Kan man skicka julkort till himlen...
Ibland känner jag mig så fruktansvärt egoistisk..när jag ser glada kvinnor i min ålder som går och julhandlar med sin mammor...mammor som säkert är mycket äldre än vad min mamma blev...då tänker jag; - jag har ingen mamma att julhandla och skratta med! -gå du där med din mamma bara, vem bryr sig?! - din mamma kommer också att dö en dag! Eller när min man säjer att han saknar sin mamma som flyttat till spanien på äldre dagar..då tänker jag; - du har ju iallafall en mamma som lever! Observera att jag TÄNKER dessa tankar! jag skulle aldrig någonsin säja något till någon! det är det jag menar med att dessa tankar är egoistiska. Aldrig någonsin skulle jag önska livet ur någon...bara för att någon annan skulle få uppleva den sorg och saknad jag känner efter min mamma.
Men det är svårt att förklara...det känns orättvist att det var just min mamma...och den känslan kan jag inte stoppa. Det hjälper inte hur mycket jag än försöker trösta mig med att hon har det bättre nu..hon slapp lida...hon slapp bli gammal och bortglömd...hon gick i rätt tid och medan hon fortfarande hade sin värdighet. Jag försöker vara stark...varje dag och gömma mina känslor men ibland är det helt omöjligt! Jag bryter ihop för minsta lilla och säjer till min stackars man som får trösta mig gång på gång; - jag måste få ut alla tårar innan julafton..så jag inte förstör julen för alla. Vet ni...detta är första julen någonsin sedan jag föddes för 43 år sedan som jag ska vara UTAN min mamma på julafton. Självklart kommer jag att klara mig och njuta av julen...för det vet jag att min mamma hade velat. Hon älskade julen...och det gör jag med!
Jag har så mycket att vara tacksam för...en underbar man som köper "lakko pipo" bara för att överraska mig för att han vet att jag älskar det! två underbara döttrar som jag är så stolt över! de har fått det bästa utav både mig och sin mormor...och med det menar jag att de har fått mitt lugn och logiska tänkande...men sin mormors nyfikenhet och oräddhet! Min kloka svärson sa vid ett tillfälle när min mamma, jag och mina döttrar satt i soffan tillsammans; -det är helt sjukt att se er allihop tillsammans...ni är som samma person fast i olika ålders faser i livet! Det har jag tänkt på många gånger sedan dess...om han visste vad rätt han har! för precis så är det. Och jag hoppas innerligt att vi allihop tar lärdom av varandras positiva och negativa egenskaper.
För varje tomte som kom på plats i vårt hem idag..svalde jag en klump av tårar och tankar. Inte förrän jag hängde den virkade tomten på plats (den som min mamma virkat till mig) började tårarna rinna. Jag förbannar mig själv och dessa jävla tårar som aldrig kan sluta rinna!! Helt ärligt vet jag inte om jag hade klarat detta om det inte varit för min man. Han är den mest omtänksamma förstående människa som finns. Han kan alltid vända mitt tårfyllda ansikte till ett leende ansikte istället! Häromkvällen hade han gjort ägg & räkmackor till oss...när jag tittade på tallrikarna hade jag två smörgåsar med räkor och han hade bara en med räkor..den andra hade han bara ägg på. När jag fråga varför svara han att räkorna räckte bara till tre smörgåsar. Och då fick jag alltså två...snacka om kärlek! Jag envisades med att vi skulle dela på min macka med räkor och hans med bara ägg..efter lite tjat gick han med på det. Och då slog det mig! Det är därför JAG älskar dig och DU älskar mig! för DU är så omtanksam och generös! och JAG är så omtänksam och rättvis!
Fortfarande kan jag höra min mammas ord...hon sa dem för många, många år sedan...långt innan jag och min man ens hade blivit ett par. Hon sa; - Varför har du inte en sån man? du skulle ha det så bra med en man som han?!
Och tänk mamma...än en gång hade du rätt! han är mannen i mitt liv! han är min lycka! för alltid! och du kan känna dig helt lugn...jag är trygg nu. Precis som du mamma...men du är DÄR och jag är HÄR! men vi ses igen..en dag! det är jag säker på! Älskar dig mamma! <3
Började gråta nu, så fint skrivit. Sorgligt men ändå fint, och mamma, jag är helt säker på att folk tänker så om människor dem har förlorat. Att förlora någon man har delat sitt liv med är otroligt svårt, det kan jag bara tänka mig, och du har varit så otroligt stark och duktig som klarar dig igenom detta, vad gör några tårar då och då? Du får väl sakna din mamma hur mycket du vill! Jag och Hannah kunde inte varit mer stolta över att få ärva dem sakerna du berättar om mormor ovanför, för hon var en så stark och underbar person, och gissa vem som fick ärva allt det? Jo, du! Hon kommer alltid finnas inom dig, och det kommer inget kunna ändra någonsin. Och detta är något du behöver bearbeta på ditt sätt, så skäms aldrig för att du tänker på ett visst sätt eller fäller några tårar, rensa din kropp på sorgen med tårar och rensa din ilska med tankar, hur ska du annars göra det? Jag älskar dig, glöm aldrig det, vi finns här för dig, även hur svårt det än är, så kommer vi alltid vara här. Och glöm aldrig bort att du gör inget fel, du är bäst.
Men självklart att det måste få kännas ORÄTTVIST! När man mister sin förälder, eller vem som helst som står en nära, så blir det ju massvis med olika känslor, orättvisa är bara en av alla starka känslor som bubblar upp.
Minns när särbons far dog för ett par år sedan, följde ju med hela vägen eftersom att jag fick en väldigt särskild relation till hans far. Har själv tänkt om det inte hade varit en otroligt lyckad kombination, min pappa och hans? De delade inte bara sin njursjukdom utan även sin vältalighet, många långa pratstunder med Jimmy hann jag med innan han avled.
Men det jag ville säga, som utomstående "närstående" följer man ju med fast lite från utsidan ändå. Min särbos sorg som i det akuta läget just var det, MIN pappa är död. Sorgen var ju massiv, som den är, men har ju under dessa år ändrat skepnad. Numer kanske lite mindre fokus på att just "hans" pappa är borta och mer insikt i att hans pappa faktiskt är den som är borta, om du förstår hur jag tänker?
Min pappa är ju borta sen länge, -88, och även om jag sörjer honom som "min" pappa så blev sorgen liksom transformerad till min dotters förlust av "sin" morfar. Jag hade ju ändå upplevt nästan 20 år tillsammans med honom, hon fick inte ens träffa honom...
Tårarna tar aldrig slut, sorgen försvinner aldrig, de kommer ju aldrig mer tillbaka, men när det stora öppna såret fått läka till en gnutta glider vi sakta över i en massiv saknad. I saknaden bor tonvis med tårar också, men lite mer stillsamma, lite accepterande kanske? Men i jul förstår jag tomheten, den akuta smärtan, hur skulle det kunna kännas på nåt annat vis då en älskad mor försvinner? :(
Trubbiga tangenter, ord, snubblerier, hoppas mina tankar når fram. De handlar ju egentligen bara om en igenkännande gest, jag minns, mitt i all min minneslöshet, hur otroligt jobbigt det var. Underbara ord från din mor och härligt att hon faktiskt fick uppleva det, att du fick en sån bra man!
Kramar från norr, ta hand om er i jul och gör som jag, har en lykta på min altan som ständigt brinner. Ett ljus som delas av pappa, min svärfar och finaste Katta som försvann här i höst. De är inte glömda, de finns med mig, alltid.
Vad fint mamma. Jag är så glad att du har Ilkka. Eller nej, jag är glad att VI har Ilkka.
Saknar också mormor. Det blir så tydligt i juletid att hon inte finns. På lucia tänkte jag på hur vi brukade överraska henne. Jag och Petra lussade och sjöng, du hade bakat, fixade med julgardiner och dukar. Sen klädde vi hennes gran. Hon ville ju så gärna att man skulle se att den var klädd av barn. Minns du? Fina mormor. Och fina mamma! Love you.
Svar till er underbara kloka människor!
Loppan: Tack! att så många kloka tankar kan finnas i en så liten människa. Jag har läst din kommentar om och om igen..och blir lika imponerad av dina ord varje gång! Du är så himla go och omtänksam <3 jag är så glad och tacksam för att du finns för mig! Älskar dig!
litentanta: Tack för dina ord! även om du själv tycker att du skriver lite krångligt ibland ska du veta att jag FÖRSTÅR precis hur du tänker! och jag väntar och längtar tills den dagen kommer då jag kan fokusera på att min mamma har lämnat mig istället för VARFÖR JUST MIN MAMMA. Bra tanke det där med lyktan...det ska jag faktiskt ta till mig och fixa en sådan lykta. Kramar tillbaka från söder till Norr!
Hannah: Tack gumman! jag kan nästan med säkerhet säja att hon kommer att finnas där hos oss på julafton.Hur skulle hon kunna låta bli?! du känner ju mormor <3 Jag minns..med Lucia..hur överraskad hon alltid blev fast hon visste att vi skulle komma! sant också det där med granen och barn..och tänk när mina underbara barnbarn ska klä min gran! Åh vi har så mycket fantastiskt att se framemot! Älskar dig! Tack för att du finns!
Tänk att precis så sa Glenn också igår... "Kan man skicka julkort till himlen?" Vi satt och skrev adresser på alla julkorten. Små korta ögonblick kommer ju då man för en liten stund glömt och han var på väg att skriva hennes namn innan han kom på... att i år blir det inget julkort till henne. Så kommer ju sorgen lite närmare igen... och speciellt är det nog så vid högtider som julen. Är säker på att hon är med er även denna julen men på ett annat sätt bara!
