Vila i frid min trogna älskade vän

Idag när detta inlägg publiceras är du borta...för alltid. Och detta brev till dig min älskade vän skrev jag när du fortfarande levde...när du fortfarande låg i din korg på din favoritplats under tvn. Jag skrev det med sorg i mitt hjärta och med tårarna rullande ner för kinderna.

Du föddes i augusti 1996...och det var inte vi som valde dig..du valde oss. På den kennel där vi hämtade dig var du den första lilla valp som kom fram till oss. Med stora nyfikna bruna ögon studerade du oss. och jag älskade dig från den stunden. I bilen hem satt jag med dig i famnen och vi bestämde att ditt namn skulle vara Pepsi.

Detta är nu snart 16 år sedan...och du har alltid varit en riktig tuffing...en riktig kämpe. Du har alltid inbillat dig att du är en riktigt stor hund i en litens hunds kropp. Inte rädd för något. Du har alltid varit extremt vaktande på mig...din älskade matte. Vart jag än gick kom du efter. Jag kunde inte ens gå på toaletten utan att du skulle ligga utanför och vakta mig. Nu får jag aldrig mer höra dina små klackskor som följer mig vart jag än går. Du har alltid varit en bestämd liten herre som vet han vill och när han vill det. Du har alltid haft ett stort kärleksfullt hjärta som aldrig menat att vara elak mot någon. Älskat alla barn! låtit barnen göra vad dem vill med dig, lustiga frisyrer, lustiga hattar, solglasögon...du har t.om haft klänning på dig. Du har alltid funnits här för mig och oss när vi haft det svårt. Tröstat utan att behöva säja ett ord. Hur många hemligheter som viskats i dina fluffiga öron kan jag inte ens hålla räkningen på. Du älskade att bada...helst i havet. Du älskade att vara med i husvagnen. När din blå väska kom fram då visste du att det var dags att ge sig iväg på äventyr. Du har alltid haft en stor fascination här i livet och det är mat. Din favoritmat har alltid varit spagetti med köttfärssås. Det lagade vi med extra stor kärlek till dig igår. För igår var du helt ovetande om att denna dagen idag skulle komma.

Idag när du gick in och lade dig tillrätta i din blå väska visste du inte att det var din sista resa i detta liv du skulle göra. Då visste du inte att din resa över den berömda regnbågsbron skulle påbörjas. På andra sidan regnbågsbron bor alla älskade saknade djur tillsammans när de lämnat sina speciella människor på jorden.Där min lilla Pepsi är du just nu.

Men min älskade kära saknade vän...du var en mycket klok och förstående hund. Och jag är helt övertygad om att du förstår att jag fattade detta mycket svåra beslut för din skull. Av kärlek till dig. När man är en så stark, envis gammal herre som du  måste ibland ens speciella människa fatta dessa svåra beslut. Du blev nästan 16 år gammal. Och jag klarade inte av att se dig i det tillstånd du var. Ditt hjärta och din hjärna ville fortsätta kämpa...men din kropp ville inte mer. Jag led när jag såg hur ledsen du var för du inte kunde följa mig mer...jag led av att se att du inte kunde springa eller ens gå ut i trädgården mer. Du led av att jag skulle behöva bära dig ut och in så du fick kissa. Jag såg det i dina ögon...du skämdes. Det var då jag fattade detta beslut. Jag var tvungen att vara den förnuftiga i vårt 16 år gamla förhållande. Även om jag precis som du min vän skulle önska att vi kunde vara tillsammans för evigt.

Sov nu mitt lilla hjärta så ses vi igen. Du kommer alltid finnas i mina tankar...tack för alla dessa underbara år du delade med mig...älskar dig <3


Postat av: Bmamma

Eva....

jag har bara träffat Pepsi ett fåtal gånger men förstår vad han betytt för dig och för er alla

mina tårar rullar på kinden när jag läser dina ord och förstår att han var en mycket älskad vän och jag känner för dig och ditt svåra beslut.

2012-06-02 @ 10:54:29
Postat av: Marita

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,

så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner

så att de kan springa och leka tillsammans.



Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,

och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla

blir återställda till hälsa och vigör;

de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,

precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.



Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;

de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,

men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.



Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,

hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut

i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.



Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,

dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,

och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur

som så länge varit frånvarande från ditt liv

men aldrig från ditt hjärta.



Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

2012-06-02 @ 13:38:44
Postat av: Caroline

Kan bara försöka tänka mig hur du mår efter detta beslut, men jag är säker på att du gjorde rätt val, ibland måste man tänka efter och inte låta hjärtat och saknaden ta över. Tänk vilken kär familjemedlem en hund är, hade inte kunnat ana att jag skulle bli så galet fäst vid min lilla vovve, utan henne vet jag inte hur jag skulle tagit mig ur sängen de sista månaderna, nu hade jag inget val, skulle aldrig strunta i henne.

Kram till Dig!!

2012-06-02 @ 21:20:55
URL: http://crissolin.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0