Idag skulle min mamma blivit 69 år. Nu blev det inte så...och ibland kan jag inte fatta var tiden har blivit av. Jag är nästan aldrig på minneslunden för att sörja henne...ibland har jag dåligt samvete för det. Men jag känner att hon finns överallt...och därför behöver jag inte åka dit för att sörja. Eller sörja är fel ord...för visst sörjer jag henne, varje dag...men samtidigt är jag lycklig...ja det låter helt sjukt jag vet...men jag är lycklig för att jag känner att HON är lycklig! och det är denna känslan jag har med mig varje dag när sorgen kommer över mig.

Lilla älskade mamma...jag överlever detta! när jag var yngre tänkte jag alltid; - vad skulle jag göra utan min mamma? hur skulle jag överleva? men man gör det..på ett eller annat sätt måste man ju..för det finns ju faktiskt människor kvar på denna jord och i denna värld som behöver mig mer än min mamma. Och det är så jag måste tänka när det blir svårt...min mamma har det bra där hon är nu. Och vet ni...jag tror att hon är precis där hon vill vara!

Dansa på lilla mamma! och njut av din födelsedag! Jag älskar dig! och någongång kommer vi att dansa tillsammans igen! <3

Jag har ett minst sagt händelserikt år 2011 bakom mig. Både på gott och ont! De minnen som har en mycket speciell plats i mitt hjärta är;


Min äldsta dotter gick ner över 40 kg på väldigt kort tid med hjälp av ett stort välkänt företag. Denna viktminskning garanterades ske under kontrollerade former..dock var det inte så bra som det lät..positivt givetvis för dotterna att hon gick ner så mycket i vikt..negativt att hon drabbades av tunnhårighet, gallstensanfall och slutligen akut pankreatit. Nu äntligen har hon hittat en läkare som bryr sig och har fått tid för operation i Januari 2012! Så sedan kan hon kanske äntligen få tillbaka sitt liv!


Bild lånad av Hannah

Ungefär samtidigt blev min mamma inlagd på sjukhus för magproblem. Hon kunde inte äta och även om hon lyckades få i sig någon mat kom det upp lika snabbt igen. Mamma blev inlagd i slutet av februari och bara två månader senare var hon borta för alltid! man konstaterade att hela buken var full av elakartad cancer. Det gick fort för mamma...hon slapp lida...hon dog hos mig, trygg i mitt underbara uterum som hon älskade. Hon dog samma dag (den 29 april) som äldsta dottern blev utskriven från sjukhuset i Göteborg. Döttrarna hann precis hem för att se sin älskade mormor en sista gång där hon låg på båren på väg in i ambulansen. Många känslor...



Sista bilden på mamma i livet

Min man gjorde en operation som förändrade hans liv för evigt. Ända sedan han varit en liten gosse har han haft glasögon. Hans dröm har alltid varit att slippa dessa. I månader hade detta planerats..och plötsligt var dagen här. Det kanske kan tyckas bara vara positivt..men i alla denna kaos med negativa upplevelser av sjukhus med både dottern & min mamma var jag som ett känslomässigt nervknippe...tänk om något gick fel?! Det gjorde det givetvis inte..och det var en överlycklig man som lämnade kliniken och kastade sina gamla glasögon i en kanal i Malmö. Hela sommaren inhandlades det solglasögon till mannen! för äntligen kunde han ju ha "riktiga" solglasögon!


Mannen i sina efterlängtade solglasögon

  Min lillebror for iväg på tjänsteresa till SriLanka...och han var ifrån mig och sin familj längre än han någonsin varit tidigare. Denna resa var egentligen inplanerad till att ske den 29 april...men av förklarliga skäl blev den framflyttad. Nu kom denna förbannade oro över att mista någon man älskar tillbaka igen..men allt gick bra såklart och han anlände hem till Sverige helskinnad för att möta oss och sin familj på en solig camping i Skåne!


Bilderna talar för sig själv

Min yngsta dotter flyttade till Göteborg. Hennes pojkvän kom in på universitet och hon bestämde sig för att följa med. De fick efter många om och men en underbar lägenhet i Brunnsbo! Detta skapade nästa känslomässiga storm hos mig. Denna tomhet efter dottern...blandat med stolthet..blandat med rädsla. Nu har den värsta stormen lagt sig och jag känner mest stolthet! och längtan såklart..men Göteborg är ju inte världens ände precis!

 

Mina fina P:n. Petra & Payam


Äldsta dottern chockade oss alla genom att berätta att hon lagt drömmen ang läraryrket åt sidan...hon avslutade sina studier på universitetet för att istället följa en annan dröm; hon är numera marknads assistent på sin sambos blomstrande företag Nindev AB Även detta var en känslomässig chock för mig! tänk att min lilla Hannah äntligen vågade gå sin egen väg! och följa sitt hjärta och göra det HON vill göra istället för det HON förväntas göra! Jag är stolt!


Mina fina Hannah & hennes fina Björn

Tack alla fantastiska människor som funnits här för mig under detta turbulenta år
Nu hoppas jag att vi tillsammans kan skapa nya minnen under år 2012! Älskar er alla!

Det krävs väldigt mycket för att göra mig förbannad! Men idag var det bara droppen som fick evamum bägaren att rinna över!!

Vi tar det hela från början;

Den 20 okt bestämde jag & mannen oss för att avsluta våra abonnemang hos T2 (Tele2)...det gällde då fast telefoni och bredband (eller hemtelefon & internet som vi säjer på skånska..haha) Samma dag sa jag även upp vårt Boxer tv abonemang...alla dessa tjänster kan vi nämligen få betydligt billigare hos Telia ett annan fördel som vi såg var EN leverantör EN faktura! Nu ska inte detta handla om reklam för Telia...för ett par år sedan tyckte jag dem var mest skit och sa då upp alla tjänster jag hade hos dem...och nu ska jag alltså gå tillbaka igen.

Samma dag den 20 okt tecknade jag alltså avtal med Telia och fick då besked på att jag INTE fick säja upp mina abonnemang själv hos T2 eftersom jag då inte fick behålla mitt telefonnr. Jag ringde då tillbaka samma dag till T2 (20 min senare för att vara exakt) och annullerade min uppsägning och förklarade läget. Och alla som någonsin suttit i kö hos telefonoperatörer vet HUR LÅNG TID det tar innan du ens kommer fram och får pratat med någon! Iallafall..efter många om och men gick T2 med på att annullera uppsägningen så Telia kunde överta mina abonnemang. Allt var frid och fröjd..trodde jag.

Ett par dagar senare kom en bekräftelse från T2 där det stod att det upphörde den 20 Jan. Sedan tänkte jag inte mer på ärendet förrän i början på Dec...när Telia hörde av sig för att berätta att T2 nekade inportering av tjänsterna till Telia!? Jag ringde då till T2 och efter ca 20 min (som vanligt) i kö fick jag äntligen prata med någon och drog hela historien. Personen jag pratade med kunde inte förstå VARFÖR man nekade inportering till Telia och sa; - allt ligger helt öppet här! så ring tillbaka till Telia och be dem försöka igen.

Efter att ha suttit i kö ca 15 min (lite bättre än T2) hos Telia fick jag förklarat mitt ärende och personen där lovade då att skicka en ny förfrågan till T2. Hon skulle dessutom även skicka med ett mail till T2!
Några dagar senare fick jag reda på att överlåtelsen fortfarande nekades! Nu började jag helt ärligt tröttna...men jag var inte förbannad i detta läget. Tålmodigt satt jag i kö igen i ca 20 min hos T2. När jag äntligen kom fram satt där en nonchalant j*vel som inte fattade inte smack! och jag fick dra hela historien igen!! Han lovade då att om Telia försökte igen skulle inporteringen fungera!

Ahhh äntligen tänkte jag! Nu kan jag släppa detta! hahaha nejdå...ett brev väntade på mig ikväll när jag kom hem från jobbet. Där T2 informerade mig om att NU hade de godkänt inportering till Ta och min flytt beräknades ske den 2012-03-14 och det var NU JAG BLEV RIKTIGT JÄVLA FÖRBANNAD!! 

Efter en kötid på ca 30 min..kom jag fram till en person som trodde han var riktigt påläst..misstänker att han precis varit på kurs.. men han visste nog inte att det har jag också!? efter att ha dragit hela historien EN GÅNG TILL!! blev hans svar - vänta jag ska kolla med en kollega vad vi kan göra.

Fem minuter senare kom han tillbaka till luren för att säja - Vi tittar på ditt ärende...så du inte tror jag har lagt på. Jag återkommer. ( Eh what varför skulle jag tro det? eller han hoppades att jag skulle göra det?) Efter ytterligare fem minuter kom han tillbaka för att meddela att - vi har haft datafailure..våra kollegor har blandat ihop uppsägningarna och det jag kan göra är att ge dig 500 kr i kompensation. Mitt svar blev - JAG ÄR INTE INTRESSERAD AV ERA 500 KR! JAG VILL ATT NI AVSLUTAR MINA AVTAL DEN 20 JAN SOM VI VAR ÖVERENS OM FRÅN BÖRJAN!! Efter diverse diskussioner där jag b.la informerade honom om att dem kunde behålla mitt telefonnr och sina 500 kr bara dem släppte avtalet den 20 jan sa han att jag tror du måste prata med vår Team sales support (eller nåt annat obegripligt namn) hahaha efter ca 10 min i kö..kom jag fram till en person som löste det hela på mindre än 3 min. - Oj det verkar ha blivit något fel här..hm vi gör som så att vi släpper avtalet den 20 jan, inga extra kostnader tillkommer och Telia kan ta över samtliga abonnemang från den dagen.
- Men guuuuud så smidigt detta plötgsligt gick svarade jag. God Jul! sen lade jag på luren.

Det roliga är att när jag ringde T2 från början denna kväll fick jag förfrågan av en robotröst om jag ville delta i en undersökning ang deras kundbemötande. Efter mitt avslutade samtal skulle jag alltså INTE lägga på luren utan invänta undersökningen. Men...där satt jag och vänta på undersökningen och fick bara ett klick i luren?! hahaha man kan ju undra varför dem inte ville att jag skulle delta.

Så mina vänner..vad lär vi oss av detta;

ANTECKNA datum, tid, vem du pratat med och vad ni kommit överens om!
SPARA alla gamla avtal och bekräftelser!
TÅLAMOD i alla telefonköer!
GE INTE UPP! om de du har avtal med får bestämma har du ju livslång uppsägning. Detta är nog också främsta anledningen till att man inte orkar ta tag i avslut av gamla dyra avtal. Det är ju för fan helt omöjligt att avsluta dem!

Men om jag ska vara helt ärlig var det nog mest en principsak i mitt fall. Om man säjer en sak till mig ska man kunna stå för det! inte lätt för T2 att veta att jag är en obotlig arkiverare och antecknare vad gäller avtal och överenskommelser. Men nu vet dem!!

När fjärde ljuset brinner,
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan.

Söndagen inleddes med en välbehövlig sovmorgon (vi fastnade framför en riktigt dålig film...ni vet en så pass dålig film att man bara MÅSTE se hur den slutar!! och sen när man sett slutet...undrar man hur fan man tänkte som satt uppe till långt ut på natten för att se en så dålig film..haha) när vi väl vaknat till liv dukades det fram en riktigt rejäl 3:e advent frukost. Mums! Eftermiddagen tillbringades på gågatan i centrala Gbg. Vi smet även in i Domkyrkan för att tända ljus för min lilla "ängelmamma". Mysigt! Vid halv åtta nu ikväll parkerades bilen på uppfarten här i Skåne igen och nu brinner tredje adventsljuset även här!

Just nedan adventsvers har en stackars mamma tjatat och tjatat in i äldsta dotterns huvud när hon var Lucia på förskolan..oj oj oj vilken nervös liten Lucia hon var. Och ju mer vi tränade på versen ju mindre kom hon ihåg den! Just det sista i versen var det svåraste "fasligt styr"...haha jag minns att dottern till slut sa; - alltså mamma!! vadå fasligt styr!? VAD ÄR ETT FASLIGT STYR?? VAD GÖR MAN ENS NÄR MAN HAR ETT FASLIGT STYR?! ÅHHH MÅSTE MAN LÄSA DEN MENINGEN??

Men hon gjorde det! stod framför alla barn & föräldrar, tände tredje ljuset och läste versen perfekt! ja vissa saker förändras ALDRIG! och precis som nu oroade hon sig i förväg helt i onödan!

När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr
och mor hon bakar kakor
och har ett fasligt styr

När andra ljust brinner är snart lucia här,
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
då gläds vi åter alla att fira få advent.

Den 4 nov blev min lilla Pe stor...eller nä stora eller vuxna kommer aldrig mina barn att bli! inte i mina ögon iallafall.

Vi hade planerat i evigheter kändes det som. Och plötsligt var dagen för hennes 20 års fest här! Min duktiga äldsta dotter hade fixat med snittar, ballonger och girlanger. Mannen & jag körde upp till Göteborg samma dag Pe fyllde 20...så det blev lite panikbråttom med det som återstod när vi kom upp.

  

När 20 åringen med sambo dök upp stod vi uppklädda och väntade med champagne i hallen! Sedan började firandet! massor av paket fick hon att öppna! och fortfarande anade hon inte att den största överraskningen var kvar!

     

     

    

     

Efter ett antal underbara drinkar fick Pe ta på sig ett par solglasögon som vi hade sprayat helsvarta så man inte kunde se ett smack. Och sätta sig i den väntande taxin! Och det var inte vilken taxi som helst...haha först trodde vi att vi hade hamnat i "cash cab" (ett tv program där man vinner pengar i en taxi..för er som inte vet) men det visade sig vara en party taxi eller nåt...annorlunda var det iallafall med disco belysning och hög musik!och stackars dottern som inte kunde se ett skit.

  

Överraskningen var att vi hade bokat en helkväll på Casino cosmopol i Göteborg! Och dottern blev helnöjd! Tyvärr var det fotograferingsförbud där inne så här tar bildbombandet slut. Men minnet från kvällen tror jag vi bär med oss länge! 

Ni är meningen med mitt liv. Älskar er!

Idag 2011-10-29 är det ett halvår sedan min mamma gick bort. Jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen! hur kan ett halvår av ens liv bara försvinna? ett halvår som för ett halvår sedan kändes helt omöjligt att leva har jag nu levt. Utan min mamma. Ett halvår som ska bli ett år...och ännu ett år...resten av mitt liv. Utan min mamma.

Men jag kommer förevigt bevara hennes minne i mitt hjärta...och även om det inte syns utanpå mig...lider jag varje dag, timme, minut och sekund av att inte bara kunna lyfta luren och ringa henne. Jag har ett sms sparat på min mobil som mamma skrev när hon låg på sjukuset...det läser jag ibland när saknaden blir för stor.

"Klart jag inte glömmer lilla stumpan...jag älskar dig oxå... Kram på er godnatt nu ska jag o nasse sova :D"

Sorgen och saknaden efter en älskad människa blir man aldrig av med...men man lär sig leva med den.

Ett halvår har redan gått...det känns som det var igår vi satt i soffan och skrattade..min man, jag och mamma.

Bilden är tagen julafton 2008