Negativa tankar...
På nästa papper stod restriktioner om vad jag INTE fick göra efter ingreppet; inga fysiska ansträngningar, tampong, bad eller samlag ska på ca 3-4 veckor. Inte ens nu förstod jag vad som stod på...och började titta om det verkligen var mitt namn på brevet.
Underst låg ett brev där det stod: Bästa Eva! Cellprovet som togs vid Ditt besök på barnmorskemottagningen har visat cellförändringar.
Och det är alltså här mina negativa tankar kommer in i bilden...det spelar ingen roll hur mycket jag läser om cellförändringar...hur vanligt förekommande det är...och att det inte behöver innebära att dem är av allvarlig natur osv..så finns tankarna där hela tiden..men tänk om? ja tänk om just jag? min mamma har ju haft cancer i underlivet och opererat bort berörda delar och blivit fri från det? men tänk om just jag inte blir det?
Det som nog stör mig mest är den här eviga väntan...tills det är dags att utföra det dem kallar konisering och sedan ytterligare väntan för att få reda på exakt vad mina förändringar beror på.
OCH kom nu inte och säj att det går nog bra ska du se! för det hjälper inte ett dugg i mitt fall...tyvärr..för det enda jag just nu kan konstatera är att det hade varit bättre om jag inte haft några förändringar överhuvudtaget!!
Såååå skönt att få skriva av sig skiten...tack för ordet!

Bild lånad av www.karolinska.se
En stor kram till dig!!!
Kanske jag är den perfekta att kommentera då, för
självklart är det fan så mycket bättre om det inte
varit nån förändring! :-(
Det enda jag, som är ökänd för min.. krassa verklig-
hetsuppfattning brukar kunna stödja mig i är att fan
ska jag gå under så ska jag åtminstone VRÅLA på
resan ner!! (tänker hålla tummarna hursomhelst, det
kan du inte socialrealism-"era" (?) bort, jag får
mig en snyting lite nu och då själv och vet du vad,
bara för att göra det än jävligare så håller jag
tummarna för oss båda två, ok?)
Stoooooooor kram från kärringen i norr!
Sarah: Tack så jättemycket <3
litentanta: hahaha du e så j*kla knasig..hahaha dina kommentarer får mig alltid att skratta! <3 då håller jag också en tumme för oss två!
Hej,, Sitter i precis samma sits som dig. Väntar på tid för operation pga av allvarliga cellförändringar.. Är livrädd att de ska hitta mer än bara förändringar =(
Var också på en vanlig cellprovtagning när ett likadant brev damp ner i min brevlåda..
Så jag vet vad du går igenom,,. Ena stunden tänker man att det kanske inte är så farligt, andra sekunden är man i upplösningstillstånd, känns på nåt sätt som man har ena foten i graven redan.. Men som sagt, det brukar ju gå bra för de allra flesta.
Är ju den här j***a väntan och ovissheten som tar knäcken på en...
Håller tummarna att det går fint för oss båda!
Kram Kram