Vila i frid min trogna älskade vän

Eva....
jag har bara träffat Pepsi ett fåtal gånger men förstår vad han betytt för dig och för er alla
mina tårar rullar på kinden när jag läser dina ord och förstår att han var en mycket älskad vän och jag känner för dig och ditt svåra beslut.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
Kan bara försöka tänka mig hur du mår efter detta beslut, men jag är säker på att du gjorde rätt val, ibland måste man tänka efter och inte låta hjärtat och saknaden ta över. Tänk vilken kär familjemedlem en hund är, hade inte kunnat ana att jag skulle bli så galet fäst vid min lilla vovve, utan henne vet jag inte hur jag skulle tagit mig ur sängen de sista månaderna, nu hade jag inget val, skulle aldrig strunta i henne.
Kram till Dig!!