Varje månad ungefär detta datum gör vi driftchefer månadsbokslut. Idag lämnade jag ett riktigt bra utfall!! tänker inte trötta ut er med siffror men det var långt över förväntan. Det var så bra att jag kände att jag måste "ära" dom som "äras" bör, så jag åkte och köpte varsin stor bukett blommor till mina samordnare. Utan deras hårda arbete i driften med både kunder och personal hade vi ju inte nått dessa siffror! Sedan firade hela kontoret med semla. Mums!

En annan positiv sak som förgyllde min dag tänkte jag berätta om nu; för ca 2 eller 2,5 år sedan kontaktade jag vårdcentralen eftersom min lilla loppa hade en leverfläck på vänster axel som hon skämdes över. Hon ville inte ha linnen eller axelbandsklänningar utan att ha en kofta över. Leverfläcken var inte så stor...som en 50-öring kanske. Men för henne var den enorm...såklart! Hon inbillade sig att ALLA tittade på den så fort hon tog av sig koftan. Iallafall när jag ringde dom fick jag till svar att - Nej tyvärr vi tar inte bort dom på så unga flickor bara för att dom tycker den är missprydande. Ni får kontakta en hudspecialist eventuellt plastik kirurg men då får ni bekosta det själv. Givetvis ringde jag båda dessa och fick då till svar - Nej tyvärr vi kan inte utföra det på så unga flickor...ni får vända er till er vårdcentral eller husläkare. Nu hör det till saken att mina döttrar har inte varit hos läkare speciellt mycket och därför har vi ingen husläkare. Ni kan ju tänka er besvikelsen hos min dotter...Därför ringde jag tillbaka till vårdcentralen och berättade vad dom jag ringt till svarat. Med en suck sa då sköterskan; - Vi kan sätta henne på väntlistan och se om vi får tid med hennes ärende längre fram. Sagt och gjort...detta är alltså 2-2,5 år sedan. För ca två veckor sedan beklagade sig dottern över fläcken igen och önskade att hon skulle kunna gå i linne i sommar utan att skämmas. Vårdcentralen är nu såld och istället privatägd...vet inte om det hör till saken men så är det iallafall. Jag ringde till dom igen och döm om min förvåning när dom plötsligt hade tid att ta emot dottern. Vi fick tid idag kl 15.45. 

Dottern har frågat mycket om jag tror att dom hinner ta bort den innan sommaren, Jag har ju bara kunnat svara att - nja jag tror bara att dom tittar idag...men vi får se. När vi träffat sköterskan och betalat fick vi sitta in och vänta i ett litet undersökningsrum. Sköterskan sa då; - men oj! här är inget nytt skyddspapper på sängen. Jag trodde ju inte vi skulle "operera" någon mer idag...haha..men här kommer du och ställer till det! haha..Jag går och hämtar en ny rulle innan läkaren kommer. När hon lämnat rummet tittade dottern och jag på varandra - ska dom göra det idag tror du mamma? - det verkar ju så..(müm) - men då är det 2 till jag vill ta bort som sitter under Bh-bandet och kliar. (Pe)-Ah nej..nu ska du inte gå till överdrift, men vi får se vad doktorn säjer. (müm) När läkaren kom in och tittade på leverfläckarna förklarade han och ritade hur ärren kom till att se ut. Han rekommenderade Petra att behålla dom hon hade under Bh-bandet eftersom dom var så små att ärren kom till att misspryda mer. Men den på axeln kan vi ta bort nu direkt om du vill? Det ville hon ju såklart! Läkaren frågade om Pe tål bedövning..vi fick svara att hon aldrig fått bedövning. -Inte ens hos tandläkaren, sa han då. Nej inte ens där, svarade vi. Pe låg på en brits på magen och läkaren tog sin spruta och bedövade det område han skulle skära i. Jag flyttade fram min stol och satt bredvid Pe under hela ingreppet. Jag har full förståelse för att Pe var nervös över det hela. Hon var mest orolig över att hon skulle känna något när han skar i henne. Jag försökte få henne bättre till mods genom att påminna henne om att hon faktiskt har klarat av att pierca sig och då klarar du nog detta också. När läkaren skulle börja skära blev allihop i rummet knäpptysta. haha..då sa Pe; - Alltså är där ingen som kan prata istället...jag tycker inte om när det är tyst. Vi började prata allihop samtidigt om absolut ingenting...det jag minns är ungefär: walk-in closet..reklam för öl på tv..utbildningar..att det finns för många frisörer i stan..Hannah ska komma ner och hälsa på..sköterskans dotter..läkarens sambo..vad Pe ska jobba med..
Det var nog ungefär det sedan såg jag läkaren stoppa en äcklig liten köttklump i ett rör...och då var det gjort! Efter så många års lidande så var det över på mindre än en halvtimme! (hela besöket alltså) Läkaren sydde med 6 stygn som vi ska komma tillbaka och plocka bort om en vecka. När Pe fått lite restriktioner om vad hon inte får göra de närmsta dagarna fick vi gå. B.la får hon inte vara med på gymnastiken...OJ VAD LEDSEN HON BLEV ÖVER DET!..hahaha

Nu är  loppan en lycklig loppa :D (och Ja det finns kanske VÄRRE saker men inte just nu när man är 17 år och vill leva upp till alla ideal)