När vi lämnat Göteborg igår inträffade samma sak som förra Lördagen...jag började lipa i bilen på vägen hem. Inte direkt när vi sätter oss i bilen, det tar ett tag och några mil innan tårarna kommer. Det läskiga är också att när jag satt där igår och lipade så kom SAMMA låt på radion som förra lördagen när jag lipade i bilen...jag gillar den låten riktigt mycket även om den är gammal. Men eftersom jag tror på att allting händer av en anledning började jag ju genast analysera varför? Det måste finnas en anledning? jag kan ju inte bara nöja mig med att det är slumpen....eller att radiokanalen tjänar en viss summa pengar på att spela den låten på lördagar. (nej det hade varit Ilkkas alternativ till förklaring men inte min..hehe)

Om ni känner för att höra vad det är för låt som spelas kan lyssna ni lyssna här;

Tillbaka till inlägget...min tanke är istället att denna låten spelas JUST när jag sitter i bilen och lipar därför att den vill tala om för mig att jag ska göra precis det han sjunger om! Jag ska sluta oroa mig för ALLTING och försöka inse att det är dags att släppa taget även om det är svårt.."my job here is done"
Iallafall är det min personliga tolkning av texten just nu...i den fasen av mitt liv som jag är just nu. För ett par år sedan satt jag och min äskade "gubbe" och pratade om ALLTING vi skulle vilja göra när båda barnen hade "lämnat boet". Ojojoj vilka planer vi HADE och fortfarande HAR men det får bli ett annat inlägg.
Anledningen till tanken bakom detta inlägget är en SMS konversation jag och min Hannah hade innan idag. Vi "talade" (kan man säja så fast det är sms?!) om gårdagen och hur duktig valpen är och då berättade jag om att samma låt kom på radion igår igen när jag var ledsen i bilen. Hon undrade givetvis varför jag var ledsen igår IGEN??
Jag ska försöka ge samma förklaring som jag gav till Petra när hon frågade mig i bilen;

- Det är samma känsla jag har i kroppen som när du Petra slutade nionde klass och vi var i kyrkan och du gick fram och fick ditt slutbetyg(müm)
- Jaha...du e typ stolt! (Pe)
- Ja...det kan man säja! stolt & ledsen samtidigt...jag känner att jag har lyckats med något samtidigt som det INTE är jag som gjort jobbet! (müm)
- Ahhh...då fattar jag! (Pe)

Sen tog hon på lurarna till sin mp3 och somnade om...hehe. Petra och jag hade en väääldigt kämpig tid när hon försökte ta sig igenom högstadiet..därav liknelsen.
Men det är så jag känner mig; jag är glad för att mina döttrar, flickor, MINA ÄLSKADE PUSSUNGAR!! (från den lilla sjöjungfrun för er som inte känner till våra interna skämt) har blivit stora och självständiga människor! kvinnor som VET vad dom VILL. Som inte låter någon trampa på dom och som har ett "egetvärde" samtidigt som dom är mycket måna om andra människor! Jag känner att det blev nog inte så fel ändå...man har ju aldrig någon garanti när man fostrar barn på att det man gör blir rätt! man kan läsa hur många böcker som helst om hur man ska fostra bäst och ditten och datten men i verkligheten är det ändå bäst att följa sin intuition tror jag...och sitt hjärtas röst.

När jag gett Hannah samma förklaring per SMS...började jag lipa igen (jajamen, kalla mig känslig...) när hennes svar kom;

" Det är ju visst du som gjort jobbet! Du som fostrat både mig och Petra till de vi är. Utan dig hade vi inte klarat oss! Att vara mamma är inte ett heltidsjobb utan ett livstidsjobb, och du har alltid klarat dig alldeles utmärkt och gör än idag. Du är bäst helt enkelt! :-)"

Och hon har "banne" mig rätt!! jag är bäst!! och jag kommer ALLTID att finnas där när dom behöver mig och jag VET att dom kommer att finnas för mig!
Tänkte avsluta med att publicera en lapp lag fick av Hannah när hon blivit tonåringar. (förlåt Hannah...hehe) Älskar dig.