en fråga jag ofta ställer mig är faktiskt den; Vem skulle jag vara idag utan ER? Under nästan halva mitt liv har ni funnits där...hjälpt mig att bli den jag är idag. Format mig som människa och person. Spelar ingen roll om jag gjort rätt eller fel så har ni alltid funnits vid min sida. Aldrig dömt mig...alltid förlåtit. Alltid gett mig en anledning att skratta, gråta eller grubbla.

Vi är som bästa vänner...samtidigt som jag försöker vara en förebild...inte helt lätt ibland när man är "ung i sinnet". Men ni tar det...ni förstår. Ibland behöver vi inte ens säja något...ni vet vad jag tänker och jag vet vad ni tänker. Vi är sammansvetsade i tyst samförstånd för all framtid! Och INGEN kan någonsin dela på oss!! jag känner i mitt hjärta när ni mår dåligt eller är ledsna. Jag försöker alltid vara så rättvis som möjligt för att ingen av er ska känna sig bortglömd eller mindre älskad.

Ni är mina underverk! det bästa, dyrbaraste och vackraste jag någonsin skapat! och jag är så stolt över er! om ni visste hur stolt jag är...det känns som att jag har lyckats åstadkomma något fantastiskt utan att ens ha behövt anstränga mig speciellt mycket!

Jag kommer alltid att prioritera er framför mig själv! det är bara något jag vill och ingenting ni kan påverka! det är bara så det är...jag skulle vilja ge er allt och mer därtill. Jag kommer alltid att stötta er..ni kommer alltid att kunna vända er till mig..spelar ingen roll vad det gäller så finns jag där för att hjälpa! det var den uppgiften jag tog på mig en gång i tiden när jag väkomnade er till världen!

Jag finns här för er! och ni ska ALDRIG behöva känna att ni inte finns för mig! för det gör ni på ett sätt som ni nog inte förstår själv...ni finns för mig bara genom att finnas! och det är jag som ska vara tacksam! för vem skulle jag vara idag utan ER?

Jag älskar er mina underbara döttrar!!!