Imorgon är det dags...dagen har kommit när min första fågelunge är flygfärdig och lämnar boet. Igår när hon packade sina kläder och saker i lådor förstod man att det är verklighet. Min Hannah flyttar till Göteborg.
Jag har ju givetvis väldigt blandade känslor inför det...samtidigt som jag är glad för hennes skull(för hon behöver verkligen detta!) är jag ledsen...rädd för tomrummet hon kommer att lämna efter sig. Vi har alltid haft en väldigt nära relation både som mamma-dotter och som bästa kompisar. Jag är faktiskt helt övertygad om att Hannah kommer att ha lättare för omställningen än vad jag kommer att ha. Men jag VILL inget hellre än att hon ska må bra och hitta sin egen stig att följa här i livet...det är därför jag är ÖVERTYGAD om att hon har fattat rätt beslut som följt sitt hjärtas röst.

När jag beklagade mig för min mamma om att min smula skulle flytta så svarade hon; men jag har fått klara mig utan min smula i mååånga år. - Ja, sa jag då men det var ju skillnad...jag flyttade ju inte så långt bort! Då sa hon något mycket klokt; det spelar väl ingen roll hur långt avstånd det är, saknaden blir ju inte mindre för det! Kloka ord av en klok kvinna.

Vi får ju inte glömma att jag har min Petra kvar här hemma :D och det dröjer förhoppningsvis några år till innan hon flyttar hemifrån. Men Petra har ett helt annat liv...hon är alltid på språng och på G någonstans...ibland tror jag inte ens hon själv vet vart?!hehe..därför jag kallar henne loppan!

Nu ska vi snart krypa ner och försöka sova så vi orkar med flytten imorgon. Blir nog mer psykiskt påfrestande än fysiskt.

Ps/ det är faktiskt inte så långt till Gbg...får se det från den ljusa sidan..det kunde ju varit Kiruna! /ds

Bild: Exploding dog