Lyckan är total...jag har min frälsarkrans!

När prästen skulle beskriva min mamma och hennes liv på minnesgudtjänsten använde hon sig av ett radband med pärlor. Jag kommer aldrig att glömma hur bra hon beskrev mamma med hjälpav dessa olikfärgade pärlor. Jag minns att jag tänkte; hur kan hon veta allt detta om mamma med hjälp av det lilla vi berättade?

Speciellt minns jag hur hon beskrev hur bekymmerslös mamma var med hjälp av den blå pärlan. För det var hon, min mamma.Hon bekymrade sig aldrig i onödan...hon grubblade aldrig över framtiden...eller varför saker blev som de blev.

De tre små vita pärlorna beskrev alla de hemligheter som min mamma bar på. Hemligheter som antagligen ingen mer än hon visste om...och som hon bar med sig över till andra sidan.

De röda pärlorna beskrev den kärlek mamma utstrålade. Hur hon alltid försökte ge av sig själv även om orken och lusten inte fanns. Min mamma hade mycket kärlek i sitt hjärta att dela med sig av...men tyvärr inte lika ofta till sig själv.

Den lilla vita pärlan var mammas ego. Och det stämmer att hon fick ett stort ego de sista åren i sitt liv. Hon ansåg att hon hade gjort sitt; fostrat sina barn och "rott dom i hamn" som hon själv uttryckte det. Nu ville hon tänka på sig själv och bara göra saker som hon ville göra! och när hon ville göra det! sen att det kunde handla om att bara ligga en hel dag i soffan och titta på urusla serier..spelade ingen roll..för det var hennes val och det var något hon ville göra!

Den svarta pärlan symboliserade mammas mörka sida..hur hon dagligen fick slåss mot sina demoner och sjukdomar. Hur hon till slut tog chansen och valde döden som enda utväg. Jag kan bara instämma med prästen att inte många tycker om just det svarta...men prästen gör det (och även jag) eftersom att om du håller denna svarta pärla mot solen är det just den pärlan som bryter solljuset bäst! och faktum är att det är just denna pärla som imina ögon symboliserar min mamma perfekt! hon kanske framstod som en mörk & svart figur men om man höll henne mot solen var hon som en fantastisk, underbart gnistrande diamant!

---

Och med rubriken på detta inlägg vill jag ha sagt att lyckan är nu total därför att jag nu äger min egen "frälsarkrans" som jag lärt mig att radbandet med pärlor heter! I lördags när vi var på marknad skulle min underbara svärson dricka kaffe i ett marknadsstånd som svenska kyrkan hade. Jag bad honom då fråga om de sålde frälsarkransar...tyvärr var de slut.

Kanske kvinnan från sv.kyrkan såg min besvikelse...kanske såg hon att jag verkligen ville ha dessa pärlor...kanske hon blev charmad av min svärson..vad vet jag? men denna underbara kvinna tog av sig sitt armband och sa;  - Du kan få köpa mitt! Givetvis tackade jag ja! det känns underbart och speciellt att ha detta armband på sig! jag kan inte förklara varför...men jag har något slags inre lugn av att ha det på mig. Och älskar att sitta och snurra på glaspärlorna och tänka på min lilla mamma som jag vet sitter på andra sidan och har mig under ständig uppsikt! Älskar dig mamma!

Klicka på bilden om du vill lära dig mer om pärlornas betydelse!

Så fint inlägg mamma :-) armbandet är så fint, var så gulligt när hon gav dig det!! Ett hallelulja moment!! Alla saknar vi lilla mormor men vi måste tänka positivt :-) Hon har det bättre nu ju, ellerhur? jag älskar dig mamma, finns ingen bättre mamma än dig!! Du är bäst! <3

Jag har själv en frälaskrans och håller med dig visst är de fina med allt de symboliserar.

Hoppas Björn har kvar sin han fick av mig:)för länge sen då när han krockat med bilen.

Bmamma det vet jag att han har eftersom det var han som lärde mig att det heter frälsarkrans :D

Det var ett himla fint ögonblick, när hon sa "du kan få köpa mitt". Det gör ditt armband lite mer speciellt. Skönt att det kan skänka dig lite styrka! Vi ses imorgon. Älskar dig!

Jag har aldrig hört talas om frälsarkransar förut, spännande att få lära sig lite mer. Fastnar i texten kring den vita pärlan - hur viktigt är det inte att komma därhän och ta hand om och prioritera sig själv. Jag tränar stenhårt på det men kan väl knappast inte säga att jag är riktigt framme ännu, men tids nog.



Sen har vi de svarta pärlorna, en underbar beskrivning av hur vi människor faktiskt är. Man får ju slåss mot det mörka, tror att det är just precis som du skriver om hur perfekt den bryter solljuset. Konstigt, två tunga inlägg som gjorde mig lyckligare inut idag. Får tacka. Nyanser och eftertanke är viktigt och även om jag ligger lite efter i läsandet så nådde du ända fram till mig.



Stora kramen!