Jag har ett minst sagt händelserikt år 2011 bakom mig. Både på gott och ont! De minnen som har en mycket speciell plats i mitt hjärta är;


Min äldsta dotter gick ner över 40 kg på väldigt kort tid med hjälp av ett stort välkänt företag. Denna viktminskning garanterades ske under kontrollerade former..dock var det inte så bra som det lät..positivt givetvis för dotterna att hon gick ner så mycket i vikt..negativt att hon drabbades av tunnhårighet, gallstensanfall och slutligen akut pankreatit. Nu äntligen har hon hittat en läkare som bryr sig och har fått tid för operation i Januari 2012! Så sedan kan hon kanske äntligen få tillbaka sitt liv!


Bild lånad av Hannah

Ungefär samtidigt blev min mamma inlagd på sjukhus för magproblem. Hon kunde inte äta och även om hon lyckades få i sig någon mat kom det upp lika snabbt igen. Mamma blev inlagd i slutet av februari och bara två månader senare var hon borta för alltid! man konstaterade att hela buken var full av elakartad cancer. Det gick fort för mamma...hon slapp lida...hon dog hos mig, trygg i mitt underbara uterum som hon älskade. Hon dog samma dag (den 29 april) som äldsta dottern blev utskriven från sjukhuset i Göteborg. Döttrarna hann precis hem för att se sin älskade mormor en sista gång där hon låg på båren på väg in i ambulansen. Många känslor...



Sista bilden på mamma i livet

Min man gjorde en operation som förändrade hans liv för evigt. Ända sedan han varit en liten gosse har han haft glasögon. Hans dröm har alltid varit att slippa dessa. I månader hade detta planerats..och plötsligt var dagen här. Det kanske kan tyckas bara vara positivt..men i alla denna kaos med negativa upplevelser av sjukhus med både dottern & min mamma var jag som ett känslomässigt nervknippe...tänk om något gick fel?! Det gjorde det givetvis inte..och det var en överlycklig man som lämnade kliniken och kastade sina gamla glasögon i en kanal i Malmö. Hela sommaren inhandlades det solglasögon till mannen! för äntligen kunde han ju ha "riktiga" solglasögon!


Mannen i sina efterlängtade solglasögon

  Min lillebror for iväg på tjänsteresa till SriLanka...och han var ifrån mig och sin familj längre än han någonsin varit tidigare. Denna resa var egentligen inplanerad till att ske den 29 april...men av förklarliga skäl blev den framflyttad. Nu kom denna förbannade oro över att mista någon man älskar tillbaka igen..men allt gick bra såklart och han anlände hem till Sverige helskinnad för att möta oss och sin familj på en solig camping i Skåne!


Bilderna talar för sig själv

Min yngsta dotter flyttade till Göteborg. Hennes pojkvän kom in på universitet och hon bestämde sig för att följa med. De fick efter många om och men en underbar lägenhet i Brunnsbo! Detta skapade nästa känslomässiga storm hos mig. Denna tomhet efter dottern...blandat med stolthet..blandat med rädsla. Nu har den värsta stormen lagt sig och jag känner mest stolthet! och längtan såklart..men Göteborg är ju inte världens ände precis!

 

Mina fina P:n. Petra & Payam


Äldsta dottern chockade oss alla genom att berätta att hon lagt drömmen ang läraryrket åt sidan...hon avslutade sina studier på universitetet för att istället följa en annan dröm; hon är numera marknads assistent på sin sambos blomstrande företag Nindev AB Även detta var en känslomässig chock för mig! tänk att min lilla Hannah äntligen vågade gå sin egen väg! och följa sitt hjärta och göra det HON vill göra istället för det HON förväntas göra! Jag är stolt!


Mina fina Hannah & hennes fina Björn

Tack alla fantastiska människor som funnits här för mig under detta turbulenta år
Nu hoppas jag att vi tillsammans kan skapa nya minnen under år 2012! Älskar er alla!

Det krävs väldigt mycket för att göra mig förbannad! Men idag var det bara droppen som fick evamum bägaren att rinna över!!

Vi tar det hela från början;

Den 20 okt bestämde jag & mannen oss för att avsluta våra abonnemang hos T2 (Tele2)...det gällde då fast telefoni och bredband (eller hemtelefon & internet som vi säjer på skånska..haha) Samma dag sa jag även upp vårt Boxer tv abonemang...alla dessa tjänster kan vi nämligen få betydligt billigare hos Telia ett annan fördel som vi såg var EN leverantör EN faktura! Nu ska inte detta handla om reklam för Telia...för ett par år sedan tyckte jag dem var mest skit och sa då upp alla tjänster jag hade hos dem...och nu ska jag alltså gå tillbaka igen.

Samma dag den 20 okt tecknade jag alltså avtal med Telia och fick då besked på att jag INTE fick säja upp mina abonnemang själv hos T2 eftersom jag då inte fick behålla mitt telefonnr. Jag ringde då tillbaka samma dag till T2 (20 min senare för att vara exakt) och annullerade min uppsägning och förklarade läget. Och alla som någonsin suttit i kö hos telefonoperatörer vet HUR LÅNG TID det tar innan du ens kommer fram och får pratat med någon! Iallafall..efter många om och men gick T2 med på att annullera uppsägningen så Telia kunde överta mina abonnemang. Allt var frid och fröjd..trodde jag.

Ett par dagar senare kom en bekräftelse från T2 där det stod att det upphörde den 20 Jan. Sedan tänkte jag inte mer på ärendet förrän i början på Dec...när Telia hörde av sig för att berätta att T2 nekade inportering av tjänsterna till Telia!? Jag ringde då till T2 och efter ca 20 min (som vanligt) i kö fick jag äntligen prata med någon och drog hela historien. Personen jag pratade med kunde inte förstå VARFÖR man nekade inportering till Telia och sa; - allt ligger helt öppet här! så ring tillbaka till Telia och be dem försöka igen.

Efter att ha suttit i kö ca 15 min (lite bättre än T2) hos Telia fick jag förklarat mitt ärende och personen där lovade då att skicka en ny förfrågan till T2. Hon skulle dessutom även skicka med ett mail till T2!
Några dagar senare fick jag reda på att överlåtelsen fortfarande nekades! Nu började jag helt ärligt tröttna...men jag var inte förbannad i detta läget. Tålmodigt satt jag i kö igen i ca 20 min hos T2. När jag äntligen kom fram satt där en nonchalant j*vel som inte fattade inte smack! och jag fick dra hela historien igen!! Han lovade då att om Telia försökte igen skulle inporteringen fungera!

Ahhh äntligen tänkte jag! Nu kan jag släppa detta! hahaha nejdå...ett brev väntade på mig ikväll när jag kom hem från jobbet. Där T2 informerade mig om att NU hade de godkänt inportering till Ta och min flytt beräknades ske den 2012-03-14 och det var NU JAG BLEV RIKTIGT JÄVLA FÖRBANNAD!! 

Efter en kötid på ca 30 min..kom jag fram till en person som trodde han var riktigt påläst..misstänker att han precis varit på kurs.. men han visste nog inte att det har jag också!? efter att ha dragit hela historien EN GÅNG TILL!! blev hans svar - vänta jag ska kolla med en kollega vad vi kan göra.

Fem minuter senare kom han tillbaka till luren för att säja - Vi tittar på ditt ärende...så du inte tror jag har lagt på. Jag återkommer. ( Eh what varför skulle jag tro det? eller han hoppades att jag skulle göra det?) Efter ytterligare fem minuter kom han tillbaka för att meddela att - vi har haft datafailure..våra kollegor har blandat ihop uppsägningarna och det jag kan göra är att ge dig 500 kr i kompensation. Mitt svar blev - JAG ÄR INTE INTRESSERAD AV ERA 500 KR! JAG VILL ATT NI AVSLUTAR MINA AVTAL DEN 20 JAN SOM VI VAR ÖVERENS OM FRÅN BÖRJAN!! Efter diverse diskussioner där jag b.la informerade honom om att dem kunde behålla mitt telefonnr och sina 500 kr bara dem släppte avtalet den 20 jan sa han att jag tror du måste prata med vår Team sales support (eller nåt annat obegripligt namn) hahaha efter ca 10 min i kö..kom jag fram till en person som löste det hela på mindre än 3 min. - Oj det verkar ha blivit något fel här..hm vi gör som så att vi släpper avtalet den 20 jan, inga extra kostnader tillkommer och Telia kan ta över samtliga abonnemang från den dagen.
- Men guuuuud så smidigt detta plötgsligt gick svarade jag. God Jul! sen lade jag på luren.

Det roliga är att när jag ringde T2 från början denna kväll fick jag förfrågan av en robotröst om jag ville delta i en undersökning ang deras kundbemötande. Efter mitt avslutade samtal skulle jag alltså INTE lägga på luren utan invänta undersökningen. Men...där satt jag och vänta på undersökningen och fick bara ett klick i luren?! hahaha man kan ju undra varför dem inte ville att jag skulle delta.

Så mina vänner..vad lär vi oss av detta;

ANTECKNA datum, tid, vem du pratat med och vad ni kommit överens om!
SPARA alla gamla avtal och bekräftelser!
TÅLAMOD i alla telefonköer!
GE INTE UPP! om de du har avtal med får bestämma har du ju livslång uppsägning. Detta är nog också främsta anledningen till att man inte orkar ta tag i avslut av gamla dyra avtal. Det är ju för fan helt omöjligt att avsluta dem!

Men om jag ska vara helt ärlig var det nog mest en principsak i mitt fall. Om man säjer en sak till mig ska man kunna stå för det! inte lätt för T2 att veta att jag är en obotlig arkiverare och antecknare vad gäller avtal och överenskommelser. Men nu vet dem!!

När fjärde ljuset brinner,
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan.

Söndagen inleddes med en välbehövlig sovmorgon (vi fastnade framför en riktigt dålig film...ni vet en så pass dålig film att man bara MÅSTE se hur den slutar!! och sen när man sett slutet...undrar man hur fan man tänkte som satt uppe till långt ut på natten för att se en så dålig film..haha) när vi väl vaknat till liv dukades det fram en riktigt rejäl 3:e advent frukost. Mums! Eftermiddagen tillbringades på gågatan i centrala Gbg. Vi smet även in i Domkyrkan för att tända ljus för min lilla "ängelmamma". Mysigt! Vid halv åtta nu ikväll parkerades bilen på uppfarten här i Skåne igen och nu brinner tredje adventsljuset även här!

Just nedan adventsvers har en stackars mamma tjatat och tjatat in i äldsta dotterns huvud när hon var Lucia på förskolan..oj oj oj vilken nervös liten Lucia hon var. Och ju mer vi tränade på versen ju mindre kom hon ihåg den! Just det sista i versen var det svåraste "fasligt styr"...haha jag minns att dottern till slut sa; - alltså mamma!! vadå fasligt styr!? VAD ÄR ETT FASLIGT STYR?? VAD GÖR MAN ENS NÄR MAN HAR ETT FASLIGT STYR?! ÅHHH MÅSTE MAN LÄSA DEN MENINGEN??

Men hon gjorde det! stod framför alla barn & föräldrar, tände tredje ljuset och läste versen perfekt! ja vissa saker förändras ALDRIG! och precis som nu oroade hon sig i förväg helt i onödan!

När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr
och mor hon bakar kakor
och har ett fasligt styr

När andra ljust brinner är snart lucia här,
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
då gläds vi åter alla att fira få advent.

Den 4 nov blev min lilla Pe stor...eller nä stora eller vuxna kommer aldrig mina barn att bli! inte i mina ögon iallafall.

Vi hade planerat i evigheter kändes det som. Och plötsligt var dagen för hennes 20 års fest här! Min duktiga äldsta dotter hade fixat med snittar, ballonger och girlanger. Mannen & jag körde upp till Göteborg samma dag Pe fyllde 20...så det blev lite panikbråttom med det som återstod när vi kom upp.

  

När 20 åringen med sambo dök upp stod vi uppklädda och väntade med champagne i hallen! Sedan började firandet! massor av paket fick hon att öppna! och fortfarande anade hon inte att den största överraskningen var kvar!

     

     

    

     

Efter ett antal underbara drinkar fick Pe ta på sig ett par solglasögon som vi hade sprayat helsvarta så man inte kunde se ett smack. Och sätta sig i den väntande taxin! Och det var inte vilken taxi som helst...haha först trodde vi att vi hade hamnat i "cash cab" (ett tv program där man vinner pengar i en taxi..för er som inte vet) men det visade sig vara en party taxi eller nåt...annorlunda var det iallafall med disco belysning och hög musik!och stackars dottern som inte kunde se ett skit.

  

Överraskningen var att vi hade bokat en helkväll på Casino cosmopol i Göteborg! Och dottern blev helnöjd! Tyvärr var det fotograferingsförbud där inne så här tar bildbombandet slut. Men minnet från kvällen tror jag vi bär med oss länge! 

Ni är meningen med mitt liv. Älskar er!

Idag 2011-10-29 är det ett halvår sedan min mamma gick bort. Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen! hur kan ett halvår av ens liv bara försvinna? ett halvår som för ett halvår sedan kändes helt omöjligt att leva har jag nu levt. Utan min mamma. Ett halvår som ska bli ett år...och ännu ett år...resten av mitt liv. Utan min mamma.

Men jag kommer förevigt bevara hennes minne i mitt hjärta...och även om det inte syns utanpå mig...lider jag varje dag, timme, minut och sekund av att inte bara kunna lyfta luren och ringa henne. Jag har ett sms sparat på min mobil som mamma skrev när hon låg på sjukuset...det läser jag ibland när saknaden blir för stor.

"Klart jag inte glömmer lilla stumpan...jag älskar dig oxå... Kram på er godnatt nu ska jag o nasse sova :D"

Sorgen och saknaden efter en älskad människa blir man aldrig av med...men man lär sig leva med den.

Ett halvår har redan gått...det känns som det var igår vi satt i soffan och skrattade..min man, jag och mamma.

Bilden är tagen julafton 2008

Helgen både inleddes och avslutades med födelsefirande. I fredags kom döttrarna med sina sambos ner till skåne för att fira lilla jag som fyllde år den 3:e. Mannen min överraskade verkligen mig genom att ha köpt ett fång av de mest underbara röda rosor jag sett och en mjuk, ullig skön pläd jag kan ha när jag myser framför tvn. Jag hade inte förväntat mig något av honom överhuvudtaget eftersom han redan hade gett mig ett ljuvligt duntäcke på min födelsedag! haha han vet hur frusen jag är..så nu behöver jag inte frysa mer!

  

Döttrarna hade bakat morotskaka! jag älskar ju morotskaka! och kanelbullar (men de ska jag mumsa på i veckan..haha) Alla mina 4 ungdomar hade lagt ihop till GA.MA!! fatta hur glad jag blev! detta är världens bästa plattjärn till håret! nu behöver jag inte gå upp en kvart tidigare mer på morgonen för att platta håret! denna tång blir varm innan du hinner säja...tång! döttrarna hade också köpt öronhänge och ett gulligt kort! Tack för ett underbart firande! Ni är bäst!!

  

Idag firade vi äldsta dotterns sambo och numera även blivande man eftersom de gifter sig nästa sommar! Vi firade hemma hos hans föräldrar och de bjöd på smörgåstårta, kakor och som vanligt många härliga skratt! Det var där i det ögonblicket jag kände mig lyckligare än jag gjort på länge! och det var också där tankarna till detta inlägg kom till...och nu ska ni få förklaringen till min rubrik; åldersrelaterat

Min äldsta dotter är 22 år och mannen i hennes liv sedan många år tillbaka fyller 39 år nästa vecka! Detta är definitivt inget hinder för deras kärlek och det är definitivt ingenting de någonsin tänker på överhuvudtaget! OM inte folk påminner dem om det vill säja. För då kommer tankarna kring dessa infekterade siffror som skjutna ut en kanon..och då måste de bearbeta dessa tankar tills de till slut inser att det är ju faktiskt bara siffror!?

Många gånger när jag diskuterat ålder med folk har jag sagt samma sak; herregud det finns människor som ser ut och beter sig som om de vore 70 år när de inte ens fyllt 25! och sedan finns det människor som man aldrig i livet skulle tro att de är så gamla som de uppger sig för att vara om man inte får se deras ID handling. Min underbara älskade blivande svärson är just en sådan person! första gången jag träffade honom skulle jag ALDRIG någonsin kunna gissa att han bara är ett par år yngre än mig! Och detta beror på många olika anledningar men framförallt därför att han levt ett helt annat liv än vad jag gjort. Han har satsat på sig själv och sin utbildning. Han har b.la studerat i USA (jag vågade knappt lämna byn jag bor i)...han har startat minst 3 egna företag (jag skulle aldrig ens våga starta 1)..han har minst 2 olika kompisgäng som han har känt sedan barnsben som han regelbundet träffar och har sk. speldagar/helger med (jag kunde knappt behålla 1 vän när jag var liten)..och han har inga syskon! iallafall inga helsyskon. (jag har 4)...han har aldrig varit gift. (jag har redan hunnit gifta mig 2 ggr) Han har aldrig fått barn. (jag fick mitt första barn när jag var 21)

Listan kan göras hur lång som helst...men det jag vill komma fram till är; vem fasen har sagt att bara för att man nästan är jämngammal med någon är man stöpt i samma form som dem? det är lika jävla dumt som att vissa människor tror att jag kan prata finska bara för jag är gift med en finne??

Jag blir bara så trött på människors attityd pch kommentarer gentemot personer som funnit den sanna kärleken...jag kan bara tolka det på ett enda sätt; AVUND

"är han inte lite för gammal för dig"   "jaha..du gillar YNGRE tjejer"
"tänk när han är 70 så är du inte ens pensionär??"  "han kommer ju att dö långt innan dig!"
"oj?? jag hade ALDRIG kunnat vara tillsammans med någon som är såå ung!!"
"oj?? jag hade ALDRIG kunnat vara tillsammans med någon som är såå gammal!"
"hur känns det för dig att din dotter är tillsammans med någon som bara är ett par år yngre än dig?"
"hur ska det bli i framtiden för dem...med barn osv?"

OM ni bara visste hur glad jag är över att ha just denna person som blivande make till min dotter! Det dem har tillsammans är väldigt få människor förunnat! för det dem har är just sann kärlek! De är själsfränder! och eftersom jag själv hann bli ganska gammal innan jag hittade min sanna kärlek vet jag precis hur det känns! det finns ingenting som kan stoppa det man känner! jag hade inte brytt mig ett enda dugg om min nuvarande man så hade varit 60 år när jag blev kär i honom! för det jag känner i mitt hjärta är äkta kärlek! och jag upplever hellre det EN gång i livet med en äldre partner än att jag inte får uppleva det alls!

Jag avslutar med ett citat från min älskade & saknade mamma;

"Det kan väl inte pågen hjälpa att han inte träffat den rätta kvinnan i sitt liv förrän nu?" 

Min nya fina tavla som hänger i hallen och påminner mig om min underbara familj!

Fredagen den 2 sept var vårt släp fullpackat av saker...och ändå hade dottern sagt att hon inte skulle ha med sig så mycket!? haha nej inte så mycket möbler kanske men med tanke på att hon hade 1 säck full med skor så kan ni nog tänka er vad släpet och bilen var fullt av...

  

När vi kom fram hade vi maximal otur eftersom en annan person i samma trappa också höll på att flytta in..med den skillnaden att hon hade hyrt in flyttkarlar! och det vet väl alla hur lång tid de tar på sig...har ju betalt per timme! så de ockuperade ju den stora hissen även om de bara skulle 1 våning upp. Vi orkade inte vänta och fattade beslutet att bära allt upp för trapporna till 2 vån. Med tanke på att det bara var jag, mannen min & petra gick det väldigt snabbt. Så när flyttgubbarna sa på klämkäck göteborgska - jahapp då var vi klara så ni kan ta hissen! kunde vi kontra med - haha det är vi med! snopet va?
Nästa projekt för oss var att få tag på fastighetsskötaren så vi kunde hämta ut färg till lägenheten. Vi hade gjort en deal att måla det som behövdes själv annars hade dottern & pojkvännen fått vänta med att flytta in...och det gick ju inte eftersom pojkvännen redan hade börjat universitet. Det var helt omöjligt att få tag på fastighetsskötaren! men han hade otur som kom till trapphuset för att sätta upp någon lapp och då frågade vi hur det gick med färgen? Eh...jag har inte fått svar var ni ska hämta den ännu...och förresten ska jag gå hem nu! det skulle han inte sagt! För då ringde müm herself till hyresföreningen och var lite vass i tonen! det tog ca 5 min så ringde fastighetsskötaren till petra och meddelade var färgen kunde hämtas. Nu började tiden rinna ifrån oss...eftersom vi även skulle hinna med ett besök till Ikea för inköp av säng...ja herreminget vilken stressig fredag det blev!

     

Det var bara 2 rum som behövde målas så det gick ganska smidigt. På kvällen kom min äldsta dotter Hannah och bjöd på hembakta kanelbullar! och det var verkligen välkommet! Sedan hjälptes systrarna åt att packa upp i köket medans vi andra målade...när jag hör mina döttrar prata och skratta ihop brukar jag fundera på hur det skulle kännas att ha en syster? jag har ju 4 bröder istället..och även om vi kan skratta och ha roligt ihop inbillar jag mig att det är nåt speciellt med att ha en syster. Det blev sen kväll innan vi  kunde lämna Petra och bege oss till Hannah för att äta och sova.

På Lördagen körde jag & hannah för att handla bullar så vi kunde njuta av en god frukost innan vi gav oss iväg till Petra igen...det var dags för sista strykningen av sovrummet...för lilldottern ville ha vitt..och alla som försökt måla vitt på en mörkgråblå vägg vet kanske hur lätt det är..haha Med oss i släpet från Hannah hade vi en superfin soffa som var hennes & sambons present till de nyinflyttade göteborgarna!
Sedan begav vi oss tillbaka till hannah eftersom petra hade fått ett riktigt pangpris på diverse möbler av hennes underbara grannar! Ännu ett besök till Ikea avverkades också denna dag! och min kära man påpekade att nu har jag fått min Ikea dos för resten av året! jag kan bara hålla med honom...vi älskar Ikea och hela deras utbud MEN stressigare miljö får man nog leta efter! har man inte magsår så får man..

Vi lyckades bli klara en hel timme tidigare än på fredagen och då hade vi ändå hunnit med ett besök på en mataffär också...det var en MYCKET LYCKLIG DOTTER MED POJKVÄN vi lämnade på lördagskvällen! och den glädje och tacksamhet man såg i deras ögon betyder mer för mig än alla pengar i världen! Nedan följer lite blandade bilder från deras underbara lilla lya som passar dem perfekt! och visst håller ni med mig när jag säjer att man inte skulle kunna tro att de flyttade in i fredags!?

     
     

     


Väl hemma hos Hannah igen kunde vi med gott samvete njuta av en underbar middag tillsammans...eftersom vi visste att Petra & hennes pojkvän (numera sambo!) hade allt de kunde önska i sin lägenhet för att få en bra start!

På söndagen innan det var dags för mig och mannen att lämna Göteborg var det kalas för min Hannah som mitt i all flytthysteri har fyllt år! Det blev enligt tradition sång och presentutdelning! Älskar lyckan i mina barns ögon när de får något de absolut inte förväntat sig! Finns det något mer tillfredställande än att ge? nej absolut inte! iallafall inte för mig. Min Hannah är inte bara proffs på heminredning...hon är även proffs på att ställa till med kalas och duka fint med enkla medel.

     
     

Och gissa om mannen och jag blev glada när vi överraskades av världens finaste bukett som tack för all hjälp!

Men sen var det roliga slut...och vi gav oss iväg mot skåne. Det kändes tomt, tyst och skrämmande att komma hem. Men trots det fylldes jag av en obeskrivlig lycka i kroppen! Lycka över att båda mina döttrar har det bra och trivsamt omkring sig. Lycka över att jag kan känna mig trygg med deras val i livet. Lycka över att jag kan känna mig trygg med att deras sambos kommer att göra allt de kan för att mina töser ska trivas och vara lyckliga! Och det är ju faktiskt inte så himla långt till Göteborg...eller som en kollega sa idag - Men Eva, var glad att du har dem samlade på samma ställe!

Äldsta dottern Hannah flyttade ju till Göteborg i januari 2009 för att hon skulle läsa på universitet och hennes pojkvän hade business att utföra där…och imorgon går flyttlasset igen. Denna gång är det yngsta dottern Petra som flyttar… och bli nu icke förvånade men även hon flyttar till Göteborg! Vad är det med denna stad som ”tar” mina döttrar ifrån mig?? Är det alla otaliga Lisebergs besök när de var små som gör det? Någon slags hemlig konspiration?! Eller är bara den logiska förklaringen att det finns ett universitet där… Petras pojkvän ska läsa där och givetvis ville dottern inte bo kvar i Skåne då. Det måste ju en stackars mamma förstå. Jag får istället leva på hoppet att om 3 år när både Petras pojkvän och Hannah tagit examen går flyttlasset igen… MOT SKÅNE!

Ärligt talat har jag haft mina stunder då jag sett fram emot den här dagen. Då jag fantiserat om allt jag ska göra sen. Sen när barnen klarar sig själva och flyttar. Stunder när jag varit trött och sliten och kunde gjort vad som helst för att få sovmorgon eller kunna komma hem från jobbet utan att ha två små barn som klänger, pratar i mun på varandra och tjatar om middag.

Nu är det plötsligt sen… och jag kan stundtals få panik när jag tänker på det… plötsligt är båda mina små töser utflugna ur boet! Självständiga, starka individer som vet vad de vill!

Nu är plötsligt sen, och jag kommer att ha oceaner av tid jag inte haft förut,( inte för att mina döttrar varit speciellt tidskrävande) jag har bara mig själv och en till att tänka på, och han är ju en väldigt självgående man som dessutom är ute och flänger med en lastbil på vardagarna. Så vad ska jag då göra av tiden?

Jo jag ska kolla vad mina så plötsligt stora töser har för sig i denna stora stad. Följa dem på Facebook, läsa deras bloggar, ringa och smsa stup i kvarten. Åka till Göteborg så fort det finns tillfälle med bilen full av saker som jag bara måste skämma bort dem med!

Jag som alltid varit så upptagen och utmattad av mitt arbete, jag som ofta känt att jag aldrig riktigt räckt till och fått dåligt samvete om jag inte varit tillräckligt rättvis. Vad ska jag nu grubbla på? Vem ska jag nu sucka och beklaga mig för? Mitt i allt känner jag en frustration över att min mamma avled i våras… jag menar alla dessa år jag nästan prioriterat min mammas behov framför mina egna och döttrarnas… och nu? När jag hade haft all tid i världen att ägna åt min mamma så finns hon inte mer?!

Det är som om jag vill spola tillbaka tiden. Allt jag inte gjorde som är för sent att göra nu, allt jag gjorde som blev fel.

Nu när det är plötsligt är sen skulle jag kunna ge nästan vad som helst för att kunna spola tillbaka tiden och bara en gång till få sitta i soffan framför Disneydags och äta chips och dricka läsk, eller läsa Emil i Lönneberga och Långt ner i dala tills jag somnar av utmattning.

Allt har sin tid och nu är det en ny tid i mitt liv, jag ska hitta en ny roll och plats här i livet som jag inte riktigt kan förstå ännu, jag lever under nya förutsättningar nu som är så ovanliga för mig som spenderat halva mitt vuxna liv med att finnas till hands och fostra mina döttrar. Men det där med att finnas till hands kan ni nog aldrig växa er ur… för det kommer jag ALLTID att göra. När helst ni behöver mig!

Och hemligheten är; jag är så stolt över er! Att ni båda vågar ta det steg jag själv aldrig vågade ta! Nämligen att flytta så långt bort från mamma!

Jag älskar er

"Långt ner i dala där björka står vit
där kommer en kråga å släpper en skit
Då skyndar sej Kålle me gaffel och kniv
han pipprar å saltar å tar sig en bit"

Ensamma mamman Cecilia Torudd/Bulls