Petras 20 års överraskningsfest!
Den 4 nov blev min lilla Pe stor...eller nä stora eller vuxna kommer aldrig mina barn att bli! inte i mina ögon iallafall.
Vi hade planerat i evigheter kändes det som. Och plötsligt var dagen för hennes 20 års fest här! Min duktiga äldsta dotter hade fixat med snittar, ballonger och girlanger. Mannen & jag körde upp till Göteborg samma dag Pe fyllde 20...så det blev lite panikbråttom med det som återstod när vi kom upp.
När 20 åringen med sambo dök upp stod vi uppklädda och väntade med champagne i hallen! Sedan började firandet! massor av paket fick hon att öppna! och fortfarande anade hon inte att den största överraskningen var kvar!
Efter ett antal underbara drinkar fick Pe ta på sig ett par solglasögon som vi hade sprayat helsvarta så man inte kunde se ett smack. Och sätta sig i den väntande taxin! Och det var inte vilken taxi som helst...haha först trodde vi att vi hade hamnat i "cash cab" (ett tv program där man vinner pengar i en taxi..för er som inte vet) men det visade sig vara en party taxi eller nåt...annorlunda var det iallafall med disco belysning och hög musik!och stackars dottern som inte kunde se ett skit.
Överraskningen var att vi hade bokat en helkväll på Casino cosmopol i Göteborg! Och dottern blev helnöjd! Tyvärr var det fotograferingsförbud där inne så här tar bildbombandet slut. Men minnet från kvällen tror jag vi bär med oss länge!
Ni är meningen med mitt liv. Älskar er!
Helgen som gått...
Fredagen den 2 sept var vårt släp fullpackat av saker...och ändå hade dottern sagt att hon inte skulle ha med sig så mycket!? haha nej inte så mycket möbler kanske men med tanke på att hon hade 1 säck full med skor så kan ni nog tänka er vad släpet och bilen var fullt av...
När vi kom fram hade vi maximal otur eftersom en annan person i samma trappa också höll på att flytta in..med den skillnaden att hon hade hyrt in flyttkarlar! och det vet väl alla hur lång tid de tar på sig...har ju betalt per timme! så de ockuperade ju den stora hissen även om de bara skulle 1 våning upp. Vi orkade inte vänta och fattade beslutet att bära allt upp för trapporna till 2 vån. Med tanke på att det bara var jag, mannen min & petra gick det väldigt snabbt. Så när flyttgubbarna sa på klämkäck göteborgska - jahapp då var vi klara så ni kan ta hissen! kunde vi kontra med - haha det är vi med! snopet va?
Nästa projekt för oss var att få tag på fastighetsskötaren så vi kunde hämta ut färg till lägenheten. Vi hade gjort en deal att måla det som behövdes själv annars hade dottern & pojkvännen fått vänta med att flytta in...och det gick ju inte eftersom pojkvännen redan hade börjat universitet. Det var helt omöjligt att få tag på fastighetsskötaren! men han hade otur som kom till trapphuset för att sätta upp någon lapp och då frågade vi hur det gick med färgen? Eh...jag har inte fått svar var ni ska hämta den ännu...och förresten ska jag gå hem nu! det skulle han inte sagt! För då ringde müm herself till hyresföreningen och var lite vass i tonen! det tog ca 5 min så ringde fastighetsskötaren till petra och meddelade var färgen kunde hämtas. Nu började tiden rinna ifrån oss...eftersom vi även skulle hinna med ett besök till Ikea för inköp av säng...ja herreminget vilken stressig fredag det blev! 
Det var bara 2 rum som behövde målas så det gick ganska smidigt. På kvällen kom min äldsta dotter Hannah och bjöd på hembakta kanelbullar! och det var verkligen välkommet! Sedan hjälptes systrarna åt att packa upp i köket medans vi andra målade...när jag hör mina döttrar prata och skratta ihop brukar jag fundera på hur det skulle kännas att ha en syster? jag har ju 4 bröder istället..och även om vi kan skratta och ha roligt ihop inbillar jag mig att det är nåt speciellt med att ha en syster. Det blev sen kväll innan vi kunde lämna Petra och bege oss till Hannah för att äta och sova.
På Lördagen körde jag & hannah för att handla bullar så vi kunde njuta av en god frukost innan vi gav oss iväg till Petra igen...det var dags för sista strykningen av sovrummet...för lilldottern ville ha vitt..och alla som försökt måla vitt på en mörkgråblå vägg vet kanske hur lätt det är..haha Med oss i släpet från Hannah hade vi en superfin soffa som var hennes & sambons present till de nyinflyttade göteborgarna!
Sedan begav vi oss tillbaka till hannah eftersom petra hade fått ett riktigt pangpris på diverse möbler av hennes underbara grannar! Ännu ett besök till Ikea avverkades också denna dag! och min kära man påpekade att nu har jag fått min Ikea dos för resten av året! jag kan bara hålla med honom...vi älskar Ikea och hela deras utbud MEN stressigare miljö får man nog leta efter! har man inte magsår så får man..
Vi lyckades bli klara en hel timme tidigare än på fredagen och då hade vi ändå hunnit med ett besök på en mataffär också...det var en MYCKET LYCKLIG DOTTER MED POJKVÄN vi lämnade på lördagskvällen! och den glädje och tacksamhet man såg i deras ögon betyder mer för mig än alla pengar i världen! Nedan följer lite blandade bilder från deras underbara lilla lya som passar dem perfekt! och visst håller ni med mig när jag säjer att man inte skulle kunna tro att de flyttade in i fredags!?
Väl hemma hos Hannah igen kunde vi med gott samvete njuta av en underbar middag tillsammans...eftersom vi visste att Petra & hennes pojkvän (numera sambo!) hade allt de kunde önska i sin lägenhet för att få en bra start!
På söndagen innan det var dags för mig och mannen att lämna Göteborg var det kalas för min Hannah som mitt i all flytthysteri har fyllt år! Det blev enligt tradition sång och presentutdelning! Älskar lyckan i mina barns ögon när de får något de absolut inte förväntat sig! Finns det något mer tillfredställande än att ge? nej absolut inte! iallafall inte för mig. Min Hannah är inte bara proffs på heminredning...hon är även proffs på att ställa till med kalas och duka fint med enkla medel. 
Och gissa om mannen och jag blev glada när vi överraskades av världens finaste bukett som tack för all hjälp!
Men sen var det roliga slut...och vi gav oss iväg mot skåne. Det kändes tomt, tyst och skrämmande att komma hem. Men trots det fylldes jag av en obeskrivlig lycka i kroppen! Lycka över att båda mina döttrar har det bra och trivsamt omkring sig. Lycka över att jag kan känna mig trygg med deras val i livet. Lycka över att jag kan känna mig trygg med att deras sambos kommer att göra allt de kan för att mina töser ska trivas och vara lyckliga! Och det är ju faktiskt inte så himla långt till Göteborg...eller som en kollega sa idag - Men Eva, var glad att du har dem samlade på samma ställe!
Nu är det plötsligt sen
Äldsta dottern Hannah flyttade ju till Göteborg i januari 2009 för att hon skulle läsa på universitet och hennes pojkvän hade business att utföra där…och imorgon går flyttlasset igen. Denna gång är det yngsta dottern Petra som flyttar… och bli nu icke förvånade men även hon flyttar till Göteborg! Vad är det med denna stad som ”tar” mina döttrar ifrån mig?? Är det alla otaliga Lisebergs besök när de var små som gör det? Någon slags hemlig konspiration?! Eller är bara den logiska förklaringen att det finns ett universitet där… Petras pojkvän ska läsa där och givetvis ville dottern inte bo kvar i Skåne då. Det måste ju en stackars mamma förstå. Jag får istället leva på hoppet att om 3 år när både Petras pojkvän och Hannah tagit examen går flyttlasset igen… MOT SKÅNE!
Ärligt talat har jag haft mina stunder då jag sett fram emot den här dagen. Då jag fantiserat om allt jag ska göra sen. Sen när barnen klarar sig själva och flyttar. Stunder när jag varit trött och sliten och kunde gjort vad som helst för att få sovmorgon eller kunna komma hem från jobbet utan att ha två små barn som klänger, pratar i mun på varandra och tjatar om middag.
Nu är det plötsligt sen… och jag kan stundtals få panik när jag tänker på det… plötsligt är båda mina små töser utflugna ur boet! Självständiga, starka individer som vet vad de vill!
Nu är plötsligt sen, och jag kommer att ha oceaner av tid jag inte haft förut,( inte för att mina döttrar varit speciellt tidskrävande) jag har bara mig själv och en till att tänka på, och han är ju en väldigt självgående man som dessutom är ute och flänger med en lastbil på vardagarna. Så vad ska jag då göra av tiden?
Jo jag ska kolla vad mina så plötsligt stora töser har för sig i denna stora stad. Följa dem på Facebook, läsa deras bloggar, ringa och smsa stup i kvarten. Åka till Göteborg så fort det finns tillfälle med bilen full av saker som jag bara måste skämma bort dem med!
Jag som alltid varit så upptagen och utmattad av mitt arbete, jag som ofta känt att jag aldrig riktigt räckt till och fått dåligt samvete om jag inte varit tillräckligt rättvis. Vad ska jag nu grubbla på? Vem ska jag nu sucka och beklaga mig för? Mitt i allt känner jag en frustration över att min mamma avled i våras… jag menar alla dessa år jag nästan prioriterat min mammas behov framför mina egna och döttrarnas… och nu? När jag hade haft all tid i världen att ägna åt min mamma så finns hon inte mer?!
Det är som om jag vill spola tillbaka tiden. Allt jag inte gjorde som är för sent att göra nu, allt jag gjorde som blev fel.
Nu när det är plötsligt är sen skulle jag kunna ge nästan vad som helst för att kunna spola tillbaka tiden och bara en gång till få sitta i soffan framför Disneydags och äta chips och dricka läsk, eller läsa Emil i Lönneberga och Långt ner i dala tills jag somnar av utmattning.
Allt har sin tid och nu är det en ny tid i mitt liv, jag ska hitta en ny roll och plats här i livet som jag inte riktigt kan förstå ännu, jag lever under nya förutsättningar nu som är så ovanliga för mig som spenderat halva mitt vuxna liv med att finnas till hands och fostra mina döttrar. Men det där med att finnas till hands kan ni nog aldrig växa er ur… för det kommer jag ALLTID att göra. När helst ni behöver mig!
Och hemligheten är; jag är så stolt över er! Att ni båda vågar ta det steg jag själv aldrig vågade ta! Nämligen att flytta så långt bort från mamma!
Jag älskar er
"Långt ner i dala där björka står vit
där kommer en kråga å släpper en skit
Då skyndar sej Kålle me gaffel och kniv
han pipprar å saltar å tar sig en bit"
Ensamma mamman Cecilia Torudd/Bulls
Mina älskade underbara döttrar!
Vem skulle jag vara idag...
en fråga jag ofta ställer mig är faktiskt den; Vem skulle jag vara idag utan ER? Under nästan halva mitt liv har ni funnits där...hjälpt mig att bli den jag är idag. Format mig som människa och person. Spelar ingen roll om jag gjort rätt eller fel så har ni alltid funnits vid min sida. Aldrig dömt mig...alltid förlåtit. Alltid gett mig en anledning att skratta, gråta eller grubbla.
Vi är som bästa vänner...samtidigt som jag försöker vara en förebild...inte helt lätt ibland när man är "ung i sinnet". Men ni tar det...ni förstår. Ibland behöver vi inte ens säja något...ni vet vad jag tänker och jag vet vad ni tänker. Vi är sammansvetsade i tyst samförstånd för all framtid! Och INGEN kan någonsin dela på oss!! jag känner i mitt hjärta när ni mår dåligt eller är ledsna. Jag försöker alltid vara så rättvis som möjligt för att ingen av er ska känna sig bortglömd eller mindre älskad.
Ni är mina underverk! det bästa, dyrbaraste och vackraste jag någonsin skapat! och jag är så stolt över er! om ni visste hur stolt jag är...det känns som att jag har lyckats åstadkomma något fantastiskt utan att ens ha behövt anstränga mig speciellt mycket!
Jag kommer alltid att prioritera er framför mig själv! det är bara något jag vill och ingenting ni kan påverka! det är bara så det är...jag skulle vilja ge er allt och mer därtill. Jag kommer alltid att stötta er..ni kommer alltid att kunna vända er till mig..spelar ingen roll vad det gäller så finns jag där för att hjälpa! det var den uppgiften jag tog på mig en gång i tiden när jag väkomnade er till världen!
Jag finns här för er! och ni ska ALDRIG behöva känna att ni inte finns för mig! för det gör ni på ett sätt som ni nog inte förstår själv...ni finns för mig bara genom att finnas! och det är jag som ska vara tacksam! för vem skulle jag vara idag utan ER?
Jag älskar er mina underbara döttrar!!!
Hudmottagningen
Behandlingen består av en massa smörjande med olika preparat..en mjukgörande salva ska smörjas på flera gånger per dag och en "stark steroid" på kvällen. Tydligen kan inte huden ta upp hydrokortison om den är torr därför är det jätteviktigt att huden inte får torka ut. Den del av behandlingen som fick dottern att skina upp var "ljusbehandlingen" som innebär att hon får sola på sjukhuset tre gånger per vecka...haha det var en hel vetenskap att gå in i solariet..ja..det såg ut som en stor box man skulle stå inuti. Hon fick täcka ansiktet med en slags mössa eftersom solljuset var så starkt och dessutom ha roliga små glasögon på sig! Sköterskan som instruerade sa också att det var viktigt att ha samma typ av underkläder på sig varje tillfälle eftersom man annars fick en ful kant precis som i vanligt solarium alltså. Dottern fick sola 30 sekunder i fredags så kan ni själv tänka er hur starkt det är..sedan skulle de öka tiden till 60 sekunder. Jag är glad för dotterns skull att hon äntligen ska få hjälp mot sina utslag och hysteriska klåda..samtidigt som jag inte kan låta bli att räkna på vad hela kalaset kommer att kosta..för hör och häpna; ljusbehandlingen som dottern ska gå på kostar 200 kr per tillfälle!! för att sola ca 60 sekunder. Detta ska hon göra tre gånger per vecka i början och sedan två gånger per vecka..och detta ska hon allts fortsätta med i sex veckor då vi har vi bokat återbesök med läkaren..shit..det är mycket pengar det! haha..hoppas vi kommer upp i vad som kallas "frikort" fort som fasen! jag visste inte ens att det fanns något som hette så?!
Men vem bryr sig om pengar när hjärtat bestämmer? det viktigaste för mig är ju att mina döttrar mår bra...och för deras skull hade jag t.o.m kunnat sälja mig själv?! haha..men det blir nog inte aktuellt...om maken får tycka till!
Med tillåtelse från dottern publicerar jag några bilder på hennes utslag..för tänk om man kan hjälpa någon stackare i vårt avlånga land som har samma symptom...
Klicka för full storlek
Plötsligt händer det
- Nu ska läkaren bedöma om han anser att detta är akut...och när jag tittar vad vårdcentralen skrivit kan jag säja att han tyvärr inte kommer att tycka det! Dem har skrivit ev. ringorm?
- Va? men det sa hon ju att det absolut inte kunde vara? varför skriver hon så då?
- Jag vet inte..och det konstiga är att detta ska dem isåfall kunna utreda själv. Vi ska inte behöva bli inblandade..och det tråkiga är att vi här på hud har 600 remisser som ligger och väntar på tid.
-............suck. Sa du 600 stycken??
- Ja..jag är hemskt ledsen för er skull..men jag kan inte hjälpa er.
- Men herregud..det kommer ju att ta hur lång tid som helst innan vi får tid...och jag sitter här som en hjälplös mamma och ser hur min dotter lider. I fredags var vi på en jourläkarmottagning och bla bla bla...i måndags var vi på vårdcentralen och bla bla bla..och nu när vi äntligen har en chans att få hjälp så sitter du och säjer att det inte är akut? men för min dotter är det ju akut? hon behöver hjälp nu..och inte om ett halvår.Jag känner mig så j*vla hjälplös...vad ska vi göra...suck
-............hm...kan ni vara här den 4 september?
- VA? vadå den 4 september? det är ju snart? :D
- Jag får egentligen inte göra så här..men vi har ett återbud då..och jag tycker så synd om er..så kan ni komma då så skriver jag upp er?
- Givetvis! 100 vilda hästar kan inte stoppa oss! tusen mijoner tack! sååå gulligt av dig! Tack!
Resten av dagen gick jag omkring med världens största leende! och kände mig väldigt speciell! För vad? jo..för att vi hade fått gå före i kön! vi hade fått en tid hos en läkare! hur sjukt är inte det? i vårt välståndssamhälle..haha...det kändes som att man vunnit högsta vinsten på en trisslott eller nåt!
Det finns hopp för vården trots allt! eller plötsligt bara händer det...hehe
Imorgon söndag..bär det av till Göteborg för att gratulera min smula. Tänk att hon fyller tjugo år! herregud är det nu jag ska känna mig gammal? det finns människor som gärna påpekar;
- Oj då var du ju bara 21 när du fick henne?
- Ja vadå? det är väl inte så ungt? det finns dem som får barn när de är mycket yngre än så!
- Jo..det är ju klart. Men om du tänker såhär då; då ska ju din lilla Hannah föda ett barn nästa år?
- ........shit...nä...det är hon alldeles för ung för! haha..
Ridå...
Vårdcentralen igen
- Hej mitt namn är Eva och jag ville bara kolla så ni fått remiss ang min dotter?
- Hej personnr och bla bla bla nej tyvärr det kan jag inte hitta någon.
- Men på vårdcentralen sa dom att den skulle skickas som akutremiss
- Vänta ska jag kolla faxen..det kom ett fax precis..nä tyvärr det var inte din dotters remiss. Men du vet att vi har så ont om tider så om det ska bli en tid inom det snaraste så måste vårdcentralen ringa och boka en tid istället.
- Jaha..då ringer jag och säjer det. Tack!
Gissa om jag var förbannad när jag satt i telefonkö till vårdcentralen...men efter ett halvt bokslut och två kaffepauser kom jag äntligen fram..hehe
- Hej mitt namn är Eva och jag har varit hos er med min dotter..och nu vill jag bara kolla om hennes remiss blivit skickad?
- Hej personnr och bla bla bla..MEN DET VAR JU I MÅNDAGS NI VAR HÄR!?
- Eh ja det var det..och?
- Hahaha..sååå snabbt går det inte!
- Eh..vad menar du? jag har precis varit i kontakt med hud på sjukhuset och dom hade ingen remiss där?
- Nä?? det är ju det jag menar..att det inte går så snabbt för oss att skicka en remiss.
- VADÅ SNABBT?? MIN DOTTER ÄR I BEHOV AV ATT TRÄFFA NÅGON FÖR ATT FÅ HJÄLP MED SINA UTSLAG! DOM J*VLA TABLETTERNA NI SKREV UT TILL HENNE KAN HON INTE LEVA PÅ! HON BLIR SKIT TRÖTT OCH ORKAR KNAPPT GÅ TILL SKOLAN! OCH LÄKAREN SA ATT HON SKULLE SKICKA EN AKUTREMISS! OCH NU HAR JAG PRATAT MED HUD OCH DOM SÄJER ATT MAN MÅSTE RINGA DIT FÖR EN TID!
- ........hm..hade du ringt dom idag?
- Ja nu precis innanjag ringde er
- Okej för jag ser nu att remissen är skriven...men skulle du ringa och få tid?
- NEJ NI skulle ringa!
- Aha..okej men jag går och pratar med läkaren direkt!
- Yes okej..tack hej.
Suck...elller dubbelsuck..är det konstigt att man tappar förtroendet för vår läkarvård?? misstänker att fortsättning följer för imorgon kl 09.00 är det jag som ringer hudkliniken igen!
Sjukvården
I fredagskväll fick både jag och dottern nog av utslagen och körde i till akuten. Men här hänvisade dem oss bara till en jourläkarmottagning en bit bort. Vi gick in på jourmottagningen och möttes av två fullpackade väntrum med människor! herregud..man kände sig sjuk bara av att vistas i samma rum. Kanske det är därför jag drar mig in i det längsta för att uppsöka läkarvård? för att jag kanske är lite av en hypokondriker..och inbillar mig att jag har ALLA de sjukdomar de andra har. Vi fick vänta i ca en timme innan vårt nr kommer upp på displayen..men det var ju inte så farligt lång tid att vänta, tänkte jag. Haha..det visade sig att en sköterska tog emot oss och frågade lite om utslagen..hänvisade oss till en lucka där vi fick betala 300 kr..och sedan fick vi vänta igen! Suck.
Efter ca 1.5 timme ropade någon äntligen vårt nr! glada i hågen trippade vi in i ett undersökningsrum. Efter en stund kom fröken doktor herself.
- Hm..du har problem med utslag?
- Ja..det kliar!
- Hm..svårt att säja vad det skulle kunna vara. Har du provat någon salva?
- Ja..både kortison, mjukgörande och aloe vera mot klådan.
- Hm..nej tyvärr. jag kan inte hjälpa dig! du får gå till din vårdcentral på måndag!
- Men..kan jag inte få något mot klådan?
- Nej tyvärr..jag vågar inte skriva ut något. Du får gå till vårdcentralen..för detta är ju inte sååå akut!
Ridå! snacka om att känna sig grundlurad..först vänta i nästan tre timmar..betala 300 kr...för INGENTING!? inte för att jag är speciellt världsvan vad gäller sjukvården eftersom jag nästan aldrig går dit..men ändå? man kan väl för f*n få någonting när man gjort sig omaket att anse att man har en akut åkomma..eller?
Det första jag gjorde när jag kom till kontoret imorse var att ringa vår vårdcentral för att boka tid. Av kvinnan på vårdcentralen fick jag reda på att; - Ja..haha..du loosade 300 kr..men vi kommer att få böta 1 300 kr för att du gick dit istället för till oss! jag trodde att hon skämtade med mig..men det gjorde hon inte. Reglerna var så tydligen.
Kl 14.40 idag klev vi in på vårdcentralen...betalade 120 kr och satt ner och väntade. Efter en halvtimmes väntan fick vi träffa doktorn.
- Jaha du har utslag?
- Ja det har jag och dem kliar...
- Hm..vad tror ni själv att det kan var?
Nu höll jag på att få ett nervsusammengebrocht!! vad i hela fridens liljor?? är det vi som ska ställa diagnos på oss själv?? vad f*n har hänt med sjukvården?! givetvis berättade jag och dottern lugnt och sansat vad läkaren i fredags sagt. Hm..ja det kan ju kanske stämma, tyckte doktorn då. Men hon vågade inte svara på vad det kunde vara..så ni får ha en remiss till en hudspecialist. När hon sa detta sken hon upp som en sol! det kändes som vi hade "gjort hennes dag" hon fick skriva en REMISS.
- Men vi kan väl få något mot klådan?
- Hm..ja det är klart. Har ni provat något som hjälpt?
- Ja..vi har provat Pevaryl och antihistamin.
- Vad bra! ska jag skriva ut ett recept på det då?
- Ja tack.
Alltså helt seriöst? jag kunde sagt vad som helst..ja du kan väl skriva ut lite nervtabletter mot klådan och morfin mot smärtan..och när du ändå är i farten så skriv ut lite till mig med tack!
När vi varit på apoteket och spenderat ytterligare 200 kr på allergitabletter och salva..summerade jag våra läkarbesök.
300 kr i fredags..för INGENTING
120 idag för en remiss
200 kr idag för salva och tabletter jag kunde köpt RECEPTFRITT
TOTALT 620 KR och då har jag inte ens räknat in förlorad arbetsinkomst och bensin!
Både jag och dottern grät en skvätt över eländet..hur länge får vi vänta nu..innan vi hör något från hudspecialisten? De kanske inte tycker att ärendet är tillräckligt akut? de kanske inte förstår dotterns vånda över att behöva visa sin kropp på skolan? de kanske inte förstår hur tråkigt det är för en ung kvinna att behöva förklara för allt & alla; Nej..det smittar inte! Ja..jag vet att det ser äckligt ut! Ja..jag har varit hos doktorn! Ja..det kliar som fasiken! Nej..jag kan inte ha byxor eller strumpbyxor på benen nu när det är varmt, för då fastnar utslagen i tyget och då kliar det ännu mer!
Det enda som stör en moder just nu är att jag är helt hjälplös! jag skulle önska att jag kunde trolla och ta bort alla utslagen och göra min lilla loppa frisk..eller att jag valt att göra kärriär som läkare och kunnat ställa diagnos själv.
Priset man får betala...när man är "hönsamüm"
Med andra ord har det varit fullt hus här ikväll..med både ungdomar och hundar! vad passar väl bättre då än något lättlagat till middag?! För vad är lättare än att lyfta luren och ringa till Pizzerian?! hehe
Eftersom Petra och hennes bästis A behövde ha skjuts till discot (utgången..hehe) visste jag att jag inte kunde koppla av med ett gott glas vin ikväll...men shit vilken lycka när Hannah sa; - Du kan låta "evamümtaxi" vila idag så kör jag dom!! Åh..det är nu man tackar sin lyckliga stjärna att hon har körkort!! Det kan jag lova att Petra också ska ta fortare än en höna gör nummer två! Men man är ju inte mindre orolig för det..åh..denna ångest så fort dom ska ut och festa!! spelar ingen roll att jag vet att det alltid går bra...det finns så många sjuka människor där ute i vår värld som fått för sig att så fort dom ser en "hona" med kort kjol så är det samma sak som; Come and get it !! Man vet ju inte vad man skulle ta sig till om det hände dom något?!
Som ni ser av ovanstående min så blir jag skräckslagen vid blotta tanken på att det skulle hända dom något..hehe Jag tror att jag eventuellt skulle kunna förvandlas till en sadist eller ännu värre en mördare..om någon skulle skada mina döttrar! men tyvärr så vet man ju aldrig innan hur man reagerar i en speciell situation. Men vem kan anklaga mig? titta bara på nedanstående bilder?? är det konstigt att man oroar sig?? två ursnygga ungdomar som är på sitt värsta "partyhumör". Hoppas ni har superkul tjejer!
Evamüm taxi ryckte ut igen & igen & igen...
Efter blekningen skulle dottern till en killkompis och vara där hela kvällen...trodde vi. När jag och gubben precis kommit hem från affären på kvällen och skulle duka fram goda räkmackor och titta på "lets dance" ringde hon..kan ni hämta mig?- Åh nej...svarade jag! du får ta tåget tillbaka till Helsingborg. - Men jag vet ju inte ens hur jag hittar till stationen där jag är nu? och jag vill verkligen inte vara här mer! Jag & gubben guidade henne så gott vi kunde per telefon och slutligen satt hon på tåget tillbaka. Skönt! Då kom nästa samtal. - Jag ska med en annan kompis på fest! Kan du komma och hämta oss i Hbg och ta med ditten och datten. - Åh! men loppan! varför ska du ALLTID hålla på att krångla och ändra dina planer?! Efter lite diskussion med gubben och packning av de grejor hon skulle ha gav vi oss iväg. Tack! för att det finns inspelningsbara tv boxar nuförtiden! När flickorna var lämnade dit dom skulle och vi var hemkomna igen..dukade vi äntligen fram våra räkmackor! Följden blev att klockan hade tickat iväg och det blev inte mycket tid kvar till umgänge eftersom vi båda var helt slut efter arbetsveckan och gubben skulle dessutom upp tidigt eftersom han går på kurs hela denna helgen! Ensam satt jag kvar och slötittade på en film till klockan slog ca 00.00 sedan kröp jag också ner i boet. En timme senare var det dags igen..- Mamma är du vaken? - mmm..va? vad är klockan? - Kan du hämta mig för blablablabla... Jag fattade inte mycket av vad som hänt men drog på mysbyxorna och en jacka..och gav mig iväg. Tänker ofta när sånt här händer och man ger sig iväg mitt i natten: tänk om det händer något på vägen? då sitter jag här i mysbyxor och nattlinne..har ju inte ens tagit på mig trosor & strumpor! haha..så dumt! När loppan kommit hem igen kröp jag ner hos gubben..och försökte somna om med alla tankar virvlande i huvudet! hur ska man orka vara människa på MÅNDAG när det är dags för "castingen" med postkodlotteriet?! när man aldrig kan få lite lugn och ro?! Detta är något jag kan avundas döttrarnas pappa och hans sambo...dom behöver aldrig tänka på någon annan än sig själv och varandra..dom behöver aldrig planera sitt liv efter en dotter som behöver hjälp...dom behöver aldrig säja NEJ och göra en dotter heligt förbannad över beslutet! Men jag hoppas och tror att VI någongång i livet får något tillbaka för att vi alltid har brytt oss! (även om det för det mesta är under protest..hehe) När jag vaknade imorse möttes jag av nedanstående lapp! och all min trötthet och irritation var som bortblåst! Åh..jag tror att det bor en liten romantiker därinne i gubben även om han är bra på att dölja det...hehe
Älskar dig med!
Dessa underbara ungdomar...
Idag har "damerna" tillbringat halva eftermiddagen och hela kvällen i källaren. Dom ska givetvis "gå på disco"..haha vad gammalmodigt det låter, men så är det. Eftersom vi har så "fattigt" med uteställe för damer i deras ålder häromkring måste dom bege sig till Helsingör. Jag vet att dom fixar det galant eftersom det inte är första gången dom åker dit..men "hönsamamma" som man är oroar man sig ändå. För en liten stund sen kom dom upp för att hämta sig något gott att dricka. japp, så är det..i mitt hus är det tillåtet för ungdomar som kan hantera det att dricka alkohol! jag har alltid haft ett väldigt öppet förhållande till mina döttrar när det gäller att dricka sprit. Jag är av den övertygelse att om dom lär sig från början att det är okej att "festa till det då & då" så dricker dom inte som svampar och tycker att "fullast vinner". Och ingen av mina döttrar har någonsin(hitills?!) haft problem att hantera alkohol så jag tror vet att jag gjort rätt!
Inatt blir det jag som drar jackan ovanpå pyjamasen och kör in till stan och hämtar damerna när dom tröttnat på att dansa..vi satte en "deadline" på ca 04.00 eftersom jag har väldigt svårt för att somna om när jag agerat taxi på natten/morgonen. Hoppas Ni får super duper kuligt! men var rädda om er och varandra! det är såhär mitt förmaningstal brukar börja..HÅLL IHOP! GÅ INTE UT ENSAMMA I NATTEN VAD SOM ÄN HÄNDER! LÄGG INTE VÄSKA OCH PLÅNBOK NÅGONSTANS! DRICK INTE UR NÅGOT SOM NÅGON VILL BJUDA PÅ! FÖLJ ABSOLUT INTE MED NÅGON KILLE UT! BRÅKA INTE MED NÅGON! RING MIG DIREKT OM DET ÄR NÅGOT! (haha som om jag skulle kunna vara i Danmark på en nannosekund liksom!) Loppan kan hela talet utantill nuförtiden..hon brukar rabbla alltihop innan jag hinner börja! Då tänker jag; GÖTT! det har gått in ALLTIHOP! hehe..
Bjuder på lite bilder á dåtid kontra nutid..titta och njut av utvecklingen ; ) är det konstigt man blir orolig när man ser dessa båda skönheter?!
Dagen
Klockan ringde 05.45 och jag gick upp och drack min morgonkopp. När klockan började närma sig 06.20 började jag fundera varför inte sjusovaren kom upp. Till slut ringde jag ner till henne..(ja ringde! tror väl inte jag orkar gå ner för trappan vid den tiden på morgonen..hehe) en yrvaken stämma svarade; - Mmm..hallå.. -Ska du inte gå upp? du kommer att missa bussen! sa jag då. Det tog inte ens 5 minuter så stod det en påklädd, sminkad men trött loppa i hallen. Sminkad vet jag förresten inte?! men det såg ut så...annars kanske hon är som alla kändisar i tv, dom ser också alltid nysminkade ut även om dom precis duschat eller sovit.
När vi kom fram till terminalen var dottern lite nervös, inte för själva resan men för som hon själv sa; - Tänk om jag får sitta hela vägen bredvid en gammal äcklig gubbe.. Jag försökte lugna henne med att säja: - Klart du inte får! Tror väl inte dom är vakna vid den här tiden! haha Maximal otur var ju att när vi kom fram till den plats bussen skulle gå ifrån, så stod där just en gammal äcklig gubbe och väntade. Suck! Han gick fram och tillbaka och pratade för sig själv, sörplade på en coca cola och rökte som en borstbindare. Jag som såg hur dottern började ska vid blotta tanken på att behöva sitta i ca 3 timmar bredvid honom, funderade på vad jag kunde göra. Hm om jag skulle gå fram och lugnt och stilla förklara situationen: - Jo nu e det så här att min dotter lider av "gubbofobi" och jag skulle verkligen uppskatta om du kan sätta dig längst BAK i bussen eller kanske t.o.m ta nästa buss? Tack darling här får du en hundralapp för besväret,Ciao!
Naturligtvis sa jag til dottern istället (förnuftig som jag är) - Nu väntar du utanför tills han gått på och satt sig någonstans och sen sätter du dig lååångt därifrån. Smart va? det gjorde dottern iallafall. Allt var frid och fröjd och jag gick till bilen. Bara några minuter senare fick jag sms;
Pe *Jag satte mig bakom två killar som luktar svett :-(
müm *haha byt plats. E där ledigt på motsatt sida?
Pe *ja jag bytade till den platsen precis :-D
müm *Bra. dom vet ju inte att du kanske vill sitta till höger.
Pe *haha nej :-/
müm *Spara biljetten. Koppla av nu. Kram
Pe *Ja :-) tack för att du väntade med mig.Kram
Sen körde jag till kontoret där jag fick höra hur eländig och sjuk jag såg ut..och e du vekligen frisk? ..du smittar oss andra! Haha jag har saknat ER med! Men dom hade helt rätt..jag gjorde bara det mest nödvändiga och vid 13.00 körde jag hem och kröp ner i mitt bo igen. På hemvägen körde jag inom apoteket för att köpa hostmedicin. Samtidigt som jag var på väg in kom det två äldre damer som hade varit på systembolaget (inte svårt att höra eftersom det "klirrade" i bolagspåsen) Givetvis hann dom före mig fram till kassan och skulle stå och diskutera torrsprickor på hälarna och diverse annat. När jag äntligen trodde dom var färdiga skrek den ena damen; - ÅH DU SKULLE JU HA VICHY OCKSÅ! Suck..det trodde jag var vatten..men iallafall följde expediten med dom bort till hyllan med hudkräm. Nu hade det bildats en rejäl kö i kassan..den ena såg sjukare ut än den andre. Då sa den ena damen: - Men du kan ta i kassan så tittar vi själv. ÅH NEJ, skriker dam 1 igen då. HON HAR PRECIS KOMMIT HEM EFTER ATT HA VARIT I USA I 25 ÅR SÅ HON VET INGENTING OM VÅRA KRÄMER! - Nej jag har t.o.m varit och köpt glögg. Titta! säjer dam 2 och öppnar bolagspåsen. Jag stod bara och studerade hela händelseförloppet.. alla i kön tittade på varandra och skakade på huvudet. Det kändes för en sekund som att det var VI mot DOM...haha Tänk så mycket roligt man får vara med om! tur att jag är en sann "omvärldsanalytiker" så man inte missar något.
Inte utan mina döttrar
Varken när dom är små eller stora. Ibland kan man inte hjälpa dom...och det är då känslan av maktlöshet infinner sig. Idag har båda mina döttrar gråtit i telefonen av helt olika anledningar...problemen kan i det stora hela ses som väldigt små problem men för dom är det berg som ska bestigas. Det är då det är viktigt att finnas där...att lyssna..att trösta...att "peppa" dom...att komma med goda råd som inte ska ses av dom som uråldriga...att påminna dom om att mamma har inte ALLTID varit 40 år jag har faktiskt också varit ung...hehe.
Jag minns; en av döttrarna hade det inte helt lätt i lågstadiet, hennes såkallade bästisar älskade att säja att hon fick vara med dom på "rasten"...när dom väl kom ut sprang alla och gömde sig och hon hittade inte dom. Det dom aldrig visste var att dottern var ledsen över detta varje gång det hade hänt...hon kunde aldrig förstå varför dom gjorde så?! det kunde tyvärr inte jag heller så jag hade inget bra svar på den frågan. Då infann sig maktlösheten...men när detta pågått länge nog var det JAG som smög upp till skolan och låg och kröp ibland buskarna för att "ta dom på bar gärning"...haha så dumt! när jag tänker på det nu får det mig att framstå som en fullständig idiot!! tänk om lärarna sett mig smyga omkring i buskarna...hur skulle f'n skulle jag förklara det?! Och vilken TUR att dom inte sprang och gömde sig för dottern just denna gången! hur kul hade det varit för dom om en tokig mamma hoppat fram ur buskarna för att jaga efter dom...haha kunde ju blivit en traumatisk skada för livet på dom stackarna..
Jag minns; en ny flicka började i klassen och blev kompis med min dotter...tyvärr skulle då genast den "kompis" som dottern redan hade försöka "bräda" dottern. Det lyckades bra eftersom min dotter tror gott om alla människor innan de bevisat motsatsen. Alla tre flickorna skulle "sova över" hos oss. Jag fixade och donade med chips och läsk för att alla skulle trivas riktigt bra. Jag var den "exemplariska" mamman. Ända tills flickorna (alla 3) hade krupit ner i bäddsoffan och skulle försöka sova. Det tisslades och tasslades och fnittrades precis som flickor gör. Plötsligt hörde jag inte dottern röst mer...jag smög fram till trappan för att lyssna (ja, sån är jag!) då hörde jag hur "kompisen" låg och tjatade på dottern:
- kan inte du gå upp och sova hos din mamma...istället.? för jag och ****** skulle faktiskt vilja ligga här själv.
När jag hade hört det upprepade gånger och hörde att dottern började snyfta men inte sa något tillbaka...fick jag nog!
Jag klampade ner för trappan som värsta "bocken Bruse" och sa högt och tydligt: - Varför får INTE ****** ligga här?? det är faktiskt hemma hos henne NI är?? om NI tycker att hon är ivägen och vill vara för ER själv kan jag gå upp och ringa till ERA mammor så kan dom komma och hämta ER så kan NI sova hos varandra istället! Stackars flickor..kan jag tänka idag...men det gick bra iallafall..dom somnade alla tre som bästa vänner. (vad dom sen sa till sina mammor om saken när dom kom hem följande dag...förtäljer inte historien.)
När döttrarna blev äldre var det helt andra problem jag försökte hjälpa dom med...små barn små problem...heter det ju.
Jag minns; när dottern hade en pojkvän som stannat i just pojkåldern. Han älskade att reta gallfeber på henne genom att "strula" (heter det tydligen?!) med andra tjejer. När han gjort det tillräckligt många gånger och dottern ändå INTE ville inse sanningen satte vi oss i bilen och körde hela vägen in till stan för att hon skulle få se det med egna ögon...haha tramsigt jag vet. Väl framme sprang bägge döttrarna in på "knutpunkten" med kompisar på släp för att kolla upp vad han höll på med. Mamma fick snällt stanna i bilen jag hade ju tv tittarbyxor och håret i knut. När det dröjt väldigt länge blev jag klart orolig och gick in ändå. Där stod dom och gapade och skrek..jag gick emellan och efter många om och men fick jag med mig döttrar & kompisar ut i bilen igen. Herregud jag måste ha framstått som en "nattvandrare"..haha.
Som ni förstår finns det alltså INGENTING jag inte skulle kunna göra för mina döttrar...men jag MÅSTE försöka låta bli. Jag kan inte längre följa min modersinstinkt så fort den säjer; KÖR!! SÄTT DIG I BILEN OCH KÖR!! om det så bara är 2 mil bort för att hjälpa loppan eller 20 mil för att hjälpa smulan SÅ MÅSTE DU KÖRA NU!! "rädda Joppe! död eller levande!" (haha..tyckte om det barnprogrammet.) Dom måste få rida ut sina egna stormar...dom måste få ha sina dalar och toppar. Dom måste få känna hur det känns att leva i verkligheten och lära sig att livet är inte "räkmacka" hela tiden.
"För den som aldrig varit riktigt ledsen kan heller aldrig känna riktig glädje" det är den bittra sanningen.
Men i mina ögon kommer Ni aldrig att bli större än såhär;
En helt vanlig Måndag...
Har absolut ingen kreativitet för något inlägg just nu...så istället tänkte jag bjuda på två "strippar" från Ensamma mamman;
Jag ÄLSKAR denna..hehe mestadels för att det är precis så barnslig jag är! Hannahs rum står fortfarande precis så som hon lämnade det...
********************************************************************************************************************
Bild:Cecilia Torudd/Bulls
Och denna för att det var så lillasyster också reagerade när Hannah bestämde sig för att flytta..
******************************************************************************************************************
Men snart kommer Hannah hem igen ett par dagar och då ska vi flytta ner Petra till Hannahs rum i källaren..det kan vara ganska skönt eftersom Petra är en "telefonfreak" på kvällar och nätter! Nämnas bör ju att vårt sovrum ligger vägg i vägg med Petras rum just nu. Då kan hon ligga där nere och pratat hur högt och länge hon vill hädanefter...hehe
Och Hannah kan själv inreda sitt "skånerum" som hon vill...och vi hoppas att hon ALLTID känner sig välkommen att nyttja det!
Inflyttningspresent (äntligen kan jag sova på natten...)
Idag var det uppstigning tidigt som gällde...vi hade planerat vår inflyttningspresent till Smulan länge och noga. Och idag var det äntligen dags! Redan när Hannah bestämde sig för att flytta visste vi att hon kom till att sakna vår lilla Pepsi mest av allt. Vi har också länge känt till att hon ville ha en "egen" hund den dagen hon skulle flytta hemifrån och det skulle vara en dansk/svensk gårdshund..eller cirkushund som jag kallar dom. Den 28/12 kom det in en annons på Blocket om valpar till salu. Eftersom vi visste att det var svårt att få tag på en valp av den rasen till ett rimligt pris slängde vi oss på luren och ringde direkt! Det fanns bara en hane i kullen och den tingade vi mot handpenning.
Nu började en lång väntan för mig! Jag är extremt dålig på att hålla överraskningar hemliga, speciellt inför min Hannah eftersom jag vet hur nervös hon blir när hon inte har "koll" på precis ALLT som händer. Givetvis var hennes blivande sambo invigd i hemligheten. Hade ju inte känts "schysst" att bara dumpa en valp på 8 veckor hos dom om han inte var intresserad. Man är ju ändå två som ska ta hand om det lilla livet.
I torsdags veterinärbesiktigades och chipmärktes valpen och allt var utan anmärkning. Imorse körde vi alltså för att hämta honom. Allting gick jättebra vid hämtningen. Han tog farväl av sin mamma och systrar som en "man" och blev buren ut till bilen som den "pojke" han är. Lillasyster fick äran att ha honom i knät på väg upp till Göteborg. Vi hade förberett allting väldigt noga...därav min dåliga sömn den senaste tiden. Jag har gått igenom hur vi ska gå tillväga i mitt huvud varje kväll senaste veckan. Konstigt att alla såna tankar oftast kommer så fort man lägger huvudet på kudden. Iallafall...vi hade köpt en liten korg, koppel, lite valpleksaker och valpfoder. Vi hade också en låda som korgen passade perfekt i! Planen var att gå ut och rasta honom en liten bit innan Gbg så vi sedan kunde lägga honom i korgen i lådan och överlämna lådan till Hannah med orden; - vi hittade lite mer "skit" som är ditt!
I bilen..så trött.. Korgen där ser skön ut Gäsp..här ligger jag.
Vår plan höll hela vägen!...fram till porten, slå in portkoden, bära lådan (och 2 bord, 2 kassar, borrmaskin & skruvdragare) upp till tredje våningen...jag har nämnt att det är tredje våningen UTAN hiss eller?! hehe
Äntligen stod vi utanför dörren och ringde på...mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen på mig..och Neeej det berodde inte enbart på min dåliga kondition! Dörren öppnades och fortfarande höll vår plan...jag satte ner lådan på golvet och hojtade till Hannah som var i köket och fixade "fika" - Vi har en låda till dig! Hon ställde sig i dörröppningen och tittade på lådan och sa; - va? vad är det? - Det är lite mer av ditt skit vi hittade..hehe, svarade jag. Alla stod och höll andan och var så förväntansfulla. Precis när Hannah ska gå fram och öppna lådan skriker hon till och hoppar bak ett steg. - Lådan rör ju sig! Samtidigt ser man ett litet huvud som tittar upp ur lådan...jaha...han hade vaknat av all uppståndelse! Ridå...
Trots att vår plan inte höll heeela vägen blev det MYCKET lyckat och MYCKET uppskattat. Hannah älskade honom från första stund hon såg honom och han mådde som en prins av att vara i centrum.
Korgen hade sin givna plats i hörnet vid bokhyllan och där fann han sig väl tillrätta. Sedan gick vi och firade med hembakta kakor och smörgåstårta! Tack Hannah och Björn! Nu slipper jag kanske höra Ilkkas eviga tjat om smörgåstårta på ett tag..(det tar väl en dag eller två sen börjar han igen..)
Valpen var MYCKET duktig fast han inte är rumsren ännu...han gnydde och gnällde och sprang omkring som en tok när han blev nödig. Hannah och Björn sprang upp och ner för trapporna i skift och jag kände att detta kommer dom att klara hur bra som helst. Vilket tålamod! och vilken kondition! Shit...spring upp och ner från tredje våningen varannan timme så är ni redo för Vasa loppet snart..hehe
Hmm...vad har jag glömt...jo just det! NAMNET! Dom döpte den lille till "Elmo" och vem som helst ser väl likheten?!
Har ni dom i storlek 26 eller 27?
Idag när jag hämtat min dotter på skolan körde vi ut till Väla för att handla lite nytt till henne. Pe hade sett ett par jeans hon sååå gärna ville ha. När vi kom in i butiken hon sett dom i hängde där en hel del storlekar kvar. Skönt tänkte jag...behöver vi inte jaga Skåne runt för att hitta ett par. Men tyvärr...fanns det inte den stl hon ville ha. Vi gick till provrummet för att se om ett par stl 28 passade. När Pe stod och provade höll jag draperiet som vanligt..för det KAN ju komma en vindpust så det blåser upp en springa och blottar 1 cm av hennes kropp! hehe,,alltid lika kul! - Maaaamma! draperiet håller du?! - Ja, jag står här och håller. - Hm...grrr..mummel...(från provrummet) känns inte som att du står och håller. Tillbaka till det jag skulle skriva..när hon provade såg jag att en tjej visade upp sig för sin pojkvän. Mina ögon spärrades upp när jag såg att hon hade just DOM jeansen min Pe också ville ha! Samtidigt hörde man från vårt provrum; - Neeeej dessa kan jag INTE ha. - Nja, sa jag dom satt inte så illa. - E du ding?! jag vill väl för f'n inte ha "baggybyxor". - Nja, försökte jag igen..det är klart dom är ju inte så tighta som du brukar ha..men dom var snygga!(försöka går ju)haha Iallafall så var det en väldigt sur dotter som lämna provrummet. Samtidigt kom den andre tjejen ut och då snegla jag på storleken hon hade...Oj stl 26! -Psst...Petra...den tjejen har den stl du ska ha. Vi kanske har tur att hon lägger dom igen.
Jag och dotter vandra omkring inne i butiken som osaliga andar...hela tiden spejade vi på den andre tjejen. Nu hör det till saken att jag redan hade frågat ett biträde om fler storlekar och svaret blev; tyvärr asså vi har bara dom som hänger där kvar. Efter en bra stund orkade vi inte vara på spaning mer så vi bestämde oss för att betala det andra dottern hittat och gå ut. När vi var på väg ut från butiken ser vi plötsligt att den andre tjejen började diskutera med sin pojkvän om kläderna hon gick och bar på. Hoppet tändes igen..-Psst...Petra..vi väntar här ett tag..nu kanske hon ångrar sig. Vi ställde oss utanför butiken som två kriminella och spanade igen. Det var ganska rolig konversation vi hade; - Tror du hon lägger dom..(Pe) - Ja det ser inte ut som hennes kille tycker hon ska ha dom.(müm) - Nää dom står och tittar ut en tröja nu som kan passa till. (Pe) - Hm nej det ser ut som hon inte ska ha dom...hon kanske inte har pengar. (müm) När vi stått där ett tag och folk på kafeét bakom oss började titta på oss bestämde vi oss för att gå till en butik bredvid och shoppa istället.
Givetvis fanns där INGENTING som var snyggt nog. När vi passerade första butiken igen såg vi att tjejen betalade sina byxor. Då gav vi äntligen upp. Du får tänka ut något annat att ha på festen imorgon, sa jag. Vi gick till en tredje butik och tittade. När vi strosade omkring där inne väser dottern...- Där e hon igen...den j'vlen med MINA jeans i påsen. Är det klokt vad lite som krävs för att väcka "moderskänslorna" ? jag såg bilder i mitt inre där jag sprang fram och ryckte påsen ur handen på den stackars tjejen och kastade till henne en femhundralapp samtidigt som jag skrek till Pe - SPRING!!! JAG HAR DOM!! SPRING!!! ja...herregud...hahaha..
Det slutade med att jag gick tillbaka till butik 1..(och det var egentligen detta mitt inlägg skulle handla om) och frågade ett annat biträde; -Skulle du vilja ringa till Center syd i Löddeköpinge och höra om ni har dessa jeansen där. - Det har dom inte svarade hon...för dom har inte fått in dom nya ännu. - Näha, svara jag men kan du ringa till Lund Nova och kolla då? Hon tittade på mig uppifrån och ner och svarade; - Vilken storlek? - Storlek 26 eller 27 svarade jag. Direkt kom där med ett skratt i rösten.. - Näää...hihi det har dom INTE...det vet jag. Om du skulle ha en STÖRRE storlek hade vi kunnat ordna det! Fuck this...tänkte jag och gick därifrån.
Det var nu jag började fundera..så sjukt att alla tjejer tydligen har dessa SMÅ storlekar nuförtiden. Jag menar hade det inte varit bättre att satsa på att GÅ UPP LITE I VIKT för då finns det ju tydligen ALLTID storlekar som passar. Också lite konsigt att inte beställa hem så det räcker till alla om man nu vet att det är just dom storlekarna alla har. Om inte för något annat så hade man ju sluppit en massa frustrerade mammor som nästan kan bli våldsamma för att uppfylla sina barns önskemål! Bara ett tips till alla inköpsansvariga därute.
Bild: Ensamma mamman
Verkligheten kryper på
Jag har ju givetvis väldigt blandade känslor inför det...samtidigt som jag är glad för hennes skull(för hon behöver verkligen detta!) är jag ledsen...rädd för tomrummet hon kommer att lämna efter sig. Vi har alltid haft en väldigt nära relation både som mamma-dotter och som bästa kompisar. Jag är faktiskt helt övertygad om att Hannah kommer att ha lättare för omställningen än vad jag kommer att ha. Men jag VILL inget hellre än att hon ska må bra och hitta sin egen stig att följa här i livet...det är därför jag är ÖVERTYGAD om att hon har fattat rätt beslut som följt sitt hjärtas röst.
När jag beklagade mig för min mamma om att min smula skulle flytta så svarade hon; men jag har fått klara mig utan min smula i mååånga år. - Ja, sa jag då men det var ju skillnad...jag flyttade ju inte så långt bort! Då sa hon något mycket klokt; det spelar väl ingen roll hur långt avstånd det är, saknaden blir ju inte mindre för det! Kloka ord av en klok kvinna.
Vi får ju inte glömma att jag har min Petra kvar här hemma :D och det dröjer förhoppningsvis några år till innan hon flyttar hemifrån. Men Petra har ett helt annat liv...hon är alltid på språng och på G någonstans...ibland tror jag inte ens hon själv vet vart?!hehe..därför jag kallar henne loppan!
Nu ska vi snart krypa ner och försöka sova så vi orkar med flytten imorgon. Blir nog mer psykiskt påfrestande än fysiskt.
Ps/ det är faktiskt inte så långt till Gbg...får se det från den ljusa sidan..det kunde ju varit Kiruna! /ds
Bild: Exploding dog
Tack smulan!
För min underbara "header" !! Den blev precis så som jag ville ha den :D
Jag avundas verkligen dig som orkar och framförallt KAN hålla på med alla dessa koder för att göra en enda liten sak på bloggen.
Surprise
Döttrarna hade varit på Väla för lite shopping. Där hittade dom den perfekta gåvan till den perfekta mamman...som dom uttryckte sig ;)
Det är en;
"Power Mum som ger dig kraft att navigera fram genom gnäll, smulor, vrålapor, tjat, höga telefonräkningar, vinterkräksjukor och odrägliga tonårsbarn som vägrar hjälpa till"
