Idag är det ett år och fyra månader sedan du lämnade mig. Små små spår hittar jag efter dig överallt...som kommentarer du lämnade här på min blogg. Dessa spår gör mig glad och ledsen på samma gång...eller jag vet inte...men DU vet hur jag menar. DU förstod alltid hur jag menade när jag sa eller gjorde något.

 

Älskar dig.

 

 

 

stjärnan faller och en människa dör
du står maktlös undrar hur man gör
varför har ingen pratat om
den känslan som nu river och förgör

se på den som inget annat har
än tomheten som något lämnat kvar
vad gör man då med dagarna och
frågorna som väntar på ett svar

å tid att stanna
å tid att lämna
å tid att förstå
jag kan känna
slutet komma
men stannar ändå
å tid att välja
å tid att följa
å tid att få gå
jag kan känna
marken skälva
men går här ändå

när en stjärna faller
när en stjärna faller och någon…

väntar du ett under någonting stort
står du där och undrar vad du gjort
eller gömmer du dig från alltihop och
tänker jorden snurrar alltför fort
när en stjärna faller

å tid att stanna…

när en stjärna faller
när en stjärna faller och någon
dör en stjärna faller någon föds