av sorg, hon skulle vilja att du lever vidare, för henne. Du är bäst mamma, och detta klarar du.. du är så stark och bra så det är ingen tvekan om saken. Och du, egoistisk får du vara ibland med dina tankar, det är trots allt din mamma. Men vi kommer träffa henne igen, allihopa och hon finns här hos oss och vakar över oss. Det känner jag :-) LOVE YOU!! DU ÄR BÄST, GLÖM ALDRIG DET!

2011-05-22 @ 21:39:05
URL: http://petracjohansson.blogg.se/
Postat av: litentanta

Mina tankar går till dig, ganska ordlös numer men jag läser, och känner med dig :(



Minns hur jag försökte få till allt rätt efter att min pappa dog, slogs mot väderkvarnarna likt Quijote. Det är svårt att ta upp kampen mot felaktigheterna inom vården och glöm för allt inte att hand om dig själv under tiden bara.



Stor kram från en tanta i norr

2011-05-23 @ 10:00:28
URL: http://litentanta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0